SPACE MUTINY (1988) Sydafrika/USA, 87 minuter. Regi: David Winters & Neal Sundstrom.

Ensemblen borde ha gjort myteri

Framtiden gör det klart att Nazityskland trots allt vann kriget på nåt sätt.

Rymdskeppet "Southern Sun" glider genom Universum på jakt efter en planet att fredligt kolonisera då skeppets kommendant Jansen (Cameron Mitchell) vägrar att tillgripa våld när den stora besättningen ska börja ett nytt liv. Det finns dock en fraktion, ledda av Kalgan (John Phillip Law), som har tröttnat och är mer än villiga att tillgripa drastiska metoder. Den ende som skulle kunna stå upp mot dessa är Ryder (Reb Brown) som nödlandat på skeppet. Han har inte samma pacifistiska inställning som kommendanten.

Aerobics är tydligen en total livsstil in dä fjutschör. (Bland kvinnor förstås...)

När vi nyligen plöjde igenom de fina karatematinéerna Kill or be Killed (1976) och Kill and Kill Again (1981) kände vi att nyfikenheten var ganska stor över vad den viskvisslande James Ryan kunde bidra med i en science fiction-våffla med låg budget. Svaret blev: Inte speciellt mycket. Han är här reducerad till en haltande liten förrädare som försvinner i skuggan av en gravt överspelande John Phillip Law. Reb Browns karaktär kallar honom t o m "You sneaky little shit".

Courtesy of Battlestar Galactica. All rights reserved...nästan.

Turligt nog kände vi inte till hajpen runt den här filmen, för hade vi gjort det hade vi nog blivit rejält förbannade istället för bara uttråkade. Just det. Den blinda massan har blivit instruerade att detta skulle vara en svinrolig kalkon och ni vet hur ryktet om kejsarens nya kläder snabbt sprider sig som en pestsmittad löpeld. Efter att vi dåsat oss igenom filmen kunde vi läsa kommentarer om hur "hilarious" den var och hjärndöda utsagor som: "Jag kunde inte sluta skratta". Det som är sant är att det är en kalkon av värsta slag. Den är däremot inte speciellt rolig.

In the framtiden modellerar man gärna sitt utseende efter Frankie Goes to Hollywood.

Allt är bara uselt. När man måste stjäla rymdstridsscener från en tio år gammal TV-serie är det illa. Bad guy-statisterna får kuta omkring i paintball-masker och balaklavor tills de oundvikligt kastas omkring av någon lufttryckskanon - för det är det som händer när man utsätts för explosioner. Vi får en rafflande variant på biljakt i den gamla fabriken där allt är inspelat. Grejen är bara att fordonen ser ut som skurmaskiner och förmodligen är golfbilar med nytt hölje. Det har petats in scener med ett gäng magiska brudar som förmodligen är någon idiotproducents briljanta idé. Dessa brudar dansar omkring i ett mörkt rum iförda porriga aerobicsdräkter samtidigt som de gör "magiska" rörelser mot klassiska plasmalampor. Allt det här låter ju rätt kul får vi väl erkänna men det är mest en enda lång gäspning. I början är det kanske lite småkul med John Phillip Laws ultrakrystade ondskefulla garv men hans ondska blir snabbt tröttsam. Det finns ett ögonblick när han drar ur sig en gammal klyscha med hög identifieringsfaktor. Som så många andra skurkbossar klagar han högljutt över hur han är omgiven av inkompetenta idioter och där kan vi åtminstone känna en tillstymmelse av empati.

Framtiden bjuder på några av de mäktigaste hockeyfrillor som någonsin skådats. Tyvärr ser man inte så mycket av herren där i mitten.

Ingen av regissörerna känner någon stolthet över detta verk. Något annat vore märkligt då den usla regin endast kan matchas av det förståndshandikappade manuset. En annan varningsklocka är den generiska lågbudgetmusiken som bara vrålar: "DETTA ÄR EN SKITFILM!!!" Man hörde ofta sådan här pissmusik i riktiga lågbudgetrullar i slutet av 80-talet. Ofta i amerikanska barbar-/sandalvåfflor. Ni vet billiga syntstråkar och artificiella orkesterpukor, för det låter ju "pampigt". Våra rysningar är så kraftiga att de framkallar kräkanfall!

BETYG: 1/7 Även superkalkoner kan vara astråkiga. Men visst, intala er att denna är skitrolig. Gör det...

Ett av många ondskefulla hånskratt. Här efter att han proklamerat att han ska sätta kurs mot "Corona Borealis". Väldigt profetiskt minsann.

Trender går som bekant i cykler och in dä fjutschör har man återgått till hederliga kåmmpjutärsch med floppy drive.

Besvärjelser med plasmalampor.

Deras mission i livet är att...

...framkalla våta drömmar hos random män.

Den onde Kalgan har utsett en specifik söt tjej med trollfrisyr att smeka på hakan. Det är hennes enda uppgift.

Tur att man har ett rockringsdisko på skeppet, som dessutom spelar en hiskelig muzak-version av Herbie Hancocks "Rock it".

En upp-pimpad skurmaskin pressas till sitt yttersta.

Stackars James Ryan ser skitnödig ut i sin för stora Gordon Ramsey-jacka med SS-märke. Kan det vara så att scientologerna tagit över in thö fjutschör?

Det pågår myteri och annat fanstyg men det är inget hinder för lite galej på bryggan.

Kommendanten a.k.a. Space-Zeus ser förvånansvärt nöjd ut efter att ha talat om för hingsthjälten var hans dotter finns så denne kan knulla skiten ur henne. Skapligt överseende far.

När man har lite för långt hår för en hockeyfrilla...

...kan man istället bjucka på en imponerande mansfläta!

Den kungliga hockeyfrillan kommer snabbt till mansflätans tröst.

"Kan turkarna sno så kan vi!" Det kanske fanns någon slags apartheid för copyright i Sydafrika?

Fest på bryggan - igen! Snygg vinkel på "Lady Godiva". Hon ser faktiskt naken ut.

Dags för trolltösen att bli smekt på hakan igen.

Kalgan försöker även smeka filmens leading lady, spelad av Reb Browns fruga Cisse Cameron, men blir avfärdad - vilket han i sin tur avfärdar med ett ondskefullt hånskratt.

Paintball är skitstort i post-nutiden.

Tandtortyr med laser som inte gör ont.

Nu jävlar blir det åka av!

När man är "surrounded by incompetence!" Feelin' ya Kalgan, feelin' ya.

Trailer, som vi förutsätter är hemkokt.

Riktig trailer - men på tyska!

Här har någon komprimerat filmen till dryga 11 minuter. Notera hur naturligt statisten bredvid Reb Brown agerar i diskoscenen. "Okej. Stå så med glaset vid munnen och rör dig inte. Action!"