Udda film: SANTO Y BLUE DEMON CONTRA LOS MONSTRUOS (1970) Mexiko, 83 minuter. Regi: Gilberto Martínez Solares.

onsdag 24 juli 2019

SANTO Y BLUE DEMON CONTRA LOS MONSTRUOS (1970) Mexiko, 83 minuter. Regi: Gilberto Martínez Solares.

Snacka om all out monster attack!

Ja det är fan inget dåligt monstergalleri.

Santos (Densamme) gode vän Blue Demon (Densamme) upptäcker att Waldo, den ondskefulle Bruno Halders medhjälpare, har stulit den senares lik för att återuppväcka honom från de döda. Han försöker stoppa Waldo och hans zombier men blir övermannad. Halder väcks upp och Blue Demon kopieras och skickas iväg för att sätta stopp för Santo. Samtidigt planerar Halder att utplåna sin familj som han anser är roten till allt ont. Santo måste försöka stoppa den galne vetenskapsmannen.

Tjejer gör märkliga saker som inte har med sex att göra och en vitklädd farbror hårdgranskar.

Ja, ni anar kanske att detta är ett exempel på klassisk mexikansk galenskap men kanske inte vidden av det hela när vi trots allt utelämnat vilka ytterligare välbekanta monster som väckts ur sin slummer. Eller ja, välbekanta... Det är chili-varianter på dessa monster vi snackar om. Eller vad sägs om: En mumie, en varulv, en vampyr i hög hatt, en cyklop och Franquestain (LOL. Ja han heter så.) Dessutom är det även ett par vampyrbrudar och ett väldigt anonymt monster med en jättestor blottad hjärna. Den sistnämnde har ingen som helst funktion och är bara som en statist som råkar vara i den galne Halders (Fast alla uttalar hans namn "Hadler"...) labb.

Bloo Däämånn gillar att bli smekt innan match.

Eftersom det är en Santo-film måste vi förstås stå ut med en del wrestling och filmen inleds med några maskerade damer som rumlar runt i ringen och det kan vi väl stå ut med bara för att vi är äckel som gillar att titta på kvinnor. Sedan tar tyvärr Blue Demon över och det blir manligt åbäkande istället. Helt ointressant i våra ögon och vi får vänta till niominuterssträcket innan filmen kan börja på riktigt. Då tar det däremot fart ordentligt och det dröjer inte länge innan vi får sällskap av gröna zombier och den puckelryggige kortväxta Waldo som roar sig med gravplundring. När sedan ovan nämnda monster ansluter bryter hela det komiska helvetet löst på allvar.

Han må kanske inte vara så storväxt men det kompenserar han med ett mäktigt plommonstop!

Det är matiné så det blir inget sex och våldet är tämligen beskedligt. Tänk Batman-slagsmål* med wrestling-moves. Lite blod blir det dock. Mestadels är det bara en fråga om inte monstren ska charma ihjäl sina offer. Cyklopen är vår självklara favorit och då särskilt de inte helt passande närbilderna på dennes fejs mitt under tumultartade fajter.

Detta monster har ingen som helst funktion. Mexikanerna var pionjärer inom monsterstatistområdet.

Filmen är verkligen så urbota dum och uppenbarligen riktad mot en väldigt ung målgrupp. Varför man då slänger in ett musikalnummer med någon slags Mexikos svar på Gene Kelly är inte helt begripligt. Den (långa) scenen är lite som brottningssekvenserna. Någon karaktär tittar på dessa spektakel och då måste vi tittare också göra det - och då hela evenemanget. Snacka om filler! Bortsett från detta är det här en kanonrulle. Brottarna är i våra ögon nödvändiga bifigurer. Här är det definitivt monster och elakingar som stjäl showen.

BETYG: 5(+)/7 Total monster madness framkallad av en galen vetenskapsman. Ni hör ju själva! Betyget sänks bara av långa wrestling- och danssekvenser.