Udda film: ROH (1989) Indonesien, 73 minuter. Regi: Susilo SWD.

lördag 28 november 2020

ROH (1989) Indonesien, 73 minuter. Regi: Susilo SWD.

Ruh-roh!

Var har han haft det där fingret?

Nadia är föga förtjust i att pappan, som är änkeman, ska gänga sig med Astria som Nadia har väldigt dåliga vibbar av. Det visar sig att hon har rätt då Astria vänstrar med pappans brorsa Lukito. Den senare är ännu värre då han är involverad med ockulta ritualer. Dessa går dock snett och Lukito försvinner och förmodas vara död. Genom en slump finner han en väg tillbaka från Helvetet och Astria måste hjälpa honom, genom att förse honom med blod.

Ockulta ritualer. Kuber är dock en bristvara i Indonesien så det blir en rundare fetisch istället.

Visst låter det bekant? Självklart gör det det då detta är en fullskalig indonesisk stöld av "Hellraiser". Fast ja, fullskalig kanske är att ta i då indonesierna inte badar i filmpengar precis så detta är alltså en mikrobudgetvariant av en lågbudgetfilm.

En rundare fetisch som påminner mer om Tom Hanks polare Wilson.

Vi valde dessutom att se denna otextade film med fejkundertexter som någon med alldeles för mycket tid suttit och plitat ihop. Nej, det är inte några tokskojiga "hilarious"-kommentarer utan texten är helt tagen från riktiga "Hellraiser" och anpassad till vad som händer i bild. Herregud vilket jävla jobb människan måste ha haft! Ibland blir det lite småkul, som när pappan skär sig och säger "I'm gonna throw up!". Det blir förstås lite stökigt också då Astrias namn sägs väldigt många gånger och man istället läser "Julia".

Ånej! Han har åkallat Cheech Marin.

Som ofta är sådana här filmer rätt charmiga i början men blir snabbt tradiga. Det enda som egentligen är kul att se är de härliga specialeffekterna som desperat gör sitt bästa för att efterlikna originalet. Resultatet blir i bästa fall de gulligaste gore-effekterna sedan "Evil Dead", komplett med stop motion och modellera. När det kom till Pinhead och hans demonpolare verkade indonesierna helt enkelt ha gett upp. Pinhead blir istället någon brud utan en enda nål i hela huvudet. Cenobiten som kanske motsvarar Butterball är slående lik Tor Johnson*.

Bildförhållande är inte så superviktigt när man överför film till VCD.

Har man inte sett "Hellraiser" innan kan det nog vara smått obegripligt att greppa vad som egentligen pågår. Delvis beror det förstås på språkbarriären men frågan är verkligen om en korrekt översatt text skulle kunna förklara de gigantiska luckorna vi noterar i händelseförloppet.

Tittut.

Tyvärr blir det som sagt ganska långtråkigt efter ett tag och vi kollar ofta upp mot Felix the Cat-klockan som tickar på väggen. Det tar sig lite mot slutet igen när helvetet bokstavligt brakar lös och en extra liten bonus är musiken under eftertexterna som låter som en typisk demolåt på någon billig Casio-synt. Det är extra kul att musiken dippar på det här sättet då musiken i själva filmen är generiska 80-talssyntar. Udda också att titelsekvensen som dyker upp dryga åtta minuter in i filmen är röd text på svart bakgrund - utan ljud... LOL. Snacka om att fimpa all eventuell stämning som byggts upp.

BETYG: 3(-)/7 De taffliga specialeffekterna är bedårande och det finns en och annan skön kalkondetalj men annars är det en ganska tråkig våffla.