Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Året är 1980. Den iranska ambassaden i London blir föremål för en terroristattack då ett gäng araber tar sig in och tar personal och besökare som gisslan. Man kräver att politiska fångar friges och en intensiv förhandling sätter igång mellan polisens Max Vernon (Mark Strong) och terroristerna. Då man hotar att börja avrätta gisslan kopplas brittiska specialstyrkan Special Air Service in och dessa, ledda av korpral Firmin (Jaime Bell), förbereder sig snabbt på olika stormningsscenarier.
SAS leker fritagning.
Jodå. Detta har hänt i verkligheten och var det stora "genombrottet" för SAS då deras stormning av ambassaden blev världsnyheter. Innan dess hade de levt en ganska undangömd tillvaro sedan tillkomsten under andra världskriget. Förbandets legend har sedan växt. Inte minst för att före detta soldater skrivit böcker om sina upplevelser och man numera pumpar ut dokusåpor där ex-medlemmar pinar hugade stridspittar genom light-versioner av förbandets hårda utbildning.
En fluktare!
När man nu gjort film om denna historiska händelse muttrar de gamla soldaterna om hur totalt felaktigt allt är gestaltat och förmodligen tycker de regissören lever upp till sitt förnamn (på svenska...ja ni hajar...). De missar dock poängen att man nu som filmskapare kan klä sig i teflon bara man slänger upp skylten "Based on real events", alltså INTE "This is a true story"! Men visst, det är inga lysande personporträtt i den här filmen och SAS-soldaterna verkar mest vara kåta på att få gå in och skjuta upp hela ambassaden. Vi har också en ganska meningslös bihistoria rullande med BBC-teamet som rapporterar utanför ambassaden. Självklart har Kate Adie (Abbie Cornish) och hennes kameraman interaktion med en konkurrent som är en vrålklyscha på cynisk nyhetsförmedlare. Vi själva hakade mest upp oss på en kameradetalj. SAS borrar sig nämligen försiktigt genom väggen till ambassaden och smyger därigenom in en liten spionkamera. Det roliga är när vi ser kamera-POV:n är det totalt uppenbart att kameran som filmar sitter på ett stativ och panorerar stadigt från sida till sida. LOL. Inte ens den mest vältränade elitsoldaten med nerver av stål kan handhålla en sådan fisig liten kamera så stadigt. Nej, inte ens en rutinerad kameraman med nio kilo valium i kroppen skulle greja det. Men som sagt: "Based on real events"... 😊
BETYG: 3(+)/7 Trots ett ganska tunnt manus och en del klyschiga karaktärer är det ändå en rätt underhållande våffla om man nu gillar sådana här spektakel.
Kolla här kids! VM i tjockmonitor.
En upphottad variant av BBC-reporter.
Gissa vem som är douchebag-cynikern.
SAS bygger mysiga modeller.
Frustrationen är mega-grav när ännu en stormning avbryts i sista sekunden.
Terroristerna menar bizniz.
Skit inte på er alt-högermuppar. Det är inte riktiga media. Det är bara på film.
SAS spexar till det på jobbet.
SAS har ordnat ett kul litet gatlopp för gisslan.
Har nån fisit? Ingen panik. SAS är beredda även på det.
Nazisterna drar in som en ångvält i Grekland och det står snabbt klart att landet kommer att falla. Man behöver då rädda landets guldreserv. Guldtackorna ska smugglas till London ombord på ett sjukhusfartyg men tyskarna får nys om saken från en spion ombord och attackerar skeppet. Fartyget tvingas fly till Kreta där tyskarna fortsätter jakten på den grek-brittiska styrkan som landvägen försöker ta guldet till en säker brittisk hamn.
Den "svenska" journalisten Anna Gordon.
Man ler lite när de klassiska exploitation-förtexterna rullar igång. Svartvita gamla arkivbilder på tyskarnas framfart tonsatt med tyskarnas äppelkäcka gamla marschlåt "Heili heilo". Det är som vilket nazisploitation-intro som helst. Riktigt så kul ska vi dock inte ha det utan det här är en typisk eurowar-historia med mycket pang-pang och inte alltför mycket omsorg om historiska detaljer.
Heil heil! Tyvärr inte alltför många klassiska naziaccenter. Förvånansvärt mycket äkta tyska talas dock - vilken mitt i en scen plötsligt kan ändras till engelska. 😊
Under filmens första hälft är det så mycket inklippta svartvita arkivkrigsbilder att man sedan under andra hälften förvånas över hur mycket avancerat krigsmateriel man lyckats skaka fram. Märklig diskrepans där. Budgeten kanske skiftade rejält under filmningens gång? Manuset är även det lite rörigt med knepiga karaktärsintroduktioner som exempelvis den brittiske officeren i filmen inledning som sedan visar sig inte ha någon större roll i filmen. Till slut verkar man bestämma sig för att den unge grekiske soldaten Politis (Nikiforos Kallergis) är en slags semihuvudkaraktär.
Den sorglöse mystiske fripassageraren.
Skit samma! Vi förväntar oss inga gripande personporträtt i en sådan här film och det är ändå alltid lite charmigt med dessa gamla dussinkrigsrullar från främst Italien, även om den här mest har grekisk prägling. En detalj som vi tyckte var riktigt synd var när det i en scen plötsligt seglade ner ett gäng färgglada (!) fallskärmar. Vi ville verkligen att det skulle vara tyska fallskärmsjägare som stod för denna färgprakt, vilket hade varit en guldfjäder i kalkonhatten, men tyvärr var det bara en leverans av något.
BETYGT: 3/7 Helt okej pang-pang för genren trots rörigt manus och "flytande" budget.
En fin gammal Stuka anfaller i svartvitt.
"Ha ha ha! Vi har ett klart övertag, för vi är i färg. LOL!"
Kurs 1A på journalisthögskolan: cockteasing.
För tydlighetens skull springer grekerna omkring med traditionella huvudsjaletter. Självklart bjuds även på mycket bouzouki.
Rainbow warriors? Nejdå. Bara lite leveranser till partisanerna.
Politis farsa är dominant och burdus och bufflar sig helt sonika in som ledare i den topphemliga operationen. 😀
Föga känt faktum om förintelsen är att nassarna hatade alla som hette Robert Brown. Här avrättas två stycken summariskt.
Från insprinklade svartvita arkivbilder till detta är steget ändå rätt stort.
Det drar ihop sig till strid när Fallschirmjäger landar i närheten av våra hjältar.
Det här måste grekerna älska - när filmen dubbas till ärkefiendespråket turkiska.
Se hela våfflan och få OCD-attack över materielfelaktigheterna. 😊
En jättelik apa fångas in och ska visas upp för allmänheten. Den vaknar dock från sin nedsövning och rymmer från fraktbåten den spärrats in på och löper därefter amok på den sydkoreanska landsbygden. Samtidigt ska den amerikanska skådespelerskan Marilyn Baker (Joanna Kerns) spela in film i landet. Under inspelningen av en exteriörscen får apan syn på Marilyn och fattar tycke för henne. Jätteapans besatthet med Marilyn äventyrar hela landet och Seoul råkar ligga i dess väg...
Kong-wannaben slåss mot död haj som följaktligen inte blöder när man sliter den i stycken.
Vi trodde verkligen inte att en halvasiatisk monsterfilm från 70-talet kunde vara sämre än den nyligen sedda Godzilla: King of the Monsters (2019) men tyvärr får vi konstatera att så är fallet. Att den här rullen bara hade en budget på 23 000$ borde ha varit en fördel. Även om vi inte kommer ihåg ett skit av det nordkoreanska bidraget till monstermarkanden Pulgasari (1985) så vill vi minnas att t o m den är bättre.
Akta så inte apkostymen tar eld!
Vi har inget emot att en snubbe i lökig gorillakostym slåss mot döda hajar eller trampar sönder husmodeller av papp och balsaträ men här är det så utdraget att uselheterna snabbt mister sin charm. Hela filmen känns som en gigantisk utfyllnad och man har dessutom mage att slänga in lite "humor" här och där. Det blir snabbt plågsamt uppenbart att rullen gjorts för 3D då vi trakasseras med det ena klippet efter det andra där saker ska stickas in i kameraobjektivet på ett överdemonstrativt sätt. Något som är exceptionellt dåligt är ljudeffekterna, eller bristen på dem. Man slås verkligen av hur lite ljud en gigantisk apa som förgör städer gör.
Fördomsfulla som vi är trodde vi aldrig att kvinnor kunde bjussa på en så MÄKTIG comb-over som denna. Vi accepterar ödmjukt tillrättavisningen.
Miljöerna är dessutom så gråtrista att man kunde tro att filmen faktiskt spelats in på andra sidan DMZ-gränsen. Paradoxalt nog är ovan nämnda "Pulgasari" mycket mysigare rent scenografiskt. Amerikanska armén visar upp sin ypperliga prioritetsavvägning genom att bidra stort till denna film och höjer därmed kvalitén från amöba- till toffeldjurnivå i alla fall. Det hindrar förstås inte att en och annan grovhuggen leksakstank hamnar i närbild och får ett frigolitstenblock på sig.
BETYG: 2/7 Märkligt att man kan misslyckas så med så många cheese-ingredienser tillhanda
Kan vara filmens poänglösaste klipp. Men så är det ju trots allt 3D så nåt måste man väl skyffla in i kameran?
Hello dohhhh-ggie!
Neeej!
Snyggt när träden lämnar skuggor på "himmelen".
De helvita trosorna indikerar att Marilyn inte skitit ner sig trots panikslagen skräck.
Nobelpris i humor. 😑
Då är en fluktande Kong-klon roligare.
Den här lazy-eye-dockan får vi se mycket av. Alldeles för mycket.
A*P*A har går från rejvviftande till ren diskodans.
Just precis. Kill me now.
Trailer där de faktiskt adderat ljudeffekter som t ex när A*P*A slår sig på bröstet. LOL åt disclaimern i slutet. 😀
Få rysningar av skam när A*P*A rejvar sönder "helikopter" och ger oss fingret.
Den reptilintresserade flickan Marisa (Leslie Brown) skaffar sig en liten alligatorunge som hon har hemma i ett akvarium. En dag tröttnar hennes ilskne far på husdjuret och spolar ner det i toaletten. Alligatorn överlever i kloakerna och livnär sig på hundkadaver som dumpas där efter biologiska experiment. 12 år går och plötsligt dyker likdelar upp i kloakerna och inspektör Madison (Robert Forster) kopplas in på fallet. Under ett rekognoseringsuppdrag i kloakerna förlorar han sin polispartner i alligatorns käftar. Ingen vill tro på vad han sett. Inte ens den numera vuxna reptilexperten Marisa (Robin Riker) kan tänka sig att Madison sett något så stort som han påstår. När hon till slut inser att han har rätt försöker de båda stoppa reptilens vilda framfart.
Barnen vet inte om de ska skratta eller gråta.
Kultstjärnornas bortgångar duggar tyvärr tätt nu och denna gång var det tydligen Robert Forsters tur att vandra vidare till de sälla jaktmarkerna. Vi ville förstås visa vår vördnad för den gamle "Vigilante"-stjärnan så vi slängde på den här gamla klassikern som av någon anledning förblivit osedd.
Ja, den är verkligen söt.
Dessa gamla skräckfilmer gör en sällan besviken. Det var helt enkelt bättre förr, hur lökigt det än må låta. Detta är sannerligen inget mästerverk men har en skön mix av bra skådespeleri, och då framför allt föremålet för vår hyllning Forster själv, och skojig ostighet. Det är helt enkelt bedårande när alligatorn ska gå till attack och vi har en alligator-semi-POV, d v s ett fejkalligatorhuvud som sticker fram i bild. Det blir dessutom rena skrattfesten när alligatorn löper amok i filmens nära klimax.
Robert Forster hjälper till på städdagen.
Man måste förstås även älska att en Udda Film-favorit: Henry Silva, dyker upp i rollen som sleazig storviltsjägare som uppenbarligen också vill ha kvinnor på sin jaktresumé. Och apropå fejkalligator så är det självaste Jansson Vorhees: Kane Hodder, som leker reptil i de gummibeklädda scenerna.
BETYG: 4(+)/7 Skön klassiker som alternerar mellan välspelad och korkad.
Veterinärernas svar på dr. Mengele.
Hello puhhh-ppy!
En Canon-kille försöker bryta Nikon-dominansen inom film.
Det blir lite grab-ass i kloakerna.
Och Robert kan inte protestera eftersom #metoo inte är uppfunnet än.
En väldigt ovanlig karaktär inom film: Douchebag-reportern! 😏
DÄR ÄR DEN!!!
Kolla in fjärrkontrollen kids.
De stöter på en ung Freddy Krueger när de är ute och åker.
Tittut!
Veganism var inte så populärt under denna period.
Henry Silva charmar brallorna av oss alla.
Alligatorernas mångfald.
Henry kåtar upp reportern med lite alligatoriska parningsläten.
Apropå kåt. Alligatorn lämnade en stor hög till alla tyska filmentusiaster.
Breaking news! Alligatorn tycks ha något slags samröre med känt klädmärke.
Varför så förskräckt, lilla barn?
Aha!
LOL! 😂 (Det var som sagt bättre förr.)
Roberts tunna lugg nyttjas frekvent för komisk effekt i filmen.
Om ni för en sekund bortser från alligatorns kusliga skugga märker ni att en Neil Breen-fan lämnat graffiti på väggen.
Mer sexig grab-ass. Bäst att passa på innan 2000-talet slår till.
Vad är det som så abrupt avbryter bukkake-partyt?
Där ser man. En rape-tile ger en dam ofrivillig cunnilingus. #metoo.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
