What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 12 december 2020

VIDEOMANNEN (2018) Sverige, 93 minuter. Regi: Kristian A. Söderström.



Skeptisk...till Sauk som italienare

Tonen sätts fort med en giallo-blask i närbild.

Ennio (Stefan Sauk) är en man som går sin egen väg. På 80- och början av 90-talet drev han Sveriges coolaste videobutik och han är fast övertygad om att VHS-uthyrning kommer att se en ny popularitetsvåg. I alla andras ögon är han bara en försupen förlorare som lever i det förgångna. Han träffar Simone (Lena Nilsson) som brottas med sin egen alkoholism och kanske äntligen kan hitta en själsfrände. En dag får han också plötsligt chansen att få ordning på sin ekonomi när en mystisk VHS-samlare vill köpa hans exklusiva utgåva av "Zombie". Men säg den lycka som varar. Filmen har plötsligt försvunnit spårlöst från samlingen och VHS-samlaren har rykte om sig att inte vara att leka med.

Internetporr för film-geeks.

En svensk film som vältrar sig i VHS-nostalgi och i synnerhet coola genre-VHS-filmer, kan det vara något? Lite läskigt också att det finns en lite komisk anda över våfflan. Sedan spelar Stefan Sauk huvudrollen, vars smått vansinniga utstrålning inte direkt för tankarna till en VHS-geek. Konceptet är ändå för spännande för att vi ska låta filmen passera osedd.

 Filmkväll med Nothing Underneath (1985).

Om vi börjar med herr Sauk övertygar han verkligen inte som italienare när han inte ens kan uttala genrer och namn korrekt. Vi tror inte en enda italienare skulle vilja anpassa sig så pass till svenska samhället att hen skulle börja säga "jallo" istället för giallo. Att sedan Sauks karaktär käkar Billys Pan Pizza som är ett hån mot hemlandets läckerheter kan ju inte Sauk lastas för. Det får Söderström ta på sig. 😁 Sauk fungerar annars rätt bra i rollen och ser lagom jag-skiter-i-vad-ni-tycker ut i sin hoodie.

*Änglakör*

Kul också att se Lena Nilsson poppa upp som alkad och nertryckt kvinna. Hon får dessutom äran att agera i den enda scen vi någonsin sett där en kvinnas onani skildras som sorglig. Ett öde endast män brukar drabbas av annars. Kudos till Söderström som vågar flippa på könsrollerna - åt andra hållet. Nu kanske det låter som om vi bara garvar åt Nilsson och hennes karaktär men så är inte alls fallet. Hon gör ett väldigt bra jobb och fick dessutom en guldbagge för insatsen.

LOL. Vad som borde vara en svensk klassiker.

Andra bekanta nyllen som poppar upp är den nyligen bortgångne Sven Wollter som har en liten roll som Simones granne och film-geeken Daniel Ekeroth a.k.a. Daniel Dellamorte. Sauks karaktär har dessutom lånat sitt namn av göteborgssamlaren Ennio Midena som även han dyker upp kort som fastighetsskötare. Det galna källarvalvet Sauk häckar i är Midenas riktiga samlingskrypta. Söderström har bara piffat upp den med lite giallo/80-talslampor.

Ennio drömmer fasansfulla mardrömmar om att Stefan Sauk utövar pantomimteater på TV.

Filmen är väl inget mästerverk och fanboy-referenserna haglar, men hur ska man som genrefilmsentusiast kunna undgå att charmas av den kärlek som flödar för en svunnen och coolare tid? Vi får se asfräna klipp ur Bo Arne Vibenius filmer. "Thriller" är ju de flesta bekanta med men även en härligt sunkig scen ur "Breaking Point" dyker upp i en mysande Morgan Allings TV-ruta. Och i vilket annat sammanhang skulle det vara legitimt att diskutera den sexiga Rosalba Neris anatomi samtidigt som en pausbild på en vagina visas i bakgrunden? Winning! Märkligt dock att "Slaughter Hotel" aldrig nämns i eftertexterna.

BETYG: 4(+)/7 Charmigt och hög igenkänningsfaktor för oss genreentusiaster.

Ha ha ha! Fantastisk photoshopping. 😂

Samantha Fox lyster har minskat i samma takt som hullet ramlat av hennes röv.

Whöööt? Kan kvinnlig onani också vara sorglig?

När Lenas berusade karaktär sluddrar "Vem är det?" om Ennio Morricone är det långt ifrån lika illa som när Sarah Dawn Finer ställde sig samma fråga på polarprisutdelningen - där Morricone skulle prisas.

En högst relevant och intensiv debatt mellan filmnördar om Rosalba Neris fitta. Sauks karaktär tappar poäng när han inte gillar fröken Neri.

När kollegan råkar se vilket LUSH du är.

De där hyllorna har nog Daniel hittat på IKEA. ...eller Jysk kanske?

Tydligen är alla genrefilmentusiaster skitgrisar.

Underbara Edwige flashar förbi.

Daniel Dellamorte är sig lik även om det rosenkindade fejset blivit fårigare sen dokusåpornas glada dagar.

Stiligt bildutsnitt minsann!

Sauk har fått låna en jävligt cool Goblin-tisha.

En ung Christina Lindberg gör sitt livs roll.

En något äldre Lena Nilsson gör sitt livs roll.

Raka motsatsen till Becks "Stänkar-granne". RIP Sven Wollter.

Tänk den härliga eran när sådana här sköna våfflor låg gömda under videouthyrarnas diskar. Good times!

Dags för rakning igen.

Trailer.



onsdag 9 december 2020

SAATANAN KANIT (2017) Finland, 17 minuter. Regi: Teemu Niukkanen.



På näsan-nen

Han är vad rasisthögern skulle kalla: "En riktig jävla snowflake".

Raimo (Jouko Puolanto) är en medelålders medelklassman som bor med sin fru i ett nybyggt lägenhetskomplex. Han sätter stolthet i att behandla människor som har det sämre med respekt, något som ofta går till överdrift. En dag får Raimo och hans fru nya grannar. En satanistisk sexsekt flyttar in och Raimos värderingar sätts på hårt prov.

Det var roligare förr - när corpse paint-målade "satanister" var roliga i sig.

Ja, det är (tyvärr) komeditajm igen på Udda Film och den här våfflan vill verkligen sticka ut. Man tacklar den högst aktuella samhällssituationen där folk vänder ut och in på sig själva för att framstå som så öppensinnade och välkomnande som möjligt. Ett öppet mål att driva med kan man tycka men ironiskt nog - just med tanke på samhällsklimatet - är det lite på gränsen. Man vill även kliva över gränsen lite med satanismen och sexet för det är ju så satans (sorry...) edgy!

Apropå satan, vilket jävla helveteshål att bo i!

Tyvärr faller det mesta platt då det är oändligt förutsägbart i sin "kontrovers". Vi kan förstå att det förmodligen fnittras förtjust i stugorna över hur "gränsöverskridande" det är, när det egentligen inte är mycket mer exalterande än en trött SVT-sketch. Det borde vara mycket roligare när man har detaljer som en sexslav korsfäst uppochner i lägenheten eller -SPOILER ALERT- hemmagjord sportdryck med sperma i.

BETYG: 2/7 Förutsägbart och på näsan-edgy.

Paret lär känns nya grannen.

Även källarförrådet används som sextortyrkammare. "Hilarious".

Faktiskt sant.

Ni som letade efter nakenhet i filmen - här är snubben som bjuder på det.

Samt någon slags semivariant här.

Trailer




söndag 6 december 2020

LADY KRAMPUS (2018) USA, 96 minuter. Regi: Eddie Lengyel.



Lady cash-in

Dags att komma i julstämning.

Ett gäng småbrottsliga tjejer är inne på sin sista dag av samhällstjänst och denna dag råkar sammanfalla med stort julfirande då det är julafton. De får först hjälpa till på en samlingsplats för hemlösa men efter det är det dags att göra hembesök hos mindre lyckligt lottade personer. Efter ett tag hamnar de hos mrs. Smith som är en märklig tant.

"Duuuude...so high!"

Och hon är INTE på något sätt besläktad med Krampus. "Spoiler alert"... Nej, det blev efter ett tag uppenbart att denna film förmodligen hetat något annat för att sedan döpas om när crappiga Krampus-filmer började dyka upp och man sniffade en trend att casha in på. Mycket riktigt. Efter filmen fick vi veta att den från början hette "Naughty List" men låg på hyllan ett par år innan den släpptes 2018. Den är tydligen mest "känd" som "Mother Krampus 2: Slay Ride" för det räckte tydligen inte med att bara slänga in ett "Krampus" i titeln, man var även tvungen att haka på en annan våffla som denna självklart inte alls har något att göra med. Välkomna till Udda Films enormt urvattnade Krampusnacht-tradition!

Lady..."Krampus".

Vi var faktiskt lite förvånade över hur man avhöll sig från att gå för långt med "humoristiskt" överspel och det är väl mest transan Lady Athenas (Roger Conners) sassy upptåg som är tänkta att lätta upp stämningen lite. Åt andra hållet är vi besvikna över att man avhåller sig från att visa upp tjejerna i födelsedagskostymerna. Några av dem är ju för tusan strippor! En av dem både duschar och har sex, men icke sa Niclas (eller kanske Nickolaus i detta sammanhang...), här blev det inget naket.

Glöm inte att lägga den där under kudden i natt.

Som ni förstår är detta en lågbudgetrulle men gore-effekterna var ändå hyfsade till skillnad från ljudet där något haveri tycks ha skett med de pålagda effekterna. Det är långt ifrån Birdemic: Shock and Terror (2010)-dåligt, men det saknas en del ljud här och där plus att många av hugg- och slagljuden är riktigt blekfisiga.

BETYG: 2(+)/7 Riktig dussinlågbudget-slasher som är så långt ifrån krampustraditionen man kan komma.

Lady Joker.

Madonnan gråter...jordgubbsglass. Schyst touch också att hon har sådana där vulgära bimbo-fejkögonfransar.

Hemlösa. Man vet ju hur de är. Alltid nåt brunt i ansiktet och fyllon. 😑

Lady Myers lättar på masken.

Transor. Man vet ju hur de är. Alltid nåt brunt i ansiktet och fyllon.

Den minst skötsamma bruttan hånar tillsammans med sin douche-knarklangarpojkvän fenomenet att det blir bjudna på "coco". Tror ni de överlever?

Sex med kläderna på.

Men så här duschar ju aldrig tjejer!?!

Tagen ur sitt sammanhang är ju detta en riktigt cool bild.

Knullrufs i hela ansiktet.

Strippan tyckte visst det var lämpligare att utföra samhällstjänsten i de vanliga arbetskläderna.

Död människa med uppenbart döda maggots i nyllet.

Gulligt hur de arrangerar en fejkbrand med lampor och framför allt en liten rökmaskin som puffar små moln nere i dörröppningens vänstra hörn.

Trailer i paritet med filmen.

Eftersom dessa hiskeliga amerikanska s k krampusfilmer vanhelgar den gamla traditionen lägger vi in en bild för att påminna om den riktige Krampus.



torsdag 3 december 2020

LA VENGANZA DE LAS MUJERES VAMPIRO (1970) Mexiko, 88 minuter. Regi: Federico Curiel.



Santo vs. lama vampyrer

Fräsigt sigill har hon i alla fall, grevinnan.

En galen vetenskapsman återupplivar grevinnan Mayra (Gina Romand), för hennes vampyrblod är allt han behöver för att göra sin monstruösa skapelse Razos odödlig. Mayra har dock egna planer. Hon vill främst göra upp med Santo (Densamme) vars släkt bekämpat hennes genom århundraden.

