What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 28 april 2020

SANTO VS. THE DAUGHTER OF FRANKESTEIN (1972) Mexiko, 84 minuter. Regi: Miguel M. Delgado.



Den galna jakten på evig ungdom!

Åldrandets eviga smärta!

Dr. Freda Frankestein (Gina Romand) är en forskare som i sin jakt på evig ungdom är villig att gå över lik - bokstavligt talat. Hon har utvecklat ett serum för att motverka åldringsprocessen men hennes kropp har vant sig alltmer vid detta och effekten avtar alarmerande. Lösningen kan då vara att ta blod från Santo (Densamme) som råkar innehålla den viktigaste ingrediensen i föryngringsserumet. Dr. Frankestein behöver nu bara komma på en plan för att locka till sig den orädde luchadoren. Till sin hjälp har hon en armé av slavar samt ett par omänskliga resultat av hennes makabra forskning.

Säger hon med emfas.

Helt oplanerat har vi dragit igång en liten Frankenstein-festival här på Udda Film*. I den här Santo-våfflan har dock mexikanerna fimpat N:et i mitten av Frankensteins namn och på så vis skapat en en helt ny karaktär! ...eller?

Truxon: Hälften människa, hälften gorilla - 100% köttätare!

Njao, visst är hon lite egen den sköna Freda, då hon visar upp en hänsynslös sadism och brist på empati. Hon nöjer sig ju inte heller med att bara bygga monster av likdelar utan experimenterar även med "supermänniskor" som är hälften människa, hälften gorilla. Detta utöver att hon föryngrar en hel armé av gamla gubbar samt även sig själv förstås. Sådana här detaljer adderar ju en hel del till den här Santo-rullen och även om våldet är lamt är filmen ganska späckad med kalkondetaljer och melodramatiskt överspel. Tyvärr får vi förstås också leva med de svintråkiga wrestling-scenerna då Santo är vad han är och det mest meningslösa i hela filmen är givetvis slutscenen som bara är en adderad sådan. Totalt försumbar! Det är även en del sömniga transportsträckor som drar ner betyget en del.

BETYG: 4/7 Roliga matinéknaserier blandat med extrem utfyllnad.

Det bästa med de gamla galen-vetenskapsman-labben är sinnet för design.

Japp, även Freda blir väldigt exalterad när döingen vaknar.

Totala moderskänslor.

"Ma...ma?"

Ett gäng nya rekryter till Dr. Fredas gubbarmé.

När serumet börjar verka sätter gubbarna igång och låter som introt till Onkel Kånkels "Könssjukdomar hos homosexuella män"**. 😆

Ja ja, ni vet vid det här laget att det är helt okej att omge sig med kranier när man är läkare.

Melodrama!

Frosted face...oh yeah!

Söt.

Men vad i helvete gör Iron Maidens Eddie här?!

Blinka och ni missar den kusliga störtdykande fladdermusen!

Santo in chains.

Passionerad blodtörst.

Njutningen i våld och död.

Rent sexuellt!

LOL. Om nu någon skulle ha tvekat på hennes ondska.

En stämningsfull kyrkogård är ett utmärkt ställe att mysa med flickvännen.

Ja Santo, vi tycker också det är sexigt med go go-boots.

Ursus leker "Evil Dead".

En uggla!!!

WTF?

Det enda roliga med wrestling-scenen är när Santo torrjuckar sin motståndare i munnen.

Trailer

Hela våfflan. Här kan YouTubes proffsiga undertexter behövas.

**
Här har ni Onkel Kånkel-klassikern. Lyss och lär!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar