LAWYER LUAU (2000) USA, 46 minuter. Regi: Gary Whitson.

Festmåltid!

Den trappen känner ni igen (eller inte).

Schultz (Luke Marlow) har det tufft ekonomiskt eftersom advokaten Patty Hampton (Debbie D) pungslår honom efter en ödesdiger olycksfallsstämning. Han har knappt mat för dagen p g a den samvetslösa advokaten. När hon meddelar att hon nästa månad avser höja hans redan skyhöga månadsavgift får han nog och smider en plan som ska mätta honom för en avsevärd tid framöver.

Regissören gör en cameo.

Vi avslutar denna W.A.V.E.-festival här på Udda Film för denna gång och vi går ut i "dur". Nåja, allt är relativt när vi rör oss i dessa filmiska träsk. Vi är i alla fall tillbaka i välbekant fetischmiljö igen och den sedvanliga Whitson-minimalismen är på topp. I den här rullen har vi endast två skådisar, förutom en cameo av regissören själv och vi har endast ett par sparsmakade interiörer. Den för W.A.V.E.-entusiaster så välbekanta exteriörtrappan skymtar också till.

Han verkar dock ha lite svårt med att koncentrera sig på två saker samtidigt...

Ännu en gång handlar det om kannibalism då Schultz förstås ska äta upp den snikna advokaten. Så större delen av trekvarten ägnas åt när vår "hjälte" preppar sitt offer. Så i 13 minuter 😀 håller han på att klär av och tafsar på henne samtidigt som han tjatar om hur gott det ska bli att äta henne. Sen ägnas en dryga tjugo minuter till att möra (med en massageapparat!), ösa (pensla offret med olja) samt marinera (skvätta kall champagne på henne med pipett) advokaten för att till slut krydda ordentligt med paprikapulver. 😋

...då han komplett glömmer bort 180-gradersregeln.

Debbie D är en riktig trooper här då hon spenderar mesta delen av tiden naken medan den dork:iga Marlow lattjar med henne. Det känns faktiskt ovanligt improviserat dessutom. I alla fall under själva "tillagningssekvensen". Debbie D uppvisar en ny ganska söt sida när hon improviserar fram hur advokaten tror att hela tillställningen bara är för att skrämma henne.

BETYG: 3/7 Det händer som vanligt inte speciellt mycket men Debbie D förgyller verkligen denna våffla med gullig improvisation och glänsande marinad. 😊

Precis som på ICA känner han ordentligt (i en kvart...) på köttet innan det ska ätas.

Mmm vad gott!

Det är ett hårt jobb att vara 0-budgetskådis men någon måste göra det.

Han har klätt upp sig fint för tillagningen. Den gula hawaiiskjortan är det enda som berättigar filmtiteln. That's it. Inget nämns annars.

Fan visste att man kunde möra upp kött med en massageapparat. Man kanske inte läste Hobbex-annonserna tillräckligt noga?

Inoljad och marinerad. Redo för ugnen!

Rikligt med paprikapulver blir det. Det bor visst en liten ungrare i Schultz!

Dags att nacka den färdigstekta (🤔) damen.

Njet njet! Videoklipp blir det ej.

FIREBRAND & AMETHYST (2003) USA, 55 minuter. Regi: Gary Whitson.

Super...tråkigt.

Amethyst teleporterar sig genom att ge sig själv en lång lila näsa.

Superskurken Warlocke (Paul Dean) gillrar en fälla för Amethyst (Debbie D) genom att kidnappa en oskyldig kvinna (Laura Giglio) som hon då behöver rädda. Planen är att utplåna Doll Squad som Amethyst tillhör. Ska han lyckas?

Hon blir tagen av hakkorsets kraft.

Udda Film är tillbaka i Gary Whitsons källare där han slängt ihop ytterligare en W.A.V.E.-våffla. I den här rullen skildras en episk kamp mellan superhjältar och dito skurkar! Eller...ja, så är det kanske bara ännu en fetischartad hemvideo med episkt utdragna scener.

Så går det till när man regisserar sig själv.

Till att börja med är väl förmodligen själva superhjältetemat en fetisch, så vi har våra välbekanta damer uppklädda i billiga H:son Import-kostymer och som vanligt blir Debbie D helt eller delvis av med den medan Laura Giglio tar den mer pryda vägen och behåller sin på. Vidare bjuds vi på en långsam kvävning genom att Amethyst blir gasad. Det vill säga, Debbie D sitter bunden i en stol varpå en rökmaskin puffar in lite rök så Debbie kan sitta och hosta (och skaka tuttarna!) i en smärre evighet. Till slut blir det även en hel del bindande. Giglio blir som vanligt hogtied.

