What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 7 januari 2024

MEAN JOHNNY BARROWS (1975) USA, 95 minuter. Regi: Fred Williamson.



Men han försöker vara snäll

Johnnie höll sig varm i de vietnamesiska djunglerna med sin vita polotröja. Menige Alice Cooper byggde en mössa med sitt långs hår under hjälmen.

Johnny (Fred Williamson) får kicken ur armén när han nitar en vit kollega som just spelat honom ett dödligt spratt. Han åker hem till Los Angeles och försöker få ett hederligt jobb men det enda erbjudandet han får är av maffiafamiljen Racconi. Johnny anser nämligen att det är skillnad på att döda fiender i krig och att döda dem i det civila. Racconifamiljen är dock envisa och kanske kan den unga Nancy (Jenny Sherman) övertala Johnny?

Vad tror ni händer när en svart snubbe blir rånad? Jo han får denna behandling av tha MAN!

Det var länge sedan vi hade lite blaxploitation här på Udda Film så vi bestämde oss för att kolla in "The Hammers" regidebut. Det är en ganska korkad film med bristfälligt manus men 70-talsstämningen är det inget fel på.

En fullkomligt meningslös cameo av Elliot Gould där han improviserar till den grad att regissören/huvudrollsinnehavaren inte kan hålla sig för garv.

Williamson briljerar inte direkt som regissör men fungerar bra i huvudrollen, även om den är fånigt skriven. Man är övertydliga med poängen att vietnamveteraner behandlas som skit när de kommer hem och då särskilt om de är svarta. Tur då att det finns italienska filantropgangsters som vet att uppskatta en krigshjälte. De två maffiafamiljerna är inte de skarpaste brottslingarna precis och det är lite gulligt att den ena opererar utifrån en blomsterhandel - och de är de riktigt uslingarna! 🙂

"Eyy, wassa come'n ago?" Gangstrarna konfererar i sin blomsterhandel.

Det dröjer dock ett tag in i filmen innan våldsnivån skruvas upp men som kompensation får vi två fantastiskt usla kung fu-scener med "The Hammer". Det han - och hans ena motståndare - gör bäst i dessa är att låta fränt. Ylande och ormväsande utlovas!

Elektriciteten mellan Johnny och Nancy skulle kunna driva Googles största serveranläggning.

Den romantiska dynamiken mellan Johnny och Nancy är ganska obefintlig och ologisk och når sin kulmen -SPOIELR ALERT- i filmens klimax när hon sviker honom genom att skjuta ihjäl honom (!) och detta hade varit rätt skoj - MEN! - som en callback till filmens inledning har Johnny av oförklarlig anledning planterat en mina som hon självklart trampar på. Han visste alltså att hon förmodligen inte hade rent mjöl i påsen men vidtog inga försiktighetsåtgärder för att möjligen rädda sitt eget liv? Okej.

BETYG: 3/7 En egentligen ganska dålig och dum film men ändå underhållande.

Put'em on the glass Hammer!

Gangstrarna vill verkligen matcha pelargonen i bakgrunden med sina slipsar. Ja, t o m den vänstra farbrorns Van Halen-slips matchar!

Hammer tar till sina bästa kung fu-tricks när da fuzz försöker göra ett polisongingripande.

Bra regisserat av Hammer att dröja kvar och zooma in på den anonyma sköterskans röv som svajar i sidled. Det var nödvändigt för filmens fortskridande!

Snygg pistol kräver stilig kostym.

Han är elak!

"Sssshhhhhhhhh..."

"Kkhhhhhgggghhhh..."

It's on muthafocka!

"AAAAAAAAJJJJ min röv!!!!"

Klart skön trailer där den dubbelpipiga hagelbössan krediteras i rollistan!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar