PASAZERKA (1963) Polen, 58 minuter. Regi: Andrzej Munk & Witold Lesiewicz.

En avbruten film är också en film

Den bortgångne regissören med klassisk attiralj.

Liza (Aleksandra Slaska) färdas med sin man ombord på ett kryssningsfartyg och allt är frid och fröjd. Detta tills fartyget stannar till i en hamn och plockar upp nya passagerare. Bland dessa finns en kvinna (Anna Ciepielewska) som Liza tycker sig känna igen. När deras blickar möts sköljer det förflutna över Liza och hon känner att hon behöver berätta allt för sin man. Hon behöver berätta om sitt förflutna som lägervakt i Auschwitz-Birkenau.

När man är på lyxkryssning och har förträngt sitt SS-förflutna.

Udda Film tar ett litet brejk från exploitation-vågen vi vältrar oss i och kollar in ett lite allvarligare drama. Det som är udda med denna film (See what we did there?) är att den är ofullständig då regissören Munk dog i en bilkrasch innan filmen hann bli färdigställd. Det spekuleras mycket i vilket mästerverk det skulle ha blivit om den blev klar och hur regissören kan ha avsett att filmen skulle ta vägen. Nu bestämde sig tydligen ett gäng för att ändå färdigställa filmen - på sätt och vis.

Plötsligt..."A face in the crowd" som Tom Petty skulle ha sagt.

Man har helt enkelt kompletterat Munks filmade scener från Auschwitz och Auschwitz-Birkenau (Ja, det är två olika läger) med stillbilder från kryssaren. Själva inledningen är en kort presentation av läget där man förklarar regissörens bortgång och hur man inte avser att försöka lägga till något till Munks vision eller dra slutsatser om vad han kan ha velat säga. Det får oss att ställa oss frågan: Fanns det verkligen inget manus??? Visst, en regissör kan tolka ett manus lite hursomhelst men det borde ju ändå finnas en fingervisning om vart filmen ska ta vägen.

En stillbild som tydligt illustrerar: "Ack!"

Resultatet blir en kontrastrik film. Munks fina långsamma kameraåkningar och vilande på karaktärernas ansikten ställs mot de märkliga stillbilderna i början. Vi får genast skojiga vibbar av de sköna socialistiska barnprogrammen i 70-talets SVT där man berättade historier med svartvita bilder med berättarröst. Det är väldigt mycket berättarröst även på Munks bilder då huvudkaraktären Liza förklarar sitt perspektiv på saken. Just i denna berättelse finns en skön tvetydighet då hon försöker urskulda sig och vill belysa hur hon hjälpte och räddade livet på Marta, kvinnan hon tror sig se på båten, men ändå lyser avundsjuka och maktfullkomlighet igenom.

Även tyska hundar har otrolig disciplin.

Det är lite kusligt att det mesta är filmat på plats och att man då rekonstruerar delar av det grymma lägerlivet. Allt var sig likt även dryga 50 år senare då Udda Films utsände var på plats i lägren. Det vi kan fastslå inte är filmat på plats är gaskammaren och krematoriet som sprängdes av de flyende tyskarna. Det finns en gaskammare och ett krematorium kvar i själva huvudlägret som bara heter Auschwitz (I), men här i filmen ska det föreställa gasning i Birkenau.

När vi nämnde att filmen var kontrastrik menade vi kanske inte så här bokstavligt.

Vi tänker väl inte hoppa på "mästerverks"-tåget men det är onekligen en intressant film. Just detaljerna med Lizas avundsjuka på att Marta, trots sin miserabla situation, ändå hade kärleken samt hennes fruktlösa jakt på Martas bekräftelse och tacksamhet, ger filmen den välbehövliga konflikten.

BETYG: 4/7 Intressant drama i autentisk miljö inramat av udda socialistisk berättarteknik.

En klassisk vy.

Som det så ofta brukar heta.

Ja, särskilt i jämförelse med fångarna bredvid henne.

Kärlek i lägret.

Stram givakt när SS-herrarna kommer på besök i Kanada*.

Den faktiska avrättningsplatsen i Auschwitz mellan Block 10 till vänster, där man utövade "medicinska" experiment, och Block 11 till höger som var en dödsavdelning där man för första gången testade Zyklon B på sovjetiska krigsfångar i källaren.

Lizas make verkar en smula omtumlad efter att sanningen kommit fram.

Ganska makabert att man har fejkhängda statister på uppställningsplatsen där man faktiskt hängde folk på riktigt.

Inte alla tyska hundar var nazikräk...

Zyklon B hälls ner i fejkgaskammaren.

Liza tittar obekymrat på.

Oh no! They killed doggie!!! 😥

Internationell inspektion i kvinnornas barack. Då har man piffat upp baracken med lite kuddar och täcken. Ser dock ändå nästan lika rövhåligt ut som när Udda Films korrespondent var där.

Lizas Totenkopf-mössa ser lite suspekt ut. 😊

Här gör Liza sin "plikt" med lite slumpmässig selektion.

Apropå kontraster, här har vi en scen med ytterligheter. Barn klappar doggie och folk leds till gaskammaren.

Hela filmen med...fransk text.

*Ja, Birkenaus sorteringsavdelning kallades faktiskt för Kanada, även om det inte nämns i filmen.