What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 5 augusti 2022

ALIEN SPACE AVENGER (1989) USA, 81 minuter. Regi: Richard W. Haines.



Rymdmassaker ger klirr i kassan

Your average rymdvarelse.

I slutet av 30-talet kraschlandar en rymdfarkost på jorden och utomjordingarna ombord, som råkar vara på flykt undan rättvisan, gömmer sig genom att ta över fyra jordlingars kroppar. Efter att ha legat lågt i 50 år tycker rymdrymlingarna att det är dags att försöka laga sitt skepp och ge sig vidare. De ger sig ut på en blodig jakt efter drivmedel och vapen. Samtidigt söker den kämpande serietecknaren Matt (Kirk Fogg) inspiration till sin sci fi-serie och hittar den i nyheterna som rapporterar om de mystiska terrordåden som utomjordingarna ligger bakom. Utomjordingarna tar Matts serier på största allvar och han blir snabbt en måltavla för dem.

Robert Prichard har ett subtilt uttryck.

Lökiga rymdmonster lurar in oss på farlig mark då detta råkar vara en skräckkomedi och man känner snabbt vibbar av Troma, vilket inte är så konstigt kanske då Haines faktiskt gått i den "filmskolan" som klippare på "The Toxic Avenger" och regissör tillsammans med Lloyd Kaufman på "Class of Nuke'em High". Från båda nämnda filmer känner vi även igen Robert Prichard som spelar utomjordingarnas svinaktige ledare.

Han kan nästan te sig lite hudlös ibland.

Humorn är som väntat ganska o-kul men det är i alla fall en total avsaknad av människoliv som präglar denna rulle. Folk skjuts till höger och vänster, ofta helt utan anledning, vilket kan vara småkul. Monstereffekterna är verkligen lökiga och det är ju gulligt. Det blir lite T&A också men inte utan att kalkonerna börjar klucka extatiskt. Filmen är nämligen i 4:3-formatet men det verkar nästan som om den skulle ha croppats till 16:9 då nakenscenerna är en parad i icke-kontinuitet vad gäller trosor/kalsonger av eller på. Flagrantast blir det när en grannkvinna ska spela chockad över att Matt står naken i trapphuset samtidigt som hans blå kalsonger är fullt synliga i bild.

Tant får grav chock av att kalsongerna faktiskt syns i bild.

Värst med filmen är dock det vedervärdiga soundtracket av Richard Fiocca. Total leksaksmusik à la Full Moon. Vi har tyvärr inte koll på vilka slags syntar som producerar dessa hiskeliga råartificiella orkesterljud men de borde samlas ihop och sänkas ned i magma.

BETYG: 3(-)/7 Ja, vi är lite generösa ändå då ostigt våld och lökiga monster delvis räddar tillställningen.

På Times Square fanns det resurser en gång i tiden.

VM-guld i squib-användning i denna film.

Innan Udda Film var det biograferna på Times Square som hade resurserna.

Känns han igen? You know him, you love him:

Jaime Gillis i egen hög person! Här spelar han för ovanlighetens skull en man som har samlag...

Det går hett till.

Äggögon med fin garnityr.

Ofrivillig facial på denna byling.

Är detta originalomslaget till David Bowies "Scary Monsters"?

En vacker återuppståndelse.

Trailer

Snygg metamorfos.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar