STORM WARNING (1951) USA, 93 minuter. Regi: Stuart Heisler.

Vi kliver rakt in i det tidiga och käcka 50-talet och får bevittna Ronald Reagans kamp mot Ku Klux Klan!

"Vad nu? Har Jysk rea på lakan?"

Ginger Rogers spelar modellen Marsha som hoppar av bussen, på väg till ett modellgig, för att som hastigast hälsa på sin syrra i en namnlös håla som av allt att döma ligger i den amerikanska södern. Så fort hon klivit av får hon smaka på lokalbornas förakt då de inte är speciellt förtjusta i "outsiders", särskilt inte yankees från norr. När Marsha vägras taxiskjuts traskar hon istället längs de mörka gatorna. Hon kommer precis fram till polisstationen när hon får se ett gäng lakansklädda busar släpa ut en man och misshandla honom. Från sin gömda position ser hon sedan hur en av busarna skjuter ihjäl mannen då denne försöker fly. Inte nog med det, hon ser även ansiktena på gärningsmannen och ledaren. Bestört söker hon upp sin syster (Doris Day) som tar med henne hem till sig. Marsha får där träffa systerns älskade man som råkar vara - you guessed it - gärningsmannen! Ack och ve!

"Hur är det annars då?"

I denna håla kan klanen göra lite hur de vill då ingen törs vittna mot dem. Den ende som vågar ta upp kampen mot dem är den lokale åklagaren, spelad av Ronald Reagan, Han har dock inte mycket för sitt sanningssökande. Han vädrar dock morgonluft när han får reda på att en utomstående bevittnat detta senaste dåd. Marsha medger i ett informellt förhör att det är klanen som ligger bakom dådet men p g a systern vill hon inte avslöja gärningsmannens identitet. Åklagaren kan dock ge sig på klanen med hennes vittnesuppgifter. En rafflande rättsprocess väntar...

"Han var ju inte så värst snacksalig..."

Det känns lite svårt för mig att bedöma hur kontroversiell denna film kan ha varit när den kom. Kom ihåg att den kom redan 1951, alltså långt innan medborgarrättsrörelsen rörde upp starka känslor som värst på 60-talet. MEN när man ser affischen med Ku Klux Klan och allt förväntar man sig naturligtvis ett drama om dessas über-rasistiska handlingar mot de svarta eller kanske lite antisemitism. Inte ett spår av detta finns med i filmen! Faktum är att de enda afroamerikaner man ser i filmen är några statister i en folkmassa. Man nämner inte ens Ku Klux Klan vid sitt fulla namn utan refererar till dem som "The Klan". Istället är dessa klanspöken bara ett gäng råskinn som sysslar med lite allmän brottslighet, som en lokal lakanmaffia. Ja, jag vet att filmen gjordes 1951 men fan vad fegt. Jag har även lite svårt att relatera till det tidstypiska skådespeleriet som är så klämkäckt. Gärningsmannen, som spelas av Steve Cochran, är en ganska lustig typ då Cochran gör en riktig infantil rolltolkning, vilket jag inte klandrar honom för. Allt skulle ju vara så övertydligt på den gamla goda tiden,men det blir ju lite seriefigur över det hela.

BETYG: 2/7 Nä, denna film noir var ingen höjdare. Ska det vara denna tidsperiod ska det nog vara rymdmonster och jättespindlar tror jag...

"Ojdå, jag visste inte att han skulle dö när man satte en kula i honom... Äsch! Huvudsaken är att vi har vår rätt att bära vapen!"

"Fy fan syrran...Det var fruktansvärt. Jag visste inte att Spöket Laban bar på en sån ondska."

Ronald "Ray-Guns" med hatten käckt på svaj.

"Ta ett stort jävla glas ren sprit så glömmer vi det hela va?"

"Bu-hu-huu...Det var inte meningen... Jag trodde ju att det var Sammy Davis Jr. jag sköt..."

Ljusskygga typer minsann!

"Säg inget om min klanskrud sen när jag blir president."

En svart kvinna passerar kameran i all hast. That's it folks.

"Mr. Gorbachev, tear down this wall!...öhhh... jag menar, berätta vad ni såg.."

Det är skönt att koppla av med lite sprit efter en rättsprocess.

Botten upp, Mr. President!

Nej! Där har vi den där äckliga "male gaze"-en igen...

"The KKK took my baby away!"

"I JESU NAMN!!!"

Spöken är svin! Men men, nån måste ju stå för den kristliga fostran.