THE FRENCH SEX MURDERS (1972) Italien/Västtyskland/Frankrike, 91 minuter. Regi: Ferdinando Merighi.

Bogey's on the case

Det är fasansfullt hur många skrikande siluetter som ramlar ner från Eiffeltornet varje år.

Den prostituerade Francine (Barbara Bouchet) mördas brutalt på en bordell i Paris och den misstänkte mördaren Antoine (Peter Martell) flyr hals över huvud undan lagen. Han lyckas dock inte komma undan kommissarie Fontaines (Robert Sacchi) långa arm utan tas om hand och döms. Trots detta fortsätter morden i kretsen runt bordellen och plötsligt är många både potentiella mördare och offer.

Nameless Ghouls gillar att gå på bordell.

Vi hamnar med denna film i det jobbiga gränslandet för vad som är en giallo och inte. Enligt den breda rådande definitionen är detta självklart en sådan men knepighetsministeriet på Udda Film saknar alldeles för många sköna element för att den ska leva upp till vår klassificering. Främst saknar vi mördarporren - och då menar vi det stilistiskt fetischiserandet av dennes utseende och vapen. Här är det istället mer fokus på att hålla en mördare anonym. Så för oss är det mer en whodunnit än en giallo, även om dessa kategorier oftast går hand i hand.

Anonym skönhet ger ett smakprov på utbudet.

Det blir däremot en hel del kvinnlig fägring. Affischnamnen är dock inte de som bjuder på mest hud. Vår favorit Rosalba Neri visar några glimtar och är förstås vampyrigt sexig i sin genomskinliga negligé. Genomgående ser vi dock ganska lite av de största namnen. Barbara Bouchet blir ju offad redan i inledningen och Anita Ekberg har en mindre roll som bordellmamman.

Se, en klart gladare torsk än Paolo Roberto.

Våldet är ganska milt när det kommer till att visa konsekvenserna av det då ihjälslagning med exempelvis lampor istället förvandlas till en uppvisning i psykedelisk stil av klipparen Bruno Mattei istället för en splatterfest. Det blir dock några lökiga gore-detaljer och skojigast är väl de avkapade huvudena. Det sistnämnda är något som den sköna Howard Vernons karaktär är mäkta fascinerad av i sina makabra studier av den mänskliga anatomin. Vernon, som förgyllt tonvis med Jesús Franco-våfflor, är även här en rolig typ som gillar att gegga med människoögon i vetenskapens namn.

De kommer från hela världen. Tur att torskfezen är på så vi kan identifiera ursprunget på denne herre.

Fånigast är dock att kommissarie Fontaine spelas av Humphrey Bogart-imitatören Robert Scacchi och att man då dessutom väljer att utnyttja detta till max genom att klä honom i den typiska trenchcoaten. Vi såg den italienska versionen så vi kan inte svara för huruvida den engelska dubbningen gått ål in* på Bogeys klassiska accent. Självklart är detta en distraktion som man annars försöker undvika när man gör film. Men men, lökigt blir det ju och det är ju kul - i tio sekunder.

BETYG: 3(+)/7 En semi-giallo i våra ögon som puttrar på i adekvat tempo men inte bjuder på något extra.

Ajdå. En försmådd torsk.

En försmådd torsk är en misogyn torsk.

Jo, förvisso men måste du "manhandla" Barbaras karaktär så bara för det?

Känslosam.

Kom igen nu Bogey-lookalike, så svårt är det väl inte att fatta?

Tänkte väl.

Anita Ekberg tog med sig lite rekvisita hemifrån.

Nu har visst Känslo McHissyFit gått in i sina känslor igen.

Inte konstigt kanske när Rosalba, med porrigt backlight, väntar på andra sidan dörren.

Antoine är något av en drama queen.

Ska man förlora huvudet ska man göra det med stil

Ett annat giallo-minus är bristen på giallo-blask. Här fick vi i alla fall en glimt i dunklet.

Gordon Mitchell i en bejublad cameo som #metoo-slusk.

Den älskvärde Howard Vernon spelar läkare. Alltså är det grönt med ett kranium på skrivbordet.

Men WTF är det där!? 😆

Doggie blir lite nervös av Howards avancemanger.

En variant på "Den Andalusiska Hunden"?

Oh yes youd did, Evelyne!

Som om "Hem Till Gården" skulle blivit en giallo.

Kronjuvelen i denna makabra samling är gorillahuvudet med George Clinton-hår.

När blowjobet går åt pipan.

Trailer

Nån slags hemkokt trailer.

*Notera att vi återigen desperat försöker lobba för en roligare svensk stavning av detta uttryck!

ANONYMOUS ANIMALS (2020) Frankrike, 64 minuter. Regi: Baptiste Rouveure.

Kött är gott!

Är det en djävulsk film?

Skräckslagna människor jagas i skogarna av mystiska animaliska figurer. De har all anledning att vara rädda då ödet de kommer att få möta om de fångas in är allt annat än humant. Eller?

"(Chaos....reigns)"

Den här filmen passar verkligen in på vår lilla blogg då den per definition är en udda film. Den är däremot inte så udda att den inte är begriplig då det från första stund är ganska tydligt vad man vill säga med den.

Dudes in chains.

Ja, vi förväntade oss verkligen att i eftertexterna se en massa vegan- och djurrättsaktivistorganisationers namn eller loggor. Det blev inte så mycket av det, eller så känner vi till alltför lite om dessa. Faktum kvarstår i alla fall att man med filmen vill reversera rollerna och placera oss människor i den obekväma offerrollen i hopp om att kanske få någon gammal karnivor att ändra matvanor eller åtminstone tänka till lite vad beträffar många djurs grymma öde. Det blir ju naturligtvis förutsägbart men kanske kan vara effektivt i vissa fall. Redan postern skvallrar ju om upplägget.

Generöst med dimma i filmen.

Vi tycker ändå att det är en ganska intressant film, framför allt för att man vågar sig på lite nya grepp. Våfflan är helt dialoglös, kör mycket skakig handkamera och klipper av scener abrupt. Detta hjälper naturligtvis till att skapa en känsla av kaos och förvirring, vilket är helt adekvat för filmen. Figurerna som är ett slags mellanting mellan djur och människor får vi till en början inte se så tydligt, vilket är ett klassiskt grepp för att höja spänningen. Det hjälper också till att dölja goofigheten som avslöjas när vi väl får se mer av dem. Hjortfiguren man kan se på affischen är riktigt rolig faktiskt eftersom det faktiskt bara är ett uppstoppat hjorthuvud fastmonterat på en människa. Det blir ju automatiskt humor av det vare sig man vill eller inte.

LOL.

Även om vi gillade rullen och dessutom på ett enormt hycklande vis ömmar för djur kan vi inte överge vår kärlek till bacon och andra kötträtter som får saliven att stänka som ett bukkake-party i munnen.

BETYG: 4/7 Kul med lite annorlunda grepp och behjärtansvärt initiativ. Dock förutsägbart.

Djurtyperna är inte superduktiga på att fylla sina slakterier precis.

"Ge fan i min hooman!"

Who let the dogs out?

Trailer

SVART CIRKEL (2018) Mexiko/Sverige, 103 minuter. Regi: Adrian Garcia Bogliano.

The return of Kurishtina*!

Hypnomagnetism uppnås genom dramatiska gester.

Celeste (Felice Jankell) blir kallad till sin plötsligt framgångsrika syster Isas (Erica Midfjäll) kontor eftersom systern känner att Celeste har problem och att hon kan hjälpa henne. Isa ger Celeste en gammal självhjälps-LP som hon insisterar kommer att förändra systerns liv. Celeste lyssnar senare högst skeptiskt på LP:n och genast börjar det hända märkliga saker. Till en början är det positiva förändringar men snart inser Celeste att något är fruktansvärt fel.

Titta djupt in i den svarta cirkeln och lyssna noga - Du älskar Udda Film - Du älskar Udda Film - Du älskar Udda Film...