Han utstrålar verkligen definitionen av superskurk i sina urtvättade chinos och dito skjorta.

Lökpoäng samlas genom de rudimentära specialeffekterna där man skjuter energistrålar mot varandra och de elektriska blixtar Warlocke genererar. Vi småler även lite när en maskerad svartklädd man ska klä av en livlös Amethyst naken och då råkar tappa sin hakkorsarmbindel. Men varför klippa bort den lilla fadäsen? 🙂 Denne man, som ej figurerar i eftertexterna är en uppenbar Whitson i egen hög person. I senare scener orkar han inte ens klä sig i svart utan har har sin mask och de sedvanliga jeansen och rutiga flanellskjortan vi förknippar med den gode regissören. 😁

Underhuggaren i flanellskjorta får smaka nyvunna rosa superkrafter.

Tyvärr är detta väldigt långa 55 minuter då i princip inget händer. Brudarna befinner sig mest i fjättrat tillstånd och det skriks något förbannat hela tiden, vilket är rejält påfrestande då Whitson självklart inte har någon som helst koll på ljudmixning. Resultatet blir då att kvinnornas skrik distar till förbannelse.

BETYG: 2(-)/7 Ja, hur pissig denna film än är finns ändå vår vurm kvar för det sunkiga W.A.V.E. Productions och Debbie näckar ju ändå.

Energin i Whitsons sunkiga källare går att ta på!

Laura i en alltför välbekant situation.

Det är inte alltid skönt när män kladdar på dig.

Avslappnad kvävningstortyr.

Vi klipper väl sömlöst till en annan vinkel då...

Dags att lajva Devos stora hitlåt.

Inte helt genomtänkt av Warlocke att täppa till trutarna med gagballs när han vill att de ska tala om var Doll Squads högkvarter är.

Svaret på vår fråga i resumén ovan.

Näpp! Som vanligt inget vidoklipp när det är W.A.V.E..film.

THE INFILTRATORS (2005) USA, 46 minuter. Regi: Gary Whitson.

Rebels without a cause

Idel stjärnor!

I landet Femina har kejsarinnan Zarina förslavat alla män och styr sitt rike med hjälp av en klonarmé. En motståndsrörelse försöker störta kejsarinnan och man skickar in två plastikopererade infiltratörer (Laura Giglio & Debbie D), som nu ser ut precis som klonerna, för att luska ut hemligheter och döda klonarméns general Kala (Pamela Sutch).

Helt otroliga specialeffekter!!!

Vår W.A.V.E.-festival här på Udda Film fortsätter med en rulle som har ett för bolaget typiskt tema. Yep, det handlar om kloner igen. Whitson har ju upptäckt att man kan återanvända skådisarna och plötsligt få massor med folk i filmen på detta vis. Han använder sig t o m av så raffinerad teknik att han split screenar in samma skådisar i en och samma bild! 😮

Böghög! Eller...lebbhög?

Det är en riktig allstar-ensemble i den här våfflan och fetischen här verkar vara livlösa kvinnor i en (bög-)hög. Efter diverse handgemäng och laserpistolskottväxlingar bildas snabbt små högar av kvinnor som sedan Whitson kan smyga runt med sin kamera och få några fina upskirt-bilder på. 😛

Gary, öh GW Lawrence menar vi,  agerar själv i rullen...

Det kanske inte är fullt så utdragna scener i den här filmen men scenen där de två infiltratörerna överfaller ett par kloner för att sno deras kläder dröjer sig givetvis kvar i realtid när paltorna dras av de livlösa kropparna. 😁

...så han får möjlighet att göra detta.

Kalkonerierna representeras bl a av att Laura Giglio snubblar till på sina egna fötter, Whitson hörs bakom kameran igen och dessutom har vi en scen där Debbie D talar i walkie talkie och det låter som om en katt jamar i bakgrunden. 😼 Ljudet har inte redigerats alls så när skådisarna höjer rösten spräcks nästan högtalarna. 😬

BETYG: 3/7 Sköna kalkonerier och en sexig allstar-ensemble som även tillfredsställer strumpbyxefetischisten.

En upskirt på Debbie D för handlingen framåt.

Hon har byggt en egen lebbhög.

Detta nackgrepp föregår den mest episka ljudeffekt av en nacke som går av någonsin!

"Kjolen...sitter...tajt."

