Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Världen håller på att bli en allt dystrare plats då den onde trollkarlen Kalungo (Joseph Whipp) är på erövringsstråt med till synes oövervinnerliga magiska krafter. Det enda som skulle kunna stoppa honom är ett mytiskt svärd med krafter ännu större än Kalungos. Amazonkrigaren Dyala (Mindi Miller) är den enda som kan hämta svärdet då hon är den utvalda. På sin strapatsrika resa att finna svärdet har hon med sig sin rival Tashi (Penelope Reed-Woods) och de behöver lägga sin gamla familjefejd åt sidan för att lyckas med uppdraget.
Det lönar sig att vara djävulsdyrkare (eller nåt).
Låt oss ta dig med till forna tider, när trollkarlar och demoner slogs mot stolta krigare! När magiska krafter kunde stoppa hela arméer! När silikonbröst och brasiliansk vaxning var på högsta modet!!!
Såja. Slut dina ögon...öhh..öga.
Ja så ser det ut i en typisk Cormanesque barbartid. Detta är förstås en typisk sleaze & cheese-rulle med snabba billiga lösningar och en hel del omotiverad nakenhet. Man skulle förstås kunna hyckla till det en smula och hylla hur starka kvinnokaraktärerna är. Man har en drottning på den goda sidan och en riktig asskicker till brud som hjältinna. Ja, hon ramlar även på en stam med försvarslösa unga tjejer som hon tränar upp till rövsparkande krigarbrudar. Men så har vi ju faktumet att damernas tuttar råkar ramla ut titt som tätt. :) Våra hjältinnor behöver ju dessutom hålla sin hygien på den strapatsrika resan så nakenbad blir det. Även Tashis morsa (Danitza Kingsley), som dubbelspelar med den onda sidan, ser till att näcka och ha het sex med den onde trollkarlsgubben. För er stackare som är fans av åldersdiskriminering vad gäller tjejer kan nämnas att Tashi och modern mer har åldersspann av systrar än något annat...
BETYG: 4/7 Man får precis vad man förväntar sig av denna rulle och fantasy-fånerier mixat med en stor slev sleaze är ju alltid trevligt.
Mördandets eufori!
Krigare som tänker på sin resehygien.
Detta lockar fram...
...den ena...
...efter den andra...
...efter den elfte...
...fluktaren i denna ödeskog!
Kramizar.
De snubblar över en sån där Midsommar-sekt.
Vilket även lockar monsterfluktare.
"Are you strong enough att lapa lite gubbollon?"
Jodå! De kastar sig i farbror trollkarls mysiga säng med charmigt förvridna ansikten inkarvade på sänggaveln (Drives da ladies loco!!!) 😆
Låt oss landa lite i post-coitus-mys.
Grandaddy är mer än nöjd. 😀
Pagash-stammen är lite kinky med sina fångar.
Fångvagnen har ett inbyggt S&M-hjul.
I vagnen drogar fångarna ner sig med nån slags anti-kokablad (Klart neråt effekt i alla fall!).
Pagasherna dyrkar Jabba the Hutt-trädet.
Offren till Jabba the Hutt-trädet får springa ett slags #metoo-gatlopp innan de offras.
Jabba the Hutt-trädet myser.
"Där borta ligger salongen som ger en fantastisk brasiliansk vaxning."
Balgur måste vara det lamaste ondskefulla väsen någonsin. Hans frånfälle kan vara bland det mest patetiska som skådats.
"Give me victory or give me head!!!"
Trailer
Svettiga muskelmän blir piskade av Pagash-typerna.
Flukt i skogen! Scenen är dock spegelvänd för att undvika fluktande YouTube-robotar (Det har visst funkat i 4 år i alla fall...)
Låtom oss bada i Michael Flatleys maskulina skönhet.
Efter att hans själsfrände brutalt avrättats av terrorister under ett misslyckat uppdrag bestämmer sig Victor Blackley (Michael Flatley) att lämna agentgruppen Chieftains för att bli hotell- och nattklubbsägare i Karribien istället. En dag dyker dock en gammal flamma (Nicole Evans) upp i sällskap med den inte alltför hederlige affärsmannen Blake Mollenaux (Eric Roberts). Victors gamla kollegor kollar upp denne och inser att han är där för att genomföra en affär som skulle landa en dödlig formel i terroristers händer. Problemet för Chieftains är nu bara att övertyga Victor om att agera då han vägrar att gå tillbaka till livet som agent.
Jaha...det är det DÄR som är Blackbird.
Vi snör på oss stepdojjorna och bänkar oss framför the Lord of the Riverdance hajpade vanity project. Vi är lite smått oroade över hajpen och hungern att hitta en ny kultfilm att skratta åt som finns i vissa filmkretsar. Vi förväntar oss här mest en cringe-fest. Låt oss dansa in i denna recension!
Michael är så magnifik...
Ja jo, detta är sannerligen ett vanity project i ordens rätta bemärkelse. Ett superinfantilt manus placerar farbror Flatley i en avundsvärd position där han är oumbärlig när det gäller att rädda världen; genomtät så han på en ingivelse kan öppna svindyr rörelse på exotisk ort; dessutom ha sina forna toppagentkollegor som anställda (Då de tycks ha ett behov av att följa Victors nycker istället för att jobba) samt ha varenda (unga) kvinnas gunst. Det är väl lite småcharmigt att Flatley lever i det förgångna där forna kvinnliga toppagenter förvandlas till våp och den svarte medlemmen i Chieftains reduceras till en tjänare. 😬
...att t o m gatlyktan tänds när han går förbi! 💡
Apropå leva i det förgångna, det är anmärkningsvärt att man inte ser röken av en enda mobiltelefon i hela filmen. Nej, här används allt från gamla bakelittelefoner till telefonkiosker istället. Har Flatley månne en gammeltelefonfetisch? Ni vet, utöver den andra mer omdiskuterade fetischen där han bär fedorahattar på sniskan...
