THE LONG NIGHT (2022) USA, 91 minuter. Regi: Rich Ragsdale.

Ännu ett slag för turismen i sydstaterna

Jack hittar lite "hillbilly voodoo" i skogen.

Den föräldralösa Grace (Scout Taylor-Compton) har fått ett tips om sitt ursprung och åker ner till södern med sin pojkvän Jack (Nolan Gerard Funk). Istället för att mötas upp av tipsaren i hans hus finner de det stora huset tomt. De beslutar sig för att installera sig och vänta på honom, men plötsligt dyker märkliga kåp-och maskklädda typer upp och belägrar huset. En redan otäck situation blir bara värre när paret inte kan ta sig därifrån och belägrarna tycks besitta oanade krafter.

"Men då måste det där väl vara moonshine?"

Det är alltid kul med sekter i skojiga utstyrslar och inte heller dumt med en huvudrollsinnehavare i smickrande tajta jeans. Vad mer kunde denna ganska färska skräckfilm bjuda på? Henka på oss och bli varse!

Precis vad du vill se när du tittar ut genom köksfönstret.

Vi blir faktiskt positivt överraskade av stämningen som skapas av Ragsdale när paret påbörjar sin resa. Det märks att han tagit inspiration av främst Stanley Kubrick och även Ari Aster. Inte konstigt då att han valt att peta in olycksbådande musik av Krzysztof Penderecki på soundtracket. Detta tillsammans med långsamma kameraåkningar utan andra diegetiska ljud skapar en härlig stämning. Fotot av Pierluigi Malavasi är utmärkt och Jay Garlands klippning knyter ihop allt på ett bra sätt.

Precis vad du vill ha slingrande på köksbänken.

Ja, så visuellt är detta en mycket bra film men rent storymässigt är det inte direkt samma nivå. Det känns ganska klyschigt och inte heller helt logiskt. Man kan ju direkt fråga sig varför sekten drar ut på skeendet som de gör (Jo även om de måste invänta vårdagjämningsnatten) och -SPOILER ALERT- hur ett bokstavligt lik i garderoben inte kan väcka mer direkt uppmärksamhet. Även upplösningen känns lite avslagen där Grace självklart visar sig vara ett barn av sekten och dessutom ska fungera som ett instrument för demonen sekten dyrkar att manifestera sig på jorden. Det finns ingen förklaring till att Jack behövs som något slags offer men varför är han annars tillfälligt skonad och fastkedjad i ladan?

Pet i ögon och glas i foten är säkra kort för att skapa fysiskt obehag hos tittaren.

Storyn till trots är detta en trivsam rulle och vi är lite suckers för ockulta sekter i knasiga masker här på Udda Film. Själva belägringen påminner faktiskt lite om vad de coola lakansbeklädda typerna i The Void (2016) pysslade med. Så premissen är bekant och eftersom vi gillar den tröttnar vi inte.

BETYG: 4(+)/7 Filmen kvalar med nöd och näppe inte in på vår Best of-sida p g a storyn men stämningsmässigt och visuellt är det en höjdare.

När man vill kombinera fluktandet med kuslighet.

Vänta nu... Den där ormen mellan hennes ben har ju TVÅ ögon.

Vill man göra en magisk symbol för gudomligheten i oss alla lite freaky kan man alltid slänga in en död kissekatt i den.

Okej, vi är i sydstaterna...och de har skrudar och kåpor...men är det verkligen Ku Klux Klan?

En butter sektmedlem.

Han dog av förvåning.

Men är det inte kors klanen brukar bränna..?

Ånej! En antik photoshopping. Djävulen flankerades aldrig av ormar på Émile Bayards klassiska bild.

En dutch angle och bakljus på hjorttypen och "hillbilly voodoon" gör det lite effektfullare.

Gå mot ljuset!

Apropå Kubrick. Deborahs torra och "husky" röst här påminner en hel del om HAL9000:s.* 😀

Hell hath no fury like a woman scorned.

Trailer

*

HAL 9000 i egen hög "person". Rätt självgod. 😊

HANUMAN AND THE 5 KAMEN RIDERS (1974) Thailand, 101 minuter. Regi: Sompote Sands.

Åderlåtning med happy ending

Första klippet. Anslag är viktigt!

Den ondskefulle King Dark samlar kraft genom att låta kidnappa unga kvinnor och dricka deras blod. Men i hans väg att erövra världen står de fem Kamen Riders så han låter kidnappa en vetenskapsman och hans flickvän för att tvinga den förra att producera fram en monsterarmé med vars hjälp han ska kunna besegra de motorcykelbundna superhjältarna. Han räknar dock inte med att den gamla hinduiska guden Hanuman ska lägga sig i.

Ge för livet. King Darks liv.

Den asiatiska galenskapen knackar på hos Udda Film och tar oss med på en drygt hundra minuter lång bergodalbana av knasiga upptåg. Vår resumé ovan låter påskina att det skulle kunna finnas en struktur i berättelsen men så är verkligen inte fallet. Det är farsartad dårskap från början till slut.

Här sjunger han King Diamonds gamla smäktande ballad.*

Det är förstås lågbudget och berättandet är buskisartat och till synes riktat mot små barn. Nu är vi inte speciellt bevandrade i thailändsk kultur, förutom att det kan medföra hårda straff att ha en 50-bit i fickan eller att uttala sig negativt om kungen, men vi har svårt att tro att det skulle vara okej att visa nakna kvinnor som torteras i Helvetet samt diverse halshuggningar för barn. Så målgruppen för spektaklet är en smula diffus.

Massfajt med random omotiverade explosioner? Okej. 😑

Sands tar en fet sida ur den turkiska filmtraditionens bok och gör detta spektakel till film helt utan de japanska rättighetsinnehavarnas medgivande. Det finns t o m klipp från "Five Riders vs. King Dark" inpetade här och där. Man kan även höra en muzak-version av Gloria Gaynors klassiska dänga "Never can say Goodbye" i en scen.

Han vill röva bort dina barn och ser även ut som han vill göra det.

Det är späckat med action i form av fåniga slagsmål mellan Kamen Riders och diverse monster. Monstren är män i mer eller mindre spektakulära gummimasker. En bit in i filmen verkar fantasin (och budgeten) tryta så de nyproducerade mutanterna är bara snubbar i tygblöjor och billiga djurmasker från thailändska Buttericks. King Dark är nog en av de lamaste supernidingar som skådats då han knappt ens kan disciplinera sina egna balaklavaklädda underhuggare. Det är förvisso lovvärt att han bälgar i sig litervis med ungmöblod men den grymhetsfaktorn neutraliseras snabbt av hans muppiga fäktande med armarna. På tal om mupp, den gamla hinduguden Hanuman, som vi (lyckligtvis) inte ser så mycket av i filmen, är mest en dansande fåne som gärna nickar frenetiskt likt Kermit the Frog fast på ett mer fjolligt vis.

Poseidon vill ha barnablod.

Det är rätt kul att hänga med på denna lågbudget-whatthefuckery-resan då det inte finns mycket vett eller reson att finna någonstans. Vi lär oss också att Helvetet inte har så många demoner och djävlar utan bara helt vanliga asiater i exotiska kläder som straffar syndare. Ju värre brott man begått desto mildare straff verkar man få. Medan t ex kvinnor som varit otrogna nakna får klamra sig fast vid taggiga pålar samtidigt som helveteslakejer petar på dem med asiatiska hillebarder får grova brottslingar som bl a skjutit barn i ansiktet endast en simpel halshuggning. LOL!

BETYG: 4/7 Roligt vansinne men det når ändå inte riktigt fram till gapflabbsnivå. Längden gör inte filmen några tjänster.

Just precis. Det finns inga gränser för King Darks blodtörst.

Verkar inte som Helvetet har fått ordning på sina avskräckarargument.

Att tortera nakna tjejer hör väl hemma i en barnbuskis?

I Helvetet jobbar tydligen även Kilink-wannabes.

Skjuter man barn i nyllet hamnar man i Helvetet (Totalt värt det!).