Självklart var vi här på Udda Film väldigt nyfikna på Christina Lindbergs comeback då vi högaktar denna nymf som förgyllt den svenska filmhistorien. I ärlighetens namn trodde vi dock att detta skulle vara en smärre katastrof till film då vi för rätt länge sedan råkade se ett klipp ur filmen som verkade fullkomligt bedrövligt. Som ni förstår dock så är det inget som hindrar oss när vi ska ta oss an en film. 😊

Mysig kapitelindelning.

Till  vår förvåning byggs det snabbt upp en rätt skön stämning i rullen och premissen med LP:n som öppnar oönskade dörrar är riktigt cool. Garcia Bogliano använder många flummiga montage för att sätta tonen och detta är väldigt effektfullt. Han kan dessutom inte hålla sig från att bombardera oss med referenser till andra gamla skräckfilmer med allt från rekvisita, i form av t-shirtar, kuddar postrar m m, till själva berättelsen som lånar element av allt från Cronenberg till Bava.

Pippi Långstrump har blivit en smula...yppigare.

Så långt är allt väl men tyvärr finns det saker som inte är svinbra direkt och det smärtar oss att säga det men Lindbergs bidrag till filmen är bland det stelaste vi sett på väldigt lång tid. Jösses vilken robotleverans av repliker! Regissören måste ha varit helt hypnotiserad (no pun...) av hennes medverkan eftersom han lät detta rigor mortis-skådespeleri passera utan anmärkning. Även Hanna Asp och Johan Palm, som spelar de mediala ungdomarna, uppträder mäkta stelt på sina ställen.

När du första gången hörde Christina Lindbergs nya singel "Allt blir tyst igen"?

Vidare totalstagnerar filmen halvvägs in när vi anländer till det gamla sjukhuset där man ska ta itu med dubbelgångarna som plågar huvudkaraktärerna. Här blir det mycket esoteriskt trams i en gammal lagerlokal och egentligen händer det inte skitmycket alls. Det är väldigt tråkigt när man har en schyst uppbyggnad under filmens första hälft och sedan landar i denna återvändsgränd.

BETYG: 3(-)/7 Märklig blandning av positiv överraskning till en början och besvikelse i avslutningen. Filmen hade verkligen något, men detta tog man aldrig i hamn.

Filmreferenserna haglar.

"Rymdinvasion i Lappland" är en fin gammal rulle. Kanske även på spanska?

Ja ja, ni tror förstås vi fastnat för Felices lilla sideboob? Ta en närmare titt på sötchocken bakom henne.

♫"Två droppar till...Två droppar till! Och socker och XXX och röraaa om..."♬**

Så här ser orkestern Father & Son ut på ketamin.

Visualisera sedan en maskerad mördare med svarta läderhandskar och en rakkniv.

När du precis vaknat upp från gårdagens bukkake-party.

NEEEJ!!! Ta förihelvete inte i skivan på det viset!

"Fan! Jag visste väl att det var en dum idé att dra hem ett tyskt one night stand..."

Din dubbelgångare känner sig oftast lite blå.

Kanske på grund av att replikerna pluggats in så många gånger att leveransen av dem blivit totalt robotlik?

"Dead by dawn! Dead by dawn!"

Den Högste är en rätt gullig filur.

Lugn. Vi har plockat fram alla viktiga frames ni inte orkar leta fram i bildbombardemanget.

Självklart är James Fjong-serier reppade i montaget när Klubb Super-8 är medproducenter.

Även i färg.

The man himself. Isch! YNF! Hääääh!

That's what she said.

Först var det Beatles-skivor, sen discoplattor och nu Christina Lindberg-vinyler. Vart fan ska det sluta!?!?

Lite som en von Trier-film (Inte direkt...) fast utan markeringstejp på golvet.

Vad fan nu!? Är det rymdinvasion på Gamla Löwenströmska?

Just det kids! Ditt tredje öga kan börja brinna om du överdoserar DMT.

Trailer

*Som japanerna säger.

**Nej, det är klart att vi inte räknar med att ni ska känna igen det citatet.