SEVEN WOMEN FOR SATAN (1975) Frankrike, 85 minuter. Regi: Michel Lemoine.

När man tar sig friheter med filmtitlar

Möt: Ingmar!

Greve Boris Zaroff (Michel Lemoine) lever ett modernt liv som affärsman men kan inte skaka av sig sin familjs förflutna med sadistiska människojakter. Han försöker förtränga sina egna sadistiska fantasier utan större framgång. När han under helgerna drar sig tillbaka till sitt grandiosa chateau på landet uppmuntrar hans mystiske butler Karl (Howard Vernon) hans hemliga begär. Det finns dock andra vålnader från det förflutna som försöker leda det zaroffska familjearvet i en annan riktning.

Ansiktsuttrycket du får av misogyn sadism.

Fransk drömsk sleaze väller in på Udda Film och vi bänkar oss förtjust. Detta är en slags inofficiell uppföljning till "The Most Dangerous Game" från 1932, som vi inte har sett så vi kan inte kommentera eventuella kopplingar där. Vi nöjer oss med backstoryn att originalgreven var sadist och jagade människor. Eftersom den här filmen svävar så mycket mellan fantasi, verklighet och paranormala uppenbarelser tror vi inte att huvudfokus ligger på att göra en värdig uppföljare till den gamla våfflan från 1932. Man skulle kunna argumentera att den istället är ett högst ovärdigt verktyg för att regissören, tillika huvudrollsinnehavaren och manusförfattaren, ska få lattja runt med ett gäng sköna och högst avklädda fransyskor.

Följt av extasen.

Även om ovanstående kanske inte är superlångsökt tror vi ändå det finns fler ambitioner med denna drömska resa. Vi tolkar det hela som en allegori för Frankrikes uppgörelse med sitt utsvävade förflutna. Den superimperialistiska staten började vackla i och med första världskriget och sannerligen andra världskriget och ändå försökte man krampaktigt hålla sig kvar i både Indokina och Algeriet. Det gamla representeras här av greve Zaroffs grymheter och vålnaden Anne, spelad av den sköna Joëlle Coeur, som drar i den unge greven är ett offer som råkar avlida 1912 (två år innan första världskriget). Vi bjussas även på erotisk exotism när grevens provanställda sekreterare (Martine Azencot) efter en spetsad drink drömmer sig bort i en vision där hon dansar frenetiskt till djungelaktiga trummor framför en stor staty föreställande en svart man.

Greven har en liten sommarstuga.

Även om vi kanske läser in alltför mycket i denna sleaze-fest smälter vi ändå för den sköna atmosfären som skapas av soft-fokuslinser, vida vinklar, underbar slottsmiljö och Guy Bonnetts coola soundtrack. Den ständigt närvarande nakenheten är förstås en välkommen bonus. Det dyker dessutom upp en del superkorkade detaljer som höjer underhållningsvärdet. Vi älskar också att greven har en grand danois som heter Ingmar! -SPOILER ALERT- Zaroff släpper lös Ingmar på en av damerna - inte helt olikt vad nazikommendanten Amon Göth påstås ha gjort med sina grand danois-vovvar Rolf och Ralf i koncentrationslägret Plaszow.

BETYG: 4/7 Skön stämning i denna drömska sleaze-soppa.

Det är inte vaskning när man häller champagnen på en naken kvinnokropp - och dessutom sörplar i sig den från sagda kropp.

Greven får plötsligt feeling.

Men ursäktar sig snabbt.

Efter att sedan ha mulat den unga damen i gräsmattan kommer ångern igen.

Eller..? De är lite oberäkneliga dessa våldsbenägna män. VM-guld i humörsvängningar! 😄🏆

Greven har även ett blygsamt litet lantställe.

Rena rama spökslottet. Är det månne ett spöke som följer herrarna uppför trappen eller är det bara skuggan av kameramannen?

Er favorit: Howard Vernon.

Här i fint tomteskägg.

Plötsligt dyker den vackra Joëlle Coeur upp.

Ett inte alltför smickrande porträtt av henne. Rembrandt wept.

Den nya sekreteraren verkar inte så värst besvärad av att greven är flankerad av Ingmar och en sexslav. Sådana är de ju, aristokraterna.

Martine Azencot visar upp ett skräckexempel på massakrerade ögonbryn. Hon kompenserar dock det med att visa upp sin underbara barm senare.

Här har hon drabbats av akut erotisk exotism. Shake dat ass baby!

Djungeltrummorna gör verkligen statyn levande.

Greven har givetvis en fluktspegel i sekreterarens rum och avlägger en fluktares bekännelse. Word!

I en cool övergång ser vi plötsligt sekreteraren betrakta sig själv - inte bara i spegeln. Apropå betrakta, i spegeln till vänster ser vi vår polare kameramannen igen. 😊

Howard Vernon blir kränkt av den kvinnliga kåtheten och låter sig inspireras av Amon Göth.

Man får dubba Ingmar med lite morrande och skällande så "attacken" ska verka våldsam. De missade dock att lägga på hundskall när det är en närbild på Ingmars nylle där han faktiskt skäller. 😁

Tänk vad man får se när man råkar hamna på ett gammalt slott.

"Äh, skit samma! Ingen anledning att sluta dansa."

SÅ glad blir man när man hör vad slottet har att bjuda på.

Klart man kan lita på greven och Karl som man precis har träffat.

Inte dumt när greven har dessa visioner av fröken Coeur.

Greven leker med tanken på att plastikoperera sig.

Locations locations! Att ha med Le Château de Dampont ger verkligen production value, som Neil Breen skulle ha sagt.

Kusligt som...Satan!

Trailer med nakna brudar och - Ingmar!

Låt dig hypnotiseras av djungeltrummorna i denna hemkokta trailer.

Guy Bonnetts lounge:iga soundtrack.

Greven provanställer sekreterare och bjuckar på spetsad drink.

***PRESS STOP!***

Tänk att vi glömde bort att fira vår 11-årsdag för två veckor sedan. Att ingen utomstående bryr sig ett skit är ju på förhand givet, men att vi då själva låter denna dag passera är ju illa. Har det månne smugit sig in en skvätt defaitism sedan vårt 10-årsjubileum förra året? Tur att vi inte lever i nazityskland då (än...) för där kunde man få betala med sitt liv för sådan negativitet. Anywhooo, vi skålar i giallo-blask och dunkar varandra tröstande i ryggen. Grattis Udda Film 11 år!