SLIT (2015) USA, 11 minuter. Regi: Colin Clarke.

Fanboy-giallo

Den fulla incel-snubben får givetvis inte vara med på bäverkalaset.

Två tjejer har en kul kväll på stan. De bestämmer sig för att dra sig hemåt för lite kuttrasju. De är dock förföljda av en mystisk person med svarta handskar...

Det är så fint arrangerat, särskilt med blått ljus på bara sängen, att man knappt märker hur icke-funktionellt möblemanget är. Hur öppnar man garderobsdörren med det lilla bordet i vägen? Kom inte och säg att dörren öppnas utåt. Det finns inte på kartan!

Regissören Clarke tycks verkligen älska sin giallo och ger här sitt eget lilla ödmjuka (?) bidrag till genren. Eller ja, snarare hyllning till den. Här snackar vi inte om att tillföra något nytt eller ens försöka sig på en innovativ historia. Det blir helt enkelt en kärleksförklaring och en lek med de asmysiga verktyg (och då menar vi inte bara den klassiska rakkniven) genren erbjuder. Bava/Argento-ljuset är förstås med och det görs bra med härliga konstraster. Närbilderna är väl kanske inte skitcoola direkt men fullt funktionella. Svarta läderhandskar, rakkniv och en rejäl dos lesbianism checkar de viktigaste giallo-boxarna. Självklart kastas det även in en liten twist, även om den råkar vara rätt så förutsägbar.

Jodå! Giallo-blasken är med.

Vi anar ett försök till att spetsa ljudet men Clarke & co. har långt att vandra för att nå upp till paret Cattet & Forzanis mästerliga ljudlandskap. Andrew Kalbfus musik är inte heller superexalterande men även den helt funktionell.

Stiligt.

Vi kanske låter lite "meh" men eftersom vi är väldigt förtjusta i denna genre uppskattar vi ändå denna hyllning till den.

BETYG: 4/7 Kanske lite generöst? En genre-homage värmer dock och den fina giallo-ljussättningen och den fräna postern får guldstjärna.

Dromedarfossing i spetsar.

Neonljuset "ute från gatan" hjälper till med den perfekta giallo-paletten i hallen.

Alltid bra att ha en gammal rakkniv om man nu skulle glömma nycklarna.

Speldosa? Check.

Creepig docka*? Check.

Detta är teckenspråk för: "Giallo".

Detta är en kul detalj som är mer logisk i filmens rörliga sammanhang.

Snygg rockad att byta ett klassiskt verktyg mot ett annat.

Trailer

Hela våfflan.

*Här dessutom i en tydlig referens till Dario Argentos "Deep Red".