Upp till kamp - Godzilla style!
Härligt med den stilrena gamla kommunistestetiken!
I ett forntida Korea förtrycks de arma bönderna av den onde kungen och hans armé. Eftersom ett uppror kokar under den spända ytan skickar kungen in sina soldater att stjäla böndernas alla järnredskap för att förhindra dem från att göra vapen av dem. När den lokale smeden stjäl tillbaka alla redskap blir han tillfångatagen av soldaterna och förhörd om var han gömt dem. Han vägrar svara trots misshandel och vanvård och dör så småningom i fängelset. Innan han dör hinner han dock tillverka en lite figurin som dottern får. När hon sitter och syr sticker hon sig och en blodsdroppe träffar figurinen som väcks till liv. Med en diet bestående av järn växer den lilla figurinen upp till det mäktiga monstret Pulgasari som är böndernas stora hopp i kampen mot kungen och hans soldater. Men allt går inte som planerat...
Tror du ja, gubbe.
En film producerad av multigeniet, superatleten och kulturstrategen - tillika Nordkoreas diktator - Kim Jong Il måste man ju bara se. Dessutom är jag ju ganska förtjust i japanska monster som trampar ner allt de ser, så med en viss iver tog jag mig an den här rullen. Tyvärr blev det en riktig besvikelse. Trots skönt monster och en härligt kommunistisk allegoriberättelse blev detta en väldigt tråkig upplevelse. Jag är inte speciellt förtjust i asiatiska filmer då de för mig ter sig allmänt röriga och ointressanta med, för mig, få kulturella beröringspunkter. Givetvis finns det lysande undantag som: "The Killer", "Battle Royale" och en räcka Godzilla-filmer, men den här filmen bekräftade snarare mina fördomar. Ack vad synd, med en sådan härlig potential.
Ack, den kommunistiska utopin. Perverterad till oigenkännlighet.
Till att börja med är det här naturligtvis en riktigt dålig film med usla effekter. Bl a hade den de mest fantasifulla ljudeffekter jag någonsin hört under en fäktningsscen och sådant är ju alltid charmigt. Pulgasari är förstås en man i en gummikostym som green screen:as in på uselt sätt. So far so good. Pulgasari är även en allegori för själva kapitalismen som kommer in som en "räddare" åt folket men vartefter konsumerar sönder dem och kan störta dem i fördärvet. Jag myste särskilt åt scenen där smedens dotter vädjar till Pulgasari om återhållsamhet. Tror ni att detta är ett förtäckt budskap till Nordkoreas folk eller? Kan ni ge er fan på! Transportsträckorna mellan Pulgasaris framträdanden och de politiska kommentarerna upplevde jag dock som oändligt tråkiga då jag inte brydde mig ett skit om vad som hände med karaktärerna. Jag kom på mig själv med att fokusera på oväsentliga detaljer som t ex hur en stackars oxe blev piskad bryskt istället för att koncentrera mig på dialogen. Dessutom har jag svårt för det asiatiska melodramatiska skådespeleriet. Nej, den här filmen är inte värd att ödsla 95 minuter på för att få några småskratt.
BETYG: 2/7 Det är bättre att kolla på roliga klipp från filmen än att ta sig igenom hela skiten då det blir mäkta segt mellan de politiska skojerierna och Pulgasaris söta framträdanden.
Vad är det här för filur som står och spelar frenetisk luftgitarr?
Ja det kan man väl lugnt säga.
Aha! Vår egen headbangande lilla Pulgasari.
Att slå sönder en gammal kvinnas smalben blir så mycket roligare om ett barn ser på i förtvivlan.
Pulgasari ser en smula upprörd ut.
Oj, är det den Store Satan eller?
Pulgasari väljer av någon anledning att marschera BAKOM åsen till skillnad från sina små bundsförvanter.
Återhållsamhet och självkontroll är nyckeln till ett lyckligt Korea!
Hård trailer gjord av det gamla asiatiska herrefolket.
Se Pulgasari vakna till liv! Se Pulgasari slåss! Lyssna på märklig fäktning! Reta dig på kass YouTube-kvalité!
Inlägg
%5B(001191)13-35-59%5D.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar