DAY OF THE ESCAPE (1983) Indonesien, 101 minuter. Regi: Jopi Burnama.

Indonesierna slänger sig in i WIP-branschen.

Denna eviga pina.

Jag önskar att de inte hade gjort det då resultatet är en riktigt tråkig film. Ett gäng kvinnor sitter i ett japanskt fångläger under andra världskriget och de torteras för att de ska avslöja information om den Indonesiska gerillan som lurar ute i djungeln. Huvudpersonen Amelia (Marisa Haque) misshandlas brutalt och paraderas naken på en åsna ute på fängelsegården, vilket är en smula olämpligt då vi får veta att hon är gravid till på köpet. Samtidigt har vi något så ovanligt som en fängelsekommendant med ett samvete. Löjtnant Nakamura (Boy Tirayoh, tror jag...) plågas vid åsynen av tortyren, särskilt den av Amelia som han förälskar sig i. Den riktige boven i detta drama är den sadistiske Sergeant Tukigawa (spelad av ?) som gärna misshandlar och våldtar fångarna.

"Aaarrrggghhh! Varför denna omänskliga tortyr? VARFÖR!?" Löjtnanten är frustrerad. Man skulle nästan kunna tro att han har datakrångel...

På något konstigt vis utvecklas något slags förhållande mellan Amelia och Löjtnanten vilket naturligtvis väcker ilska bland Amelias medfångar och hon anklagas för att vara en förrädarhora. Trots sin kärlekshistoria med japanen är hon dock gerillan trogen, vilket framgår i det platta slutet på dena sega film.

Hmm, här ser det mer ut som om Sergeanten har ett mariekex fastsytt i nyllet, men ni som förstår holländska kan ju läsa att han säger: "Tillplattat bajs i fejjan is da bomb!"

Filmen började ganska lovande med en berättarröst som med stort pathos förklarade hur fasansfullt krig är och hur vi skulle få se exempel på det i denna film. Smilbanden åkte då upp, men det mest fasansfulla var istället hur långtråkig filmfan var. Brutal misshandel bjöds det på, vilket brukar vara kul då det känns så "cartoonigt", men så fort kläder slets av bjöds vi på den asiatiska dimman - just det, censureringsluddet. *Gäsp* Vilket tänk, att censurera bröst och stjärtar men tillåta bilder på garvande män som matar knytnävar och sparkar i nyllet på bundna fångar. Det skojigaste med dessa misshandlar är de asiatiska ljudeffekterna. De blåser verkligen på med rejäla slå-av-en-ekdörr-på-mitten-ljud vid simpla käftsmällar t ex. Det ska de ha en eloge för! En annan rolig detalj var det "ärr" Sergeant Tukigawa hade på kinden. Det såg mest ut som en tillplattad bajskorv. Mera humor: när Tukigawa våldtar Amelia på ett täckt lastbilsflak står en japansk soldat utanför och ler ondskefullt och upphetsat samtidigt som han smeker sitt gevär - upp och ner, upp och ner... Men tyvärr, trots en hel del skojiga detaljer blir det inte speciellt underhållande och det är nästan så jag tar tillbaka mitt beröm jag öste över Indonesisk film i "Lady Terminator"-recensionen.

BETYG: 1/7 Ja, jag var på vippen att ge den en 2:a men näe, den var helt enkelt för långrandig som tyvärr de flesta asiatiska flmer är.

"Kolla här vad dina jävla soldater har gjort! De har luddat ut mina bröst!!!"

"Aaaahhh...*flås* YNF....*flämt*...yeahhh..."

Japan får smaka på egen mdicin.

Oj vad elektrisk taggtråden är!

De har nog annan spänning där i Indonesien då elektriciteten ser lite mysko ut.

Knackelibank.

Det här påminner om en film jag gjorde en gång.

"Ice ice baby..."

"Jag ska försöka elda bort den där dimman där."

"Nej...inte dimma igen. VARFÖR!?"

"Hang on little gi-irl..." NEJ! Är inte filmen kass nog? Ska man behöva utsättas för Mr Big-referenser också???

En jävligt lång stridsscen i filmen. Det växlar nämligen mellan natt...

...och dag...

...och natt... ja ni hajar. Är det kanske därför KRIG ÄR ETT HELVETE!? "AAaaarrrrrrggghhhh!!!"