Den odöda smärtan!

Vi återupptar bekantskapen med Santo som vi tidigare sett i Santo y Blue Demon Contra (1970)Los Monstruos och Santo vs. the Daughter of Frankenstein (1972). Det kändes som om det skulle bli svårt att toppa den förstnämnda filmen men förhoppningsvis kunde denna åtminstone kanske vara i paritet med den andra.

Den där filuren känner vi igen.

Facit: Eh...nej! Redan inledningen vittnar om en inte alltför exalterande historia då i princip inget vettigt händer på nästan tio minuter. Ja okej, en grav grävs upp och så men vilka gör det och varför? Dessutom är det så satans mörkt att tankarna genast börjar vandra och man fundera på vad man ska laga till middag. Det visar sig senare att detta mörker ska ta väldigt mycket plats i filmen, i sällskap med taskig diskant på ljudspåret.

Doktorns (mörka) labb håller ingen vidare galen-vetenskapsmanslabb-standard.

Vi får till slut reda på att det är den galne vetenskapsmannen med sina hejdukar som varit i farten och han förklarar på megalomaniskt och pedagogiskt vis varför. Mayra som återupplivas ser snabbt till att producera fram ett gäng vampyrer så hon i egenskap av översteprästinna i sin egen satanskult ska ha en församling att predika för. Mayra och hennes anhang måste vara de absolut lamaste vampyrer vi någonsin skådat (Nej, vi har inte nedlåtit oss till att titta på fjolliga tonårsvampyrer med känslor så dessa räknas inte ens). Till att börja med försöker Mayra avliva Santo genom att smyga in i hans sovrum och -SPOILER ALERT- knivhugga honom! For fuck's sake... Slutstriden drar en skammens slöja över hela vampyrsläktet då Santo och ett par snutar rusar in i deras grotta och börjar slåss. D v s det är bara vampyrsnubbarna som får slåss medan ca åtta stycken vampyrbrudar bara står och flaxar med sina genomskinliga nattlinnen (OBS! Ingen nakenhet under dessa.). Vad som är än mer obegripligt är hur plötsligt alla vampyrer kastar sig in i sina kistor (Solen har inte gått upp än...) så att Santos anhang lätt kan sätta eld på alla kistor. De kanske inte hade en satanssekt utan en slags Jim Jones-självmordskult?

Mumie som troligen dog under autoerotisk övning då trädildon hamnade fel.

Lama vampyrer, långa tråkiga wrestling-sekvenser, tjatigt dansande på en (mörk) gogo-klubb och en galen vetenskapsman som varken kunde leverera coolt monster eller elak dominans. Ett lågvattenmärke i Santo-serien.

BETYG: 2/7 Klar besvikelse. Bokstavligt mörk och tråkig film som inte levererade mycket matinéskoj.

Samtidigt på gogo-baren.

Lite #metoo - och han är polis.

Uppskattades visst inte 1970 heller.

Här bevisar doktorn att han är en elaking genom att dölja gogo-flickans behag för oss.

Santo störtdyker in i motståndarens skrev.

Publiken - i alla åldrar - jublar!

Vampyr med kniv? C'mon...

Så ska det låta.

Samtidigt på bårhuset...eller är det i Buttericks källare månne?

Satan gråter när han ser detta ultralama vampyrsällskap.

Paty (Norma Lazareno) har förklätt sig med peruk och buttericksglajjor.

Razos är inte mycket till monster men han har åtminstone frankensteindojjor på sig.

Inte nog med att vampyrerna är patetiska, de är även kränkta.

Kalabalik i vampyrgrottan och allt de odöda töserna kan komma på att göra är att flaxa i sina nattlinnen.

Ja, det är verkligen skamligt uselt detta.

Här har ni vad ni längtat efter: Hela filmen - otextad!