HUMAN EXPERIMENTS (1980) USA, 82 minuter. Regi: Gregory Goodell.

Typ en WIP-film men ändå inte riktigt...

Rachel förgyller stämningen på honky tonk-haket med sin sursång.

Rachel (Linda Haynes) är en country-sångerska som har ungefär lika mycket otur som undertecknad. I filmens inledning gör hon ett gig i någon bondhåla och efteråt gör den sleaziga ägaren (Aldo Ray) till krogen närmanden. Ja just det, det är denne skådespelare Quentin Tarantino refererar till när han döpte Brad Pitts rollfigur i "Inglourious Basterds" till Aldo Raine. Anywhooo... Eftersom Rachel inte var sugen på gubbsex surnar Mr. Tibbs (som Ray heter i filmen) till och blåser henne på del av gaget. Hon får ingen sympati av sheriffen som är närvarande då han råkar vara brorsa till Mr. Tibbs.

Aldo Ray som sleazig krogägare.

Oturen fortsätter för Rachel när hon nästan kör på någon på sin väg bort från bondhålan. När hon kliver ur bilen för att kolla hur det gick hittar hon inget offer utan istället ett hus där av en händelse en hel familj är slaktad. Endast lillgrabben är vid liv och han sitter och leker apatiskt barn med en bössa i famnen. Rachel, som själv hittat en bössa i huset, vill gärna komma undan denna otäcka situation men ack! Då höjer den galet apatiska pojken bössan mot henne och Rachel tvingas skjuta ungfan i självförsvar. Han hamnar i koma och guess what? Jovisst döms Rachel för morden och kastas i kvinnofinkan. Let the showering and lesbianism roll! Eller..?

Oops, här har vi visst en mördad familj.

Nja, förvisso får Rachel kasta paltorna för lite avlusning och undersökning men sen läggs de flesta WIP-filmskonventionerna åt sidan. Istället tar filmen en vändning åt psykologisk skräck/thriller-hållet. Det är nämligen så att på denna kåk utför man spännade rehabiliteringsexperiment av tvivelaktig art. I taktpinnen håller Dr. Kline, som spelas av det bekanta ansiktet Geoffrey Lewis, och behandlingen går givetvis ut på den klassiska bryta-ned-och-bygga-upp-modellen.

Tittut i finkan!

De här experimenten är inte speciellt uppseendeväckande om man sett tonvis med skräckfilm och förväntar sig nåt i stil med "Men Behind the Sun". Det handlar mest om psykisk terror. Naturligtvis elaka metoder, men när Rachel plågas som mest och skriker av äckel och ångest ligger jag mest och funderar på hur jag ska laga mina två elljusstakar som är stendöda. Att det är pissmörkt i många scener gör ju inte filmen mer spännande. Nä, den här filmen tillförde inte mycket i underhållningsavseende.

"Har du det bra där inne?"

Det fanns några skojiga små detaljer här och där trots allt, som t ex det "snygga" bandet Lucifer and his Archangels som spelade på fängelset till vissa kvinnors otajta glädje. De älskar verkligen detta band som låter som en dålig, amerikansk och fjolligare variant av Wasa Express Sen har vi en "masturbatris interuptus"-scen som är lite skoj också.

BETYG: 2/7 En gäspning...

"Här är ditt nya hem, beeyotch!"

En vanlig hobby för creepiga läkare är att montera insekter.

Ja, TV-bekantingen Geoffrey Lewis gör rollen som taskig doktor.

"Här, ta lite mer piller så mår du bättre!"

"Jag har rätt medicin för att må lite bättre i det här skithålet..."

"...bara ner med handen i trosan och träda in i sagans land."

"You wanted the best and you got the best. The hardest band in the world: Lucifer and his Archangels!!!"

"Ja, ja, JA!" Total extas.

Är det KK Downing? Nae va..?

Naivismen flödar på kvinnofinkan.