What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 26 februari 2018

THE HOUSE THAT DRIPS BLOOD ON ALEX (2010) USA, 14 minuter. Regi: Brock LaBorde & Jared Richard. - INLÄGG 1000!!!



Till att börja med - Välkomna till detta jubileumsinlägg som markerar Udda Films TUSENDE INLÄGG! Ja just det, 1 000 inlägg av högkvalitativ kultur ingen vill höra talas om. Envist har vi friterat hjärnceller för att ni ska slippa. Någon enstaka gång här och där har vi belönats med en riktigt bra rulle eller ett gott skratt, men ni som följer denna blogg (Ja, du den ende som läser detta) vet att majoriteten av filmerna är smärre brott mot mänskligheten. Vi ska bespara er floskler om att det kommer minst tusen inlägg till utan konstaterar istället att vi kör på tills någon Åkesson-regim dömer ut detta som degenererad kultur och sätter oss i dödsläger. Alternativt att vi hastigt avlider av naturliga orsaker... Vi säger grattis till oss själva eftersom ingen annan gör det. Bra jobbat! Jo, tack så mycket då.

The Wiseau that drips of talent


Tommy Wiseau - gammal och fräsch!

Alex (Tommy Wiseau) skriver på ett suspekt hyreskontrakt hos en smått diabolisk hyresvärd och flyttar in i ett nytt hus. Ett stort problem uppenbarar sig direkt då något som ser ut som blod droppar på Alex. Han försöker ta det med ro men då börjar även hemska mardrömmar plåga honom. Vad döljer detta hus för kuslig hemlighet?

Tommy drar i vanlig ordning ut på vokalerna.

Med stor vördnad valde vi omsorgsfullt (not really...) ut en film värdig vårt stora 1 000 inläggsjubileum. En film med Tommy Wiseau kändes adekvat och då inte i någon lökig cameo-roll som i Samurai Cop 2 (2015) utan här bär han rullen. Vi kan snabbt konstatera att Wiseau är i högform och hans skådespeleri glänser som en supernova på tjack. Allt finns där: De små omotiverade skratten, de yviga gesterna och de fellästa replikerna.

"Blood Street" ska det flyttas in på.

Den här kortfilmen är som en liten episod i en större antologi och det är förstås menat att den ska vara lite tokrolig. Självklart är det inget som är kul med filmen OM det nu inte hade varit för att Wiseau är med i den. Det känns verkligen som en superbillig studentfilm med minimal rekvisita och taskig regi. Många tycks tro att det är Wiseau själv som gjort filmen men det är förmodligen för att hans stjärnglans totalt slukar hela våfflan. Den av filmskaparna som kläckte idén om att engagera Wiseau lyckades i den sekunden att höja det framtida Udda Film-betyget från en etta till:

BETYG: 5/7 Wiseau äger denna rulle och briljerar som bara han kan!

"Det uttalas 'bloooood' inte 'blaad'" konstaterar denne metrosexuelle typ.

"It does naaaaat!" säger han inte.

"Där har vi det 'Blöüöd Street'".

"Oh, what a hell?!"

"When I was a little girl..."

Givetvis bjuder Tommy på fysiskt skådespeleri.

Det är inte vad ni tror...

Kusliga mardrömmar...

...får Tommy att skrika som en förståndshandikappad i en spegel.

"I can take a care of myself."

Tommy Wiseau - gammal och fräsch!


Som ni kan höra på Wiseaus voiceover är det en svinbra film.

Stjärnglans.


Hela filmen - because you're worth it.

1000 inlägg och hela 23 klick genom åren. Let's keep this going folks! 



söndag 18 februari 2018

THE SUPER COPS (1974) USA, 94 minuter. Regi: Gordon Parks.



Men de är inte Shaft

Verklighetens "Batman & Robin".

De nybakade snutarna David (Ron Leibman) och Robert (David Selby) har en del problem med disciplinen och förpassas därför till träskdistriktet 21 i Brooklyn. Detta avskräcker dock inte gossarna som fortsätter att avvika från sina trafikpolisuppgifter för att jaga det stora buset.

Oj, en sån odisciplin.

Baserad på en sann historia vi inte är bekanta med känns filmen ändå rätt verklighetsfrämmande med den käcka humoristiska ingångsvinkeln Parks bjuder på. Även om det inte är "Shaft", som Parks regisserade, finns det trots allt en skön hårdkokthet i de härliga 70-talsmiljöerna i New York. Detta räddar filmen då vi älskar detta smutsiga New York. Nu är väl TV-skådisarna Leibman och Selby kanske inte riktigt Kling & Klang men deras trovärdighet som poliser är ändå låg. De kommer undan det mesta trots sina respektlösa beteenden mot överordnade och märkliga initiativ mot buset utan uppbackning och de gör det med ett brett leende.

Det skitiga New York.

Det är så käckt att man blir lite förvånad när det börjar dyka upp svordomar i dialogen. Tyvärr stannar det vid det och grovt våld samt T&A uteblir, trots att strippklubbar frekventeras och man gör hembesök hos glädjeflickor. Ändå kan vi inte låta bli att småmysa åt springandet i sunkiga trapphus, på tak och skitiga gränder. Vi känner oss också hemma med de typecastade karaktärerna där Dan Frazer, som vi känner som Kojaks boss, även här är de uppnosiga snutarnas kapten. Även den ständige polischefen Pat Hingle dyker upp som - just precis...

BETYG: 3/7 Skön miljöfaktor gör att denna film klarar sig trots käck halvkomisk nivå.

"ACAAAAAAAAB!"

Det fina Brooklyn.

Käcka nykomlingar anmäler sig till tjänstgöring.

"Nej nej! Kojak är inte här."

De ridderliga pimparna rusar till horornas undsättning.

Två rika snubbar käkar sockerfrukost.

Han skiter'it.

Svarta amerikaner är inte mer nöjda med polisen idag.

En tjej med mysig lägenhet.

Humor...

Ron Liebman har lagt till med sin smygarmin.

Så reglementsvidrigt att inte bära reglementsenliga skor. Fast ett par Chuck T's är tidlöst ascoola.

Gossarna har förärats med egen graffiti.

ACAB: All Cops Are....Black?

Somliga bär upp ett plommonstop bättre än andra.

Självklart en språngjakt på tak.

Ja jo, ni hajar...

Denna Jerry Fielding-"video" får fungera som trailer.

Tillslag!



torsdag 15 februari 2018

THE HUMAN CENTIPEDE III (FINAL SEQUENCE) (2015) USA, 103 minuter. Regi: Tom Six.



The inhuman comedy piece

Fräschot Dieter skådespelar.

Bill Boss (Dieter Laser) driver ett helvetiskt fängelse ute i öknen och hans sadism vet inga gränser. Guvernören (Eric Roberts) är dock trött på de usla resultaten Boss uppvisar och hotar med att sparka honom. Boss assistent Dwight (Laurence R. Harvey) presenterar då en lösning som drastiskt kommer dra ner på kostnader och dessutom hålla fångarna i schack.

Laurence har lagt till med en klädsam mustasch.

Tom Six väljer att avsluta (hoppas vi innerligen!) denna filmserie med att göra självironisk buskishumor. Han recyclar Laser från Human Centipede (First Sequence) (2009) och Harvey från Human Centipede II (Full Sequence) (2011), refererar till dessa filmer i filmen genom att vifta med DVD:erna och visa filmerna i filmen samt även dyka upp själv i rullen som - sig själv. Det är väl kanske inte något större problem, om man gör det bra. Det gör inte Six. Det värsta är förstås det horribla buskisskådespeleriet. Laser spelar över så Stefan & Krister framstår som lågmälda. Han vrålar konstant i filmen och det tillsammans med hans mindre skojiga tyska brytning gör det ganska svårt att höra vad fanskapet säger. Även hans glosögda lilla partner och Eric Roberts är usla i sitt teaterrevykomiska spel.

En bild på Bree Olson.

Det enda som lyfter filmen från den allra uslaste nivån är de rätt skojiga våldssekvenserna. De är faktiskt rätt roliga. En del av dem. F d porraktrisen Bree Olson i rollen som den svettiga bimbosekreteraren är ju trevlig att vila ögonen på men den som förväntar sig att få se hennes ädlare delar kommer bli besviken. Istället bjuds vi på manliga arslen, pungkulor och penis (i munnen på en av skådisarna därtill).

BETYG: 2/7 Fördomen lever och frodas. "Humor" kan göra skit av vad som helst.

Skogstokig.

Dieter waterboardar på ett sätt som...

...skulle göra Dick Cheney avundsjuk.

Amerikas nerrökta svar på Johannes Brost.

Jo det är det.

"You are tearing me apaaaart, Tom Siiiiiix!"

O-face.

Sött no-swallow-face.

Inte helt vegetarisk rätt.

Jo Dieter, de där var ju trots allt bättre.

Hur man gör om sitt ansikte till ett rövhål.

Innovativ våldtäkt. #metoo

Det är sexigt.

"Var...la jag...de där.. papperen?"

"Åh! Här är de!"

Den ansvarige för detta spektakel.

Kolla! Onkel Kånkel.

Oj vad meta det är!

Tommy "Tiny" Lister i den ovanliga rollen som kåkfarare...

Robert LaSardo är inte heller ett dugg typecastad...

Birdemic? You WISH Tom Six!

Surprise, stomipåsen luktar as.

Geggigt värre.

Koma-rape? Check.

It's going down.

Nya tokerier på G.

Här lajvar de det klassiska spelet "Worm".

Trailer

Här har nån bemödat sig med att