What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 28 november 2013

THE HOUSE OF THE DEVIL (2009) USA, 95 minuter. Regi: Ti West.

 
 
Flashback till 80-talet

Snygga retrotitlar.
 
Samantha (Jocelin Donahue) är trött på att bo i en studentkorridor tillsammans med en
slarvig rumskamrat som dessutom har ovanan att stänga henne ute när hon har sex. Hon hittar
ett utmärkt alternativ men behöver snabbt få ihop pengar till första hyran. Hon svarar på
en annons där man letar efter en barnvakt men inget är som hon tror.

Det måste finnas något internt skämt bakom den där försvunna-katt-annonsen.
 
Ti West har lyckats skapa en film som känns hämtad direkt från tidigt 80-tal med fin
scenografi och gott öga för tidstypiska detaljer. Filmen är också väldigt långsam i sin
uppbyggnad på ett ganska 80-talstypsikt sätt.

Sponsring på G? Ja, bilmärket nämndes även på ett positivt sätt i dialogen.
 
Trots den långsamma uppbyggnaden blir filmen aldrig speciellt skrämmande även om vi förstår
att något hemskt väntar i slutändan. Märkligt nog blir den inte heller så supertråkig som
man skulle kunna befara när en ensam flicka glider runt i ett gammalt hus i evigheter utan
att göra något speciellt. Det är helt enkelt en skön retrostämning som håller oss vakna.

Da original Röd Drake.
 
-SPOILER ALERT- Avslutningen känns dock ganska pajig med den till synes misslyckade
satansritualen. Det känns plötsligt billigt och fantasilöst att man skulle låta Samantha
husera i villan i en smärre livstid innan man drogar ned henne istället för att fixa dådet
på en gång. Att man dessutom lyckas med konststycket att låta en ung kvinna som ligger
fastbunden på golvet fly när man är fyra personer runt henne känns väl inte heller helt
sannolikt. Detta trams skulle säkert fungera bättre i en annan korkad skräckfilm men här
känns det bara stendumt.

Hoppsan hejsan! Här har det hänt saker.
 
BETYG: 3/7 Med en titel som denna förväntar man sig nog mer djävulska ting än en barnvakt
som dansar runt på bästa Tom Cruise-manér i ett gammalt hus. Synd, då 80-talsstämningen var
så fin.

Mary Woronov ser ut som en gammal transvestit.

Eeeeeuw!

Ja, det blir lite satanism till slut.
 
Trailer
 


söndag 24 november 2013

THE EEL (2004) Storbritannien, 6 minuter. Regi: Dominic Hailstone.

 
 
Ålkille

Där är han: Ålkillen!*
 
En ål finner sin tillvaro, instängd i ett minimalt akvarium, tröttsamt och finner en väg att ta sig ut.

Som knoppar som brister.
 
Den här kortfilmen känns mest som en musikvideo med Nine Inch Nails eller Aphex Twins och som sådan skulle den kanske vara intressantare. Nu är den mest en väntan på vad som ska hända. Den är snyggt gjord på sin låga budget och i fin symbios med det elaka soundtracket. Den är bara inte så jättekul eller spännande som film.

BETYG: 3/7 Poäng för utseendet och genomförandet men inte så spännande.

Vem fan är detta?

Detta antyder manligt genus.
 
Hela filmen.
 
*Hur vet vi att det är en kille? Det gör vi inte.
 


fredag 15 november 2013

DEVIL HUNTER (1980) Spanien/Frankrike/Västtyskland, 98 minuter. Regi: Jesús Franco.

 
 
Till att börja med utbrister vi ett fyrfaldigt hurra för oss själva här på Udda Film då vi
fyller fyra år, så ryggdunkningarna går varma här på redaktionen och tårtan smetas ömt ut
över hungriga kroppar. Och nu över till filmen.
 
 

Barnkär monstergud?
 
 Clothes hunter

Hur tänkte man här? Vaselinet på linsen berättar att vi ser vad monstret ser men nu råkar ju monstret självt befinna sig i förgrunden. Hm, mindfuck.
 
En ung skådespelerska (Ursula Buchfellner) kidnappas och förs iväg till en exotisk ö där
infödingarna dyrkar ett kannibalmonster. Vietnamveteranen Peter (Al Cliver) skickas iväg
med en lösensumma för att rädda henne. Det visar sig bli ett tufft jobb.

Inföding som har fullt upp med sitt trummande - när han inte är nere på stan och tjackar halsband förstås.
 
På denna Udda Films födelsedag ville plocka fram ett säkert kort för att slippa kräkas på
TV-rutan och då är ju en Franco-rulle anno 1980 ett ganska schyst val. Mycket riktigt. Här
serveras vi nämligen en typisk kloakfilm i ordets bästa bemärkelse där huvudsyftet är att
visa så mycket hud som möjligt samt driva lite med kannibalgenren. Franco var nämligen ingen
fan av denna typ av film.

De multietniska infödingarna i en sexig dans kannibalguden till ära.
 
Kompromissen blir alltså ett monster med väldigt mänskliga drag förutom pingisbollarna till
ögon han knallar omkring med. Denne nakne herre serveras titt som tätt en naken oskuld som
han uppenbarligen inte har något sexuellt intresse av utan mest ser som mat. Det roliga är
att de multietniska infödingarna (ja, stammen är en gammal svensk rasbiologs värsta
mardröm!) inte verkar göra mycket annat än att trumma sina infödingstrummor och preparera
mat åt sin märklige gud. Givetvis är även dessa minimalt beklädda.

Oj! Werner Pochath verkar gå in i sin gamla "Mosquito der Schänder"-karaktär.
 
Ni märker att manuset är en höjdare. Förutom det gör man vartenda fel i filmboken man kan
tänka sig med: Dålig skärpa, skit på linsen, vitbalanseringsfel, kontinuitetsgoofar, lik
som blinkar, tunga som rör sig på ett huvud som huggits av för timmar sedan, märkliga
ljudeffekter... listan är oändlig. Roliga detaljer är när det nakna monstret bordar en båt
och då plötsligt råkar ha badbyxor på sig, för att i nästa klipp åter vara naken igen.
Vidare har vi en scen där Ursula Buchfellner tvättas av i ett vattenfall och en av
statisterna som håller fast henne håller tydligt på att frysa arslet av sig och tittar
vädjande mot kameran. Dessutom gör Al Cliver en klassisk Batman när han klättrar uppför ett
berg - på knäna, då kameran givetvis är vänd så att det ska se brantare ut. Hilarious! Som lök på laxen zoomas det naturligvis rakt in i en och annan buske - och ja, ni anar säkert vad för slags buske vi snackar då.

BETYG: 4/7 Vintage kalkon-Franco med mycket naket och lite kompetens.

Vem döljer sig bakom luggfixen?

Jomen det är ju Al Cliver! Ja det blev ju snyggt det där Al.

Lite sånt här.

Och lite sånt här.

Filur.

Gisela Hahn, känd från "Emil i Lönneberga", tycks ha hamnat i sin egen snickerboa på den "primitiva" ön. Komplett med inristat klotter...

Hu!

"Da da da da da da da da Bat-maaaaaan!"
 
Trailer
 
Och hela jävla filmen!!! Grattis till och från Udda Film.
 


tisdag 12 november 2013

HOLLYWOOD: LIGHTS - CAMERA - BLASPHEMY (1995) USA, 110 minuter. Regi: Eric Holmberg.

 
 
Satan i TV:n!

Er favorit är tillbaka.
 
Eric Holmberg är tillbaka i sitt mediala korståg och upplyser oss denna gång om den
spirituella förruttnelsen underhållningsindustrin genomgått sedan tidiga moralkoder
perverterats och luckrats upp. Han erbjuder oss dock, med Guds hjälp, goda råd om hur vi
kan kasta ut denna mediala smuts ur våra liv och påverka industrin i en gudsfruktig
riktning.

Den där typen igen!
 
Efter att ha njutit av herr Holmbergs upplysande rulle "Hell's Bells: The Dangers of Rock
'n'Roll" (http://uddafilm.blogspot.se/2010/07/hells-bells-dangers-of-rock-n-roll-1989.html)
såg vi fram emot att ta del av denna mer TV/filmorienterade propagandavåffla. Vad tråkigt
då att denna inte alls var lika skojig och vältrandet i blasfemiska klipp hade tonats ner
till förmån för akademiskt högerkristenteologiska analyser av diverse filmsekvenser. Borta
var även Holmbergs sköna hockeyfrilla.

R. Lee Ermey gör sitt bästa för att smutskasta kristendomen - och det utan ett enda
litet "You fucking maggots!"
 
Faktum är att det t o m blir lite roligare i slutet då han koncentrerar sig på att lära oss
knep för hur man motar Hin Håle i dörren så att säga. I värsta fall måste den där satans
dumburken ut i soporna om man inte kan uppbringa den kristna styrkan att kontrollera det
djävulska flödet som strömmar ur den. Vi antar att Holmberg stött på ännu större utmaningar
sedan internet trängde sig in i våra hem på allvar och med det även Belsebub i ännu större
skala.

BETYG: 2/7 Faktiskt riktigt långtråkigt och sömnframkallande hur otroligt det än må låta.

Att vara en gammal man med utmärkande garnityr är inte okej om man vill predika
sanningen i Guds rike.

Lena Olin: förtappad.

In med fanskapet i garderoben! Just det, exakt på det ställe du stuvat undan din latenta
homosexualitet.

Man kan riktigt se hur ondskan fräter sönder dessa oskyldiga välfriserade små själar.

Hm, känns lite ariskt det där...
 
Inledningen på filmen.
 


söndag 10 november 2013

EXTREMISM BREAKS MY BALLS (2000) Sverige, 6 minuter. Regi: Nicolas Debot.

 
 
Förpubertalt

Sova skavfötters...typ.
 
En ung man begår misstaget att både begå hor och rösta på ett högerextremt parti.

Njutning eller smärta?
 
Det korta manuset känns kläckt av en 14-åring och resulterar i en kortfilm som med all säkerhet kittlar vilken 14-åring (ja, pojkar i alla fall) som helst med både grafisk sex och våld. Det ligger förstås en "humoristisk" ton över filmen men roligast är ändå skådespelarnas usla engelska uttal.

Fortfarande inget svar?
 
För man fram sin antifascistiska propaganda på detta taffliga sätt hamnar man snabbt på samma muppiga nivå som nassarna själva. Nåja, schyst initiativ att blanda porr och våld i ung svensk kortfilm men det dröjer länge innan man kommer upp i nivåer som t ex 70-talsrökaren "Breaking Point" av Bo Arne Vibenius.

BETYG: 2/7 Vi ska inte totalsåga detta lilla pekoral när man varit så ambitiös med sex och våld...

ROKS* våta dröm.
 
Tyvärr blir det inget videoklipp denna gång.
 
*Kom igen nu. Vi har redan förklarat vilka ROKS är tidigare här på sajten. Googla då!
 


torsdag 7 november 2013

SNUFF-MOVIE (2005) Storbritannien/USA/Rumänien, 90 minuter. Regi: Bernard Rose.

 
 
Metasoppa

Antik fettsugning på G?
 
Skräckfilmsregissören Boris Arkadin (Jeroen Krabbé) dras sig tillbaka från rampljuset när hans fru blir slaktad på äkta Charles Manson-vis och håller sig undan under en lång period. 30 år senare gör han dock sin återkomst och bjuder in ett gäng skådespelare till sin stora herrgård där dessa ska få delta i ett live-sänt dokusåpaliknande drama som kommer att spela dem alla ett spratt.

En i raden av passningar till det förgångna.
 
Bernard Rose, som f ö gjorde "Candyman" en gång i tiden, försöker i den här filmen säga oss något om oss själva och vårt förhållande till film, voyeurism, uppmärksamhetshoreri etc etc... Så vi leds in i en twist-härva som bäst kan liknas vid filmens svar på ryska matrjosjka-dockor*. Så om inte det dåliga skådespeleriet och den amatörmässiga produktionen var distraherande nog så ser alla vändningar till att leda bort uppmärksamheten för att istället få oss att undra vad regissören vill säga. Paraoxalt nog distraheras vi av allt sex och våld när det faktiskt delas ut vissa filosofiska ledtrådar. MEN! Så vrider vi till meningen vi just skrivit här och analyserar den. Tänk om detta är just poängen? Det säger ju i sådana fall något om oss som tittare. Grejen är bara att man aldrig vet och förvirringen kan göra regissören till ett geni bara vi tolkar det som så, vilket är uppenbart att många har gjort.

Det är 1975! Really? Ja, de där tuttarna säljer verkligen in det konceptet. Precis som muzak-versionen av Beatles "Helter Skelter" i bakgrunden.
 
Här på Udda Film tycker vi dock inte filmen är speciellt briljant och man kan alltid skylla på att lågbudgetproduktionen i själva verket är ett genomtänkt verktyg för att lura oss tittare men faktum är att det faktiskt känns lågbudget och halvkasst. Det känns inte speciellt coolt med alla referenser till skräckfilmer och IRL-fasa utan bara billigt. Roligast är väl när dokumentärfilmens svar på Janne Josefsson: Nick Broomfield dyker upp i ett "TV-inslag" där han flagrant läser från ett cue card utanför bild.

Nick Broomfield läser från cue cards på sitt örebroklingande vis.
 
Ändå är det inte en helt usel film och den är ju trots allt vad anglianerna har ett (okej två då) så bra ord för: Thought provocing, fast på ett billigt vis.

BETYG: 3/7 Inte så smart som den tror utan mest bara billig.

Oj vilken metapassning till oss tittare. Vi är en TV som just får oss en upskirt-flukt på skådisarna som slökollar på dokureportage om det bestialiska mordet på filmens regissörs fru och vänner. Mindfuck people!

Det som är bra med den här scenen är att hon strax ska ta av sig det där plagget. Mindre bra är väl mikrofonen man använt för ljudupptagningen...

Regissörens FJORTONÅRIGE CP-skadade son. Märklig ålder att ha då man grävdes ut ur sin mors mage för 30 år sedan...

Kalle Anka-poliser gör tillslag hos totalt överspelande regissör.

Var det detta som inspirerade till den norska filmen "Hora"? (http://uddafilm.blogspot.se/2011/02/hora-2009-norge-90-minuter-regi-reinert.html)

Ett gäng nameless ghouls förbereder sig på ett gangbang.

Eller är det i själva verket detta som pågick på den där swingers-klubben i Norrköping som alla grannar förfasade sig över?

Hon horade på korset för din skull!

Amen.
 
Trailer
 
*Ni vet, de där trädockorna som innehåller en mindre docka, som i sin tur innehåller en mindre docka o s v.