Vad vore en narcissist utan sin spegel?
Nej, det här är sannerligen ingen skrattfest trots det pinsamma manuset och den skitnödiga dialogen. Man noterar helt enkelt bara den ena idiotiska detaljen efter den andra. Att det skulle vara världens sämsta skådespeleri är också långt från sanningen. Det är självklart inte bländande men herregud, bara på denna eminenta Udda Films-blogg kan man hitta hundratals filmer med sämre agerande (Det kanske säger mer om oss än om poängen vi försöker göra...). För att vara en agentvåffla är det anmärkningsvärt lite action. Men vad kan man förvänta sig när man har drygt 60-årig narcissistfarbror i huvudrollen? Nej, han låter bara nävarna dansa vid ett tillfälle (D v s ON screen. För vi får en häpnadsväckande holmgång OFF screen också i den patetiska slutuppgörelsen.)
BETYG: 2(+)/7 Som vanligt lever en produkt inte upp till hajpen och här har vi mest en über-medioker och pinsam självförhärligande gubbfest.
Husbandet har tydligen bara "Mack the Knife" på repertoaren.
Flatley och hans lojale tjänare *host harkel*
"Jag vet att jag bara är en enkel cockteasig nattklubbssångerska men jag vill verkligen ligga med en gammal dansfarbror."
Ja jo, de är ju ändå irländare.
Eric Roberts dyker upp och helt plötsligt har filmen fått en kvalitetsstämpel av rang! 😑
I ett alternativt universum där mobiltelefoner inte existerar.
Michael genomgår nästan en petite mort när han ger sig själv en perfekt raklöddring.
Patrick Bergin telefonerar i det moderna London.
Michael passar på att bjuda till dans när husbandet frångår repertoaren och lirar "Fly me to the Moon". Men vad sitter Eric och kollar på när Sir Dance-a-lot bjuckar på denna exklusiva föreställning?
Apropå intim föreställning så vill den cockteasiga sångerskan ha en svängom i sänghalmen med den steppdansande Lorden - NU!
Men faderligt klär han på henne istället, ty hans brustna hjärta tillåter inte denna generationsöverskridande akt (i nuläget...).
Undertiden försöker Eric motivera sin ekonomunderhuggare att jobba hårdare.
Med pung och charm ska det nog gå bra!
Här pågår ett våldsamt handgemäng. Lita på oss! Och framför allt på ljudeffekterna av det.
Trailer
Se Michael Flatley EXPLODERA på världsscenen, pogo-steppdansande i sin modesta hockeyfrilla!!!
Ruggero regisserar avslappnat och George är djupt inne i sin roll som goofy och geekig forskare (Notera pennorna i bröstfickan!).
I en inte alltför avlägsen framtid upptäcker några vetenskapsmän, ledda av professor Sanders (George Hilton), en antik stentavla på havsbottnen och tillkallar en expert (Gioia Scola) för att dechiffrera de inkaliknande tecknen på den. De avbryts dock abrupt av vad som liknar världens undergång och plattformen de befinner sig på kollapsar i havet. De räddas dock av ett gäng legosoldater som just skulle ta båten till en semesterort. När de efter en hel del strapatser till slut når land möts de av en ödelagd civilisation där ett mystiskt gäng åker runt och dödar varenda människa de ser.
Åh! De har hittat en special-DVD-utgåva av "The Crimson Ghost" på havsbottnen?
Ni som följer den här bloggen *Ljud av vinande vind följt av stäpplöpare som studsar förbi* vet att vi alldeles precis nyss såg en helt genomidiotisk film i form av Death Hunt (2022). Föga anade vi att även denna rulle skulle vara nästan lika debil. Självklart förstod vi att det inte var en analys av Einsteins relativitetsteori som väntade men att den skulle tangera dumskalleriet väntade vi oss inte. Men! Det är skillnad på korkat och korkat och här var utvecklingsstörningen på en skojig nivå.
Men han uttalar det "Sanders". 😊
Det är sannerligen inte mycket som är genomtänkt här utan man bara kör på med en sjuhelsikes massa pang-pang och stuntmän som ramlar ihop på en massa icke-originella vis. Det märks att man använt en massa filipinos som har tung erfarenhet av att massdö i actionfilm. Under det besinningslösa dödandet skrattar och tjoar förstås våra hjältar samtidigt som de lekfullt kysser sina molotov cocktails innan de slänger iväg dem för att bränna ihjäl någon ansiktslös motståndare.
Crystal Skull går in i sin persona!
Det som är riktigt kul är den mischmasch av genrer man lånar från och det är ju ganska askul att människorna från den mytiska långt avancerade civilisationen Atlantis inte är mer än en mordisk armé av sminkade och läderklädda roadwarriors. 😁 Tyvärr har de ingen Humungus som ledare men Crystal Skull (Bruce Baron) är inte helt ofrän i sin genomskinliga dödskallemask, läderkläder och ridpiska som han olycksbådande slår i sin handflata.
BETYG: 4(+)/7 Deodato gjorde bra filmer när det begav sig - även när de var skit!
Mike Monty i en väldigt liten biroll.
Han får i alla fall träffa awesome:hetsministeriet.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
