What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 30 april 2019

IL BOSS (1973) Italien, 109 minuter. Regi: Fernando Di Leo.



Att vara boss som en boss

En typisk biografmaskinist.

Torpeden Lanzetta (Henry Silva) likviderar på order av Don Corrasco (Richard Conte) en rivaliserande klan av maffian och utlöser därmed ett maffiakrig. I detta krig dyker möjligheter att positionera sig i hierarkin upp och Lanzetta hamnar mitt i maktkampen.

Visar dansk porr och läser snuskserien "Isabella".

Fernando Di Leo är tillbaka* på Udda Film med denna hyllade maffiarulle och vi kliade oss lite i huvudet över att vi inte sett denna klassiker tidigare, men som med så många andra odödliga våfflor har den drunknat i vårt ymnighetshornsliknande arkiv av filmer. Nåja, bättre sent än aldrig.

Moralens väktare: Henry Silva!

Filmen öppnar verkligen med en knall då den älskvärde Henry Silva genomför ett av filmvärldens mest resoluta beställningsmord. Allt detta till tonerna av Luis Bacalov helsköna soundtrack. Smilbanden fortsätter att glida uppåt i eftermälet av dådet då vi får ta del av bölande mafiosos och en särdeles empatilös snut i Gianni Garkos gestalt. Tyvärr lugnar sedan filmen ner sig avsevärt även om Silva är fortsatt stenhård filmen igenom och vi får ta del av ett kanske inte helt PK stockholmssyndrom.

De här gubbarna gillar i alla fall porr (förutom Nervösovitch till vänster).

Det kanske är Di Leos vilja att gestalta ett så pass verklighetsförankrat drama att han fruktade för repressalier från den riktiga maffian som gör att filmen inte är den topprulle vi förväntade oss och som inledningen flörtade med. Italien har ju en lång "fin" tradition av korruption och gangstervälde. Något som uppenbarligen Di Leo ville peka på istället för att bara bjucka på underhållningsvåld. Vi tolkar även -SPOILER ALERT- avslutningsskylten "CONTINUA" eller "to be continued" som en kommentar på fortsatt korruption istället för att den skulle påskina en uppföljningsfilm. Problemet är bara att vi vill ha mer underhållningsvåld när vi ser en sådan här våffla.

Sorgen vet inga gränser.

Trots ovanstående reservation påstår vi långt ifrån att detta skulle vara en dålig film. Nej, inte alls! Det är en trevlig maffiafilm med sköna karaktärer och det är bara det fantastiska anslaget som får andra brutaliteter att framstå som ordinära senare i rullen. Henry Silva är perfekt i rollen som hårdkokt gangster och manuset bjuder på en del skojiga vändningar fram och tillbaka.

BETYG: 4(+)/7 Hårdkokt och fint men filmen hade svårt att leva upp till sin fantastiska inledning.

Som nåt ur en Fulci-film.😊

Snut utan medkänsla.

Ett vänskapligt besök men Henry Silva ser ändå ut som om han skulle döda någon.

Kidnapparna kan att döma av lagret hålla ut länge.

De passar på att #metoo:a offret.

Svineri! Hånfullt halsar han J&B:n framför henne.

Nåja, lite medkänsla har ändå gangstrarna.

Plötsligt dyker en otroligt misogyn typ upp.

En studie i kvinnoförakt ->

---

---

Snyggt shot. Kameravinkeln alltså.

"I got five on it."

Henry kan vara öm också.

Offret lider alla Helvetets kval.

Henry lurar man inte med lite fitta!

Eller?

Hell hath no fury like a lurad snubbe.

😆

Whöt?! Skulle katolska kyrkan ha samröre med maffian??? Nähe...

Henrys karaktär ser inte direkt fördelar med jämlikhet.

Trailer




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar