BLOODY MUSCLE BODY BUILDER IN HELL (2012) Japan, 63 minuter. Regi: Shinichi Fukazawa.

Den växer - som en mühh-skel!

"Hell hath no fury..."

Vid sina sinnens fulla bruk?

En man blir attackerad av sin galna och svartsjuka älskarinna och i tumultet råkar han döda henne. Han begraver henne under golvet i sitt lilla hus. 30 år senare tar hans son Shinji (Shinichi Fukazawa) med sitt ex, som skriver en artikel om spökerier, till sin fars hus. Med sig har de även ett medium som vid ankomsten redan känner en ond energi från det övergivna huset.

Oops.

Vi är ju inte superentusiastiska över asiatisk film här på Udda Film, såvida det inte handlar om lökiga monster o dyl förstås. Vi tänkte dock att vi skulle vidga våra horisonter en smula då vi snubblade över den här våfflan. Som vanligt har vi undvikit en massa förhandsinformation så vi förväntade oss i bästa fall någon slags "Riki-Oh"-galenskap där lemmar snabbt åker på en flygtur vid kontakt med muskulös knytnäve. Istället fick vi en japansk homage till "The Evil Dead".

Varför muskla sig framför en spegel när man kan visa hela världen?

Det här är en riktig lågbudgethistoria, till synes skjuten på 16mm med allt ljud pålagt i efterhand. Filmen spelades enligt uppgift in 1995, klipptes flera år senare och fick inte en release förrän 2012. Lyckligtvis, med tanke på inspelningsåret, är den inte inspelad på VHS. Det finns dock enstaka klipp bland de lökiga specialeffekterna där man kan anta att DV-klipp smugits in.

Enkel logik i en mühh-skelknüttes värld.

Efter en knapp halvtimme in i rullen börjar man känna segheten och besvikelsen krypa på då inte alltför mycket skoj händer. Men sedan tar det hus i helvete - bokstavligt talat! Det är naturligtvis här filmen går in i totalt "The Evil Dead"-mode. Även om budgeten är ännu mindre än för Raimis masterclass till lågbudgetfilm är känslan densamma. Man har här samma charmiga stop motion-effekter och gore-lera. De avhuggna kroppsdelarna är förstås superostiga men det förhöjer bara tittarupplevelsen.

BETYG: 3(+)/7 Börjar segt men tar sig knappt halvvägs in. Charmig hyllning till Raimi-klassikern.

Det onda huset är så fasansfullt att t o m dockorna är vettskrämda.

Det bor tydligen en black metal-sångare där.

Men är det verkligen så läskigt att man måste begå seppuku?

Michaelu Majarus!

Taskmört!

😀

Ja, vad fan tror ni?! Lukta själva på en likfot!

Sötchock!!!💗

Det kan man verkligen säga - och det gör han också.

Total gore!

Fullkomlig skräck!

#metoo!!!

Mühhhh-sklande!!!

That's right, suck that rod bitch!

Säljig trailer!

PS. Nej, apropå våra förväntningar hade vi inte sett just det omslaget som visas ovan innan vi såg filmen. Duh... DS.

Inte fullt så "Evil Dead:igt" omslag. 🙂