What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 26 augusti 2015

SAVAGE ISLAND (1985) Italien/USA, 76 minuter. Regi: Ted Nicolaou.



WIP-byggsats

Taskiga ormar som bara dyker upp för att döda och sen drar.

I de sydamerikanska djunglerna hålls kvinnor som slavarbetare för att utvinna smaragder. Tillsammans med ett gäng legoknektar planerar de för ett uppror och påföljande flykt.

Men det är ju Penn Jillette.

Vi nöjer oss med den beskrivningen eftersom det här är ett lapptäcke till film i bästa/värsta Godfrey Ho-anda. Man har tagit "Escape From Hell" som vi såg för 107 år sedan och inte minns, pusslat ihop den med "Hotel Paradise" som vi inte haft nöjet(?) att se än och ramat ihop den med några nyinspelade minuter med Linda Blair. Resultatet är en röra utan dess like.

Hej då Penn.

På plussidan finns ett skönt nakenslagsmål i en cell, en kamera som glider längs duschande kvinnokroppar och ett uppror utkämpat i trasor så alla möjliga intima kroppsdelar hänger ut. På andra sidan spektrumet är det desto mer med många mörka scener där man helt förlorar intresset, folk som dör och dyker upp i andra roller och ändlösa intetsägande scener. Man följer med andra ord inte någon handling, då det inte finns en vettig sådan, utan väntar bara på att något kul och sleazigt ska hända. Det blir rätt tråkigt.

BETYG: 2/7 Vi funderade på en svag trea för ovan nämnda sleaze men det var trots allt en ganska tråkig röra detta.

Actionfilmregel nr. 1: Blunda aldig när du skjuter. Aja baja Linda Blair.

Avkoppling i djungeln.

En lååång duschscen där kameran sakta glider över kropparna till ljudet av romantisk musik.

Nakenfajt i cellen.

Och en vakt bryter upp fajten!?!?!?

Så här ser det ut i ca åtta minuter i sträck mitt i filmen...

Ja, chockerande.

Ti-hi så gulligt. En igel leker hitlermustasch.

Gullig kille.

"Fan! Jävla skitfilm!!!!"

Klippt trailer.



söndag 23 augusti 2015

MASSACRE IN DINOSAUR VALLEY (1985) Italien/Brasilien, 88 minuter. Regi; Michele Massimo Tarantini.



Sambakannibaler. Eller?

Sopkiw verkar vara en skön snubbe, även om det ser ut som om han hånskrattar åt tittaren här.

Den unge paleontologen Kevin (Michael Sopkiw) får höra att ett litet sällskap ska flyga in i Amazonas djungler och närmare bestämt till Dinosauriedalen, så han tjatar till sig en plats ombord på planet. Tyvärr störtar det och sällskapet måste kämpa sig tillbaka till civilisationen genom en djungel fylld av otäcka djur och blodtörstiga huvudjägare.

I Brasilien blir du älskad av barnen, d v s om du inte bär omkring på en and.

Vi kanske ska börja med att säga att det varken dyker upp några (levande) dinosaurier eller blir någon riktig kannibalfest av detta. Man får snarare se detta som ett spagettiäventyr och då självfallet kryddat med en hel del naket och en nypa kannibal-action. Det senare var främst för att få igång dregelreflexen hos japanerna där Deodatos kannibalrökare rönt stor framgång.

Gubbsjuk sexism? Check!

-SPOILER ALERT- Massakern i titeln är främst på de arma infödingarna som bara ville offra ett par sexiga brudar till sin triceratopsgud. Kannibalismen står hövdingen för som skär ut hjärtat på en snubbe vilket han sedan börjar tugga på.

Michael är (bokstavligt) så laid-back att han inte bryr sig om att giftspindlar älskar att husera bland bananklasar.

Eftersom det är en äventyrsfilm finns det en del äcklig humor i filmen. Det är dock måttligt av den varan och blir faktiskt lite oavsiktligt kul när -SPOILER ALERT- huvudpersonerna gnabbas på det där klichéfyllda "skojiga" viset precis efter att Suzane Carvalhos karaktär blivit våldtagen hela natten. Snacka om att förringa det utdragna övergreppet.

BETYG: 4/7 Ingen superimponerande rulle precis men så där lagom sleazig och våldsam.

Michael gör sin bästa Django-imitation.

Det är ju den där Hurly-snubben från "Lost"...eller?

Riktigt flagranta sexuella trakasserier här.

Här ser ni att det blir lite tokroligt.

Avslappnat förhållande hon har till sin far som hon tror kommer med badrocken.

Finns inget bättre än att se en läcker kille äta banan.

Filmens lush.

Turbulens är kul.

Särskilt när man får tillfälle att bjuda på en upskirt.

"Paaar-teh-hay!"

Även under Rudolf Schenker-imitationen vresas det vidare.

"Hoppsan! Visade jag för mycket igen? (Ti-hi)"

Den ärrade vietnamveteranen blir som paralyserad.

Huvudjägarna visar stolt upp sina kranier där de överfört tekniken för analblekning till kraniumputsning.

Ärrad Special Forces-soldat som han är tycker han det är en utmärkt idé att tända en bolmande eld med huvudjägarna hack i häl.

Vilopaus i djungeln och tid för lite vresande.

Dålig tajming att eksemen skulle blomma ut nu.

Obligatoriskt eat your heart out-skämt här.

Guran bjuder på röka.

Guran har finkläderna på sig dagen till ära med en strandskata på huvudet.

När får vi se ett heavy metal-band med sådana här masker?

Apropå heavy metal, här blir våra hjältar uppenbarligen pistolhotade av en hårdrockare.

Låt den lesbiska våldtäkten begynna.

Även en straight våldtäkt får plats.

Den här tösen låter inte en lång natts våldtäkt förstöra det goda humöret.

Trailer med tuffa japanska tecken.

Hela filmen.



fredag 21 augusti 2015

BOYS OF ABU GHRAIB (2014) USA, 98 minuter. Regi: Luke Moran.



Stackars helyllebasse...

Soldaterna visar upp sina bästa blowjob-fejs.

Jack Farmer (Luke Moran) och grabbarna i hans pluton stationeras i Abu Ghraib-fängelset i Irak där de får utföra ändlöst tråkiga malajsysslor. Jack ruttnar på tillvaron och anmäler sig frivilligt till vakttjänstgöring och placeras direkt, utan utbildning, i "The Hard Site" som är delen av fängelset där alla misstänkta terrorister hålls. Han förfäras av den bryska behandling fångarna utsätts för och bryter mot alla regler när han inleder en vänskapsrelation med en engelsktalande fånge (Omid Abtahi).

Home sweet home.

Ja, ni anar säkert vart det här är på väg. Det gjorde i alla fall vi och man behöver inte vara Marie Curie för att förutse utvecklingen i den här filmen. -SPOILER ALERT- Självklart är det ett misstag att lita på den till synes vänlige och oskyldige fången och Jack får lära sig det här den hårda vägen. Det tar dock ett bra tag (för annars skulle filmen bli väldigt kort...) och som den ängel han är tappar han inte ens humöret när fångar kastar bajs på honom och nästan hugger ihjäl honom. Nej, det krävs en sakta nedbrytning där militären sviker löften, granatattacker förvandlar han stilla tarmtömning till ett nedskitet inferno och slutligen det ultimata sveket av fången han litade på. Läxan blir alltså att de stackars helyllejänkarna själva är offer för omständigheterna samt de svekfulla fångarna, vilka självklart är genomruttna mördargalningar till 99%.

Lååång tid kvar av tjänstgöringen.

Så då har vi alltså konstaterat att storyn är ett totalt magplask. Detta är annars en hyfsad regidebut för Moran som då även ligger bakom det enögda manuset och dessutomspelar huvudrollen. Det är hyfsat välspelat och våfflan rullar på i ett dugligt tempo. Ett annat rookie-misstag han gör dock är den klyschiga introduktionen av kompisarna i plutonen. Dessa är så perifra att det inte finns någon poäng att ge dem detta utrymme då man ändå aldrig lär känna dem. Detta accentueras dessutom i eftertexterna där skådespelarna presenteras med bilder. Fullkomligt meningslöst och ur proportion till deras medverkan. Moran kanske borde tagga ner lite och koncentrera sig på bara en syssla nästa gång. Då kanske det blir lite bättre och då föreslår vi att han fimpar karriären som manusförfattare.

BETYG: 2/7 Moralisk kalkon i bästa amerikanska enögda anda men ändå inte en astråkig film.

Whoopsee daisy! Självmassage på G!

"Är det så här tyskarna firar oktoberfest?"

Den där typen.

Nämen...äckligt!

Det är inget farligt. Det är bara bajs.

Hans förtjusning, framkommer det senare under tortyr, kan härledas till att han har tyskt* påbrå.

"Fääärdig!"

Dags för lite självbefläckelse.

Och eftersom vår hjälte är ett helgon är det sådana här bilder hans sinne presenterar vid självmassage.

BFF!

När saker blir lite motiga drar sig gärna soldaterna undan och ber en stilla bön till farbror Saddam.

Ånej inte nu igen!

Shitfaced again.

Ungdomar! Tag lärdom av detta. Exakt såhär illa kommer bakfyllorna bli om man regelbundet super sig vettlöst berusad varje helg i flera år. Vi talar av erfarenhet här på Udda Film.

White Zombie på hög volym gör Jack lite tossig.

"Vad gör du med den där kameran?"

"Nämen titta! Fantastisk kamera den nye snubben hade. Särskilt som någon blixt aldrig utlöstes när jag utförde detta."

"Jag förstår att en sån superkamera hamnar på nyheterna. Tänk, nästan ett decennium före Sony A7S..."

Busted.

Trailer

Hela filmen.

*Jovisst! Vi utnyttjar till fullo att PK-poilisen fortfarande tillåter oss skämta om exempelvis tyskar och norrmän - för de är ju helt andra slags människor än de det är förbjudet att skämta om. ELLER!?