What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 19 november 2012

THE ORPHAN KILLER (2001) USA, 82 minuter. Regi: Matt Farnsworth.

 
 
Okristlig torture porn!

Audrey har arbetskläderna på sig.
 
Ett syskonpar separeras av ett våldsamt trauma i barndomen där deras föräldrar mördas. Den lille pojken går in i en psykos och hans syster försöker aklimatisera sig till ett normalt liv. Båda fostras på ett barnhem drivet av katolska nunnor. Flickan Audrey lyckas anpassa sig men hennes bror Marcus uppvisar allt våldsammare beteende vilket nunnorna försöker stävja med fysisk bestraffning och för att skydda de andra barnen på hemmet tvingar de pojken att bära en hemsk mask vilken ska skrämma de andra barnen. Nu är syskonen vuxna...

Hans hy ser lite märkligt glansig ut. Nästan som latex...
 
Ja, man behöver inte ens vara hobbypsykolog för att lista ut att lillgrabben ska växa upp till en fullfjädrad galenpanna, något vi får se prov på redan inom de första tio minutrarna. Det här är en riktigt brutal film med ganska råa våldscener med välgjord gore. Det är just hur mördaren utför våldsdåden som känns övertygande rått, inte de faktiska handlingarna han gör. Vi har ju sett alla möjliga slags perversa mord och våldshandlingar genom åren och det är ju faktiskt ganska svårt att "toppa" våldsperversiteterna, men denna frenesi är än så länge ganska ovanlig. Filmen är också ganska väl fotograferad även om några sekvenser med bilder i fel bildförhållande känns krystade. Synd då att Farnsworth förstör stämningen med soundtracket som i grunden är schyst med dissonanta ljudeffekter och barnramsor, men ofta degenererar i tråkig metal. Just all denna tråkiga hårdrock hotar att sänka filmen till en onödig nivå där horder av amatörer huserar. Det vimlar ju av amatörsplatterfilmer fyllda med dödsmetall på soundtracket och det är känslan av dessa man påminns om när man hör musiken. Vi på Udda Film är definitivt inte ovänner av hårdrock, även om vi inte är så förtjusta i extrem-metal. Vi är däremot känsliga för stämningar i film och här sänker definitivt musiken denna.

Vad i allsin dar har Påven gjort?
 
Manuset är väl inte heller det bästa men vem bryr sig om sådant i en film som denna? Man går på en tunn lina mellan humor och dålig pajighet när huvudpersonen Audrey (Diane Foster) ska vara någon slags gudsfruktig anställd på klostret men klär sig som en hora och struttar omkring utan trosor. Trovärdigt? Njaa...men en skön detalj. Vidare tycks regissören ha en rejäl hangup med religion och då katolicism i synnerhet då han utmålar allt från präster till nunnor som monster och inkorporerar mängder av hädelse i våldsscenerna. Detta är inget vi på Udda Film känner någon sorg över då religion och dess användande är bland de största perversioner som finns.

BETYG: 3/7 Resultatet blir en ganska hyfsad och brutal skräckfilm men i grund och botten är det inget annat än torture porn.

Creepy underliggande ton...

Bäst att ta en dusch så här efter jobbet. Man sparar tid om man skippar trosor.

Kid on kid violence!

"Aj."

"Iiiiiiii!"

Barn som vid sidan av skådespeleri extraknäcker som fantombild.

Nunnor är taskiga.

Ouch.

Vad är det syster torkar från munnen?

Vår vän mördaren ser lite pilemarisk ut.

Han är sig lik från barndomen.

James McCaffrey, som spelade Dennis Learys döde brorsa i "Rescue Me", tillsammans med John Savage som inte kan blunda för vilka skitroller han tar nuförtiden.

"Dags å fixa toaläckan bitches!"

"I crown thee, king of pedophiles."
 
Trailer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar