BEST F(R)IENDS: VOLUME 2 (2018) USA, 93 minuter. Regi: Justin MacGregor.

Bros before hos

Malmö!

Efter det dramatiska skeendet i slutet av första filmen bilar nu Jon (Greg Sestero) tillsammans med Traci (Kristen StephensonPino) iväg genom öknen mot Colorado. I bagaget har de bankomatkassaskåpet de inte kan öppna. Traci har dock en lösning på problemet som kanske inte kommer göra livet lättare direkt

Tommy är en skugga av sitt forna jag.

Vi fortsätter vår comeback här på Udda Film med ytterligare en spännande rulle i form av fortsättningen på Best F(r)iends: Volume 1 (2017). Vi lämnades ju med en nästan bokstavlig cliffhanger och frågan om vi nu bara skulle få se Tommy Wiseau i flashback-form. Nu blev det kanske inte riktigt så men tyvärr har inte Wiseau lika mycket utrymme i denna del två.

Uppenbarligen är Tommy Wiseau ett stort fan av "Violent Shit"-filmerna.

Fokus är av naturliga skäl på Jons vidare öden och saker blir ganska tilltrasslade när nya karaktärer dyker upp. Främst då i form av Tracis farbror Rick (Rick Edwards) som ska hjälpa paret att få upp kassaskåpet. Tommy Wiseau, eller Harvey som hans karaktär heter, är dock med hela tiden i bakgrunden och adderar ett märkligt surrealistiskt element till skeendet.

Jaha. En telefonförsäljarjävel igen.

Denna del två är ännu mindre en skrattfest än första delen men fungerar hyfsat bra ändå som en lågbudget-roadmovie/thriller med komiska element. Det gulliga med den är läxan Jon måste lära sig och kopplingarna till Sesteros och Wiseaus verkliga relation.

BETYG: 4(-)/7 Mindre Wiseau = svagare betyg än ettan.

Onkel Muskel.

Den där uppenbarelsen igen.

Whöt? Tommy Chong? Nahe inte det.

Måste vara inspirerat av Neil Breen!

LOL. Chuck Norris bästa framträdande någonsin.

Wink wink. Nudge nudge.

Trailer

TWISTED PAIR (2018) USA, 89 minuter. Regi: Neil Breen.

Supreme Breen!

Dubbelt så jävla bra!

Tvillingbröderna Cade och Cale (Neil Breen) är oskiljaktiga som barn men något går snett när de blir utvalda av en övernaturlig kraft och får sin DNA omprogrammerad. Cade frodas och får övermänskliga krafter som han kan nyttja i mänsklighetens tjänst medan Cale, trots samma krafter, misslyckas med allt. Cale fråntas sina krafter och bröderna separeras. Trots sitt nerdekade tillstånd fortsätter ändå Cale sin kamp för mänskligheten. På sitt eget vis.

AI! Så ser det ut. VM-guld i arkivfoto.

Till att börja med får vi ursäkta oss för vår långa frånvaro som den udda kulturens fanbärare. Vi har nämligen flyttat till nya sunkiga lokaler och haft fullt upp med att sanera det nya högkvarteret. Men vem försöker vi egentligen lura? Eftersom ingen läser denna eminenta blogg kan ju ingen heller har saknat den. Vi är i alla fall tillbaka med en dunderknall då vi stolt titulerar oss själva som Human Breens och således sett fram emot herr Breens återkomst som fan!

Neil har finslipat sina green screen-skills.

Man sätter sig alltså med spänd förväntan och riktigt bubblar av exaltation när filmen rullar igång. Vi kan bara föreställa oss stämningen på de packade biograferna och hur jublet måste ha dånat. Det ska väl till en sådan här våffla för att vi skulle kunna tänka oss betala för att gå på bio. Nu råkar vår hemstad (och hela vårt land) vara ett kulturellt vakuum så denna rulle visades aldrig på bio här trots lite halvhjärtad lobbyism från vår sida.

Ett med naturen.

Alltså fick det bli i den nedsuttna och självklart medflyttade Udda Film-soffan som vi parkerade våra ändalykter. Breen tar ut svängarna ordentligt och vi bombarderas med arkivbilder och green screen. Märkligheter och lösmustascher avlöser varandra i rask takt och skådespeleriet är klassiskt robotstelt. Ja, till den grad att Breen måste ha hårdregisserat skådisarna för att få till det så stelt och staccato-mässigt. Precis som vi vill ha det!😊

Som sagt, oslagbar green screen.

Breens vision är mer obegriplig än någonsin men han är förstås fortfarande en omnipotent frälsare som dessutom finner tid till att koppla av med lite kinky våldtäktsrollspel. Breens trogna följeslagare nämner ofta likheterna med David Lynch och vi kan bara hålla med. Det är ett alldeles speciellt universum Breen låter oss kika in i och hans symbolspråk är allt annat än på näsan. Så ibland får man lite "Twin Peaks"-vibbar. Tänk er Lynch på en budget av 23 dollar.

"Programable virtual reality - The CORRUPT version" Hellz yea!😆💪🔥

Det jobbiga med att recensera Breens senaste mästerverk är att vi aldrig råälskar hans filmer från start till slut och så icke heller denna. Det är guldklimpar här och där och klassiska Breen-ingredienser men filmen bekräftar verkligen att vi mer älskar fenomenet Breen än de separata filmerna i sig. Typ som vi älskar Jesús Franco, trots dennes mängdproduktion av crap.

BETYG: 5(-)/7 Ja, vi låter vår inre Human Breen färga betygssättningen här. Vi myser helt enkelt över Frälsarens återkomst.

Neil demonstrerar här hur det absolut INTE såg ut under visningarna av denna film. Tänk vilka dumskallar som inte hoppade på detta sedelpressartåg... Ni vet vilka ni är.

Kanske inte lika briljant styrelsemöte som i Birdemic - Shock and Terror (2010) men skådespeleriet går inte av för hackor. Ljussättning är också... intressant.

Neil Breen är man - alltså djur. Här låter han den NATURLIGA maskulina stalker/rapist-driften löpa amok.

Vissa korrupta affärsmän är skitlätta att känna igen. Den glänsande plastmustaschen skvallrar direkt.

Kriminalaren tänker högt i det fejkade blåljuset så vi alla är med på vad som sker.

Neil slår på stora trumman när det är dejt.

Han har bokat hela "restaurangen".

Detta borde egentligen vara en GIF-bild då Neil precis dragit av ett klassiskt Neil-tilt med huvudet.

Här finslipar han tilt-tekniken framför spegeln.

WHOA!😲

Neils våld mot kvinnor.

Cuzzx* (uttalas "cooz") och de tre hitlerkatterna.

Neil köper inramad videokonst av Cuzzx. Bimboälva bistår.

Fredagsmys.

Hitlerkatterna! Nåja, åtminstone den längst till höger.

"Who am I?! WHAT AM I???"💗💗💗

CTRL+ALT+DELETE

Vi har en teori om att Neil snubblade över dessa bilder, som vi tror är arkivbilder då åkningarna inte känns Breen, och snickrade ihop Cales karaktär runt dessa.

Shoot corruption in the dick!🍆🔫💪

Breen goes giallo.

Ett lynchianskt red light district?

Neil smyger på bra i sina gubb-levisjeans.

Neil spränger Steve Ballmers onda imperium.

Bimboälvan drar igång lite schyst hemmabio. Fredagsmys med Neil-genocide.

Mäktigt! Inte ett hårstrå ligger ner på en sann Human Breen.

Eggande trailer!

*Som LA Lakers-fans älskar vi att denna karaktär heter Cuzzx och uttalas precis som lovande unge spelaren Kuz. Kuzmania y'all!

Kyle Kuzma

CREATURE FROM THE HAUNTED SEA (1961) USA, 60 minuter. Regi: Roger Corman.

Den vackraste algblomman av dem alla!

Om man inte visste att det är en komedi skvallrar ju denna titelanimation om det.

 Mafioson Renzo Capetto (Antony Carbone) lejs för att smuggla ut en kubansk general (Edmundo Rivera Álvarez) efter att Castro tagit makten. Capetto har dock inga humanistiska motiv utan är ute efter att stjäla guldskatten som råkar följa med flyktingen. Eftersom generalen eskorteras av en smärre trupp kokar Capetto ihop en historia om ett havsmonster att skylla på när han mördar soldaterna en efter en. Nu råkar det dock slumpa sig så att myten om havsmonstret har mer sanningshalt än Capetto någonsin kunnat räkna med.

Inte bedårande.

 Vad får oss att vilja titta på en komedi från 1961? Är det den förmodat höga humornivån? Kan det vara för att det är en Corman-rulle? Nej, vi var helt enkelt tvungna att se filmen bara för monstrets skull. Vi fylldes av en kollektiv våg av kärlek och värme här på Udda Film-redaktionen första gången vi såg det berömda klippet när monstret dyker upp ur havet. En sådan underbart bedårande varelse!

Skurkar och kapitalister. Klart de är vänner.

Hur högt var priset vi fick betala då? Jo, rätt högt. Det här är en smärre skitstorm till film och humorn är som väntat lika sofistikerad som matematik på lågstadiet. Att en av Capettos män går omkring och gör djurläten säger väl det mesta. Det enda som är någonstans i närheten av roligt är voiceovern som säger: "It was dusk. I could tell because the sun was going down." Kanske inte ett ROFL-moment direkt.

Corman hittade tydligen en Bogart-lookalike billigt.

Monstret levererar dock i all sin lökiga glans. Tyvärr har stjärnan inte mycket screen-tid så man får passa på att njuta medan man kan. Det är ett underverk av man-tager-vad-man-haver och vad en låg budget tillåter. Vem fan vill se avancerade CGI-monster när man kan se en snubbe klädd i kartong och fuskpäls? Just det!

BETYG: 2/7 Som väntat usel film som får sina poäng endast tack vare det fantastiska monstret.

Ser lite ekivokt ut det där.

Han gör djurläten...😑

Vilken tur att han då träffar en gammal kärring som har samma ovana.

En söt fisk fotobombar filmen.

Nere i djupet lurar något.

Bedårande! 💗💗💗

Monstret lackar hårt när de obrytt hånglar loss.

Kameramannen blev så rädd att han glömde fokusera.*

Äter CGI-monster till frukost och fiser ut dem innan lunch.

Lam trailer.

Det rafflande slutet! Monster madness!!! Tydligen har man dock sänkt ner högtalarna i en vattenklosett här.

Hela våfflan och då i originalsvartvitt. Även en längre version än den vi såg men eftersom vi gissar att monstret inte får mer screen-tid för det, är det skitsamma.

*Vadå B- och C-foto??? Tror ni verkligen man har råd med det i en Corman-rulle?