Kittlande. Fasansfull tortyr! Är David Farrier** inkopplad på fallet?

Vad i allsin dar händer här i denna barnfilm?

OK.

Ni vet vad detta betyder...

...just det!

Ånej... muppen Sam Eagle jobbar också åt King Dark

Den ondaste av demoner!!!

Inte nog med att regissören snor material i bästa turkiska anda, den här underhuggaren skrattar ondskefullt på ett sätt som skulle göra Kilink stolt.

Väldigt blodtörstig.

Kamen Riders är riktigt sviniga och tvingar Animal Dudes att bilda ett klassiskt bögtåg.

Den där jävla Hanuman ska då alltid spela apa...*wink wink, nudge nudge*

Den där gröna Kamen-typen visar att man fullkomligt lagt ner allt vad fajtkoreografi heter då han slåss mot...luft.

Han kanske är feg? "Cheeeeep cheep cheep cheep cheep..."

Om nån skulle tvivla på att Animal Dudes är smygfascister avslöjas de genom Pepe the Frogs medverkan.

Som de flesta asiatiska monsterbusar kan King Dark göra sig stor men istället för att demolera staden han klampar runt i står han bara och viftar hysteriskt med armarna.

Här sparkar han i alla fall fjollan Hanuman i arslet. You go King Dark!

När de förvuxna mupparna vägrar trampa sönder staden sätter istället helt omotiverade färgglada explosioner igång runt dem.

That's all kids!

Typ en trailer.

En "sammanfattning".

Hela tokkalaset.

*Här har ni King Diamonds smäktande gamla ballad. Direkt från replokalen!

**David Farrier gjorde förutom den skojiga serien "Dark Tourist" även denna dokumentär: Tickled

Vi slänger in Gloria Gaynor också när hon framför ovan nämnda hit. Som bonus smyger även den sköna mollversionen av "Reach out I'll be There" med!

THE WARRIOR AND THE BLIND SWORDSMAN (1983) Indonesien, 90 minuter. Regi: Worod Suma.

Sparkar och skrik

Tvekamp på lika villkor.

Den holländska kolonialarmén stöter på patrull i form av krigaren Jaka Sembung (Barry Prima) så de anordnar en turnering där vinnaren utses att döda Jaka. Den blinde Soca (Advent Bangun) vinner turneringen och ger sig iväg för att leverera Jakas huvud med löftet från holländarna om en stor belöning. Kolonialisterna är dock snikna och sviker Soca. Som om inte det vore nog förargar han häxan Magi (Gudi Sintara) när han avvisar hennes trånande. En värld av trubbel väntar.

Hur tusan gjorde de denna fantastiska effekt? 😮

Vi kände för lite megaöverdriven indonesisk tok-action och hoppades på något i samma anda som The Devil's Sword (1983). Förvisso är väl andan densamma någotsånär men inte alls samma skojiga mix av galenskaper. Istället för monster och tok-gore blir det mest ett evigt kung fu-fajtande. Dessutom skriks det enormt mycket i filmen. Herregud detta eviga ylande! Rätt enerverande, särskilt som hela Udda Film-redaktionen var rätt dåsiga i den gamla sunkiga soffan.

Trasiga.

Vi tappar ganska snabbt intresset för skeendet då ett ändlöst fajtande inte är speciellt kul om det inte bjuds på något extra överdrivet trams. Missförstå oss rätt. Det är överdrivet som satan men inte på ett skojigt vis. Det lyfter helt enkelt aldrig. 

BETYG: 2(+)/7 Gap och skrik med ett evigt sparkande på varandra. Kul ett tag men ganska tradigt efter en stund.

Barry ramboar till sig.

Bring me the head of Barry Prima!

Ögonblicket innan bilden till Rolling Stones "Goats Head Soup" togs.

Duktig bakfylla.

"Jaså du kör så?"

Äntligen besannades hans gamla dröm om att delta i en ormgrop.

Socialt distanserad fajt.

När hon vill lite för mycket.

Det tog kol på henne...*host host*

Trailer

Hela spektaklet.