Livlös. Utan kläder (nästan).

De slapp i alla fall sno stövlarna då de hade likadana själva.

Hunken Dean Paul i rollen som underdånig slav. Barbara blir inte tillfredsställd.

Mycket underdånig!

Debbie är en stark tjej.

Dean försöker göra lebbhögen lite mer bög.

Äsch, vi slänger väl in lite strypning också.

Nicht, nicht! Inget videoklipp här inte.

CODENAME: DIABLO! (2017) Storbritannien, 34 minuter. Regi: Aaron Barsky & Andre Young Snell.

Fetisch much?

Japp, de mörka fläckarna ni ser är skräp på kamerans sensor.

När den ondskefulla Lady Remedy Ann (Contessa D'ell Oro) får tag på det dödliga dödsstrålevapnet Diablo kallas de tre hemliga agenterna från Omega Squad in för att stoppa henne och hennes armé av latexgrodmän.

Tur att ni distraheras av sexiga grodmän.

Vi är ju inte främmande för fetischartade amatörproduktioner här på Udda Film (Entusiaster av W.A.V.E.:s crappiga produktioner som vi är) så det var väl klart att vi skulle ge oss i kast med denna förmodade dynga. Men mot förmodan...nej, vi bara skojar. Detta levde verkligen upp till våra förväntningar av skit - och överträffade dem!

Undra hur hon såg ut när hon fortfarande var mänsklig?

När första bilden i filmen är en havspanorering med en kamera som har fullt med skit på sensorn vet man vad klockan är slagen. Bye bye till allt vad teknisk färdighet innebär alltså. Vi ska innan vi fortsätter sågningen påpeka att det uppenbarligen finns en hel del pengar bakom detta projekt men varför lägga dessa på ens några halvfärdiga filmstudenter när man kan satsa på latexdräkter istället?

"Kvack, kvack."

Det nästa stora tekniska problemet är det amatörmässiga ljudet. Man verkar ha nöjt sig med kamerornas inbyggda mikrofoner vilket gör den (förmodat) idiotiska dialogen väldigt svår att tyda då de flesta aktörerna bryter på "öststatiska"* och man dessutom blastar på med ett dundrande (skit)soundtrack i bakgrunden.

Girls with guns-konceptet är inte lika effektfullt när brösten knappt rör sig.

Men men, det var ju inte därför ni kom. Nej, filmens "dragning" är förstås de tre groteskt - av kirurgiska ingrepp - deformerade damerna som med vibrerande ballonger till byst ska eliminera latexbuset. Genast vill amatörer dra paralleller till Russ Meyers förtrollande värld av yppighet men där den gamle slusken var en filminnovatör är dessa vanity project-typer bara dussinfetischhandlare med en önskan om att skapa ett slags "Paradise Hotel" möter "Danger: Diabolik". Det smärtar oss faktiskt lite att nämna den senare i dessa sammanhang då vi verkligen uppskattar den gamle superskurken - och då även de nya filmerna som kommit här på 2000-talet.

Penisavund much?

Handlingen är förstås reducerad till en premiss och allt går ut på att tjejerna dödar latexmän. Det blir ingen nakenhet om ni nu trodde det. Nej, det är bara fetischentusiasterna som får sitt här. Allt kryddas av lite äcklig glimten i ögat-humor och en skvätt meningslös datoranimation.

BETYG: 2/7 Hur dåligt som helst men ändå en smula fascinerande i ren freak show-aspekt.

Undra varför man valde att blottlägga undersidan på Mary Madison Loves bröst så mycket?

Är flagande fejktuttar också en grej???

En sexig armé.

Hoppsan hejsan! Stackars Martina Big hade lite svårt att hålla balansen på sina porrskor när hon skulle plocka upp detta vapen.

Till skillnad från oss som bodyshame:ar plastikopererade människor har man ett öppet sinne på gimpklubben. 💗

Asch då! Ett lampstativ står visst där inne i bastun.

När man vill ha lite "Hellraiser"/"Star Wars"-krydda i sin latexfetisch?

Den här grodherren hade i alla fall en väldigt skön tysk brytning. 😊

Behövs verkligen datoranimering när aktörerna redan ser så artificiella ut?

Under eftertexterna får vi lite BTS: Herren i hatten har det till synes avundsvärda jobbet att få Lilly 4K:s monsterbröst att darra (märk väl: Ej daLLra då detta är en fysisk omöjlighet.) varpå han utbrister: "This is heavy man. What is wrong with you!?"

Träjjler

*Bl a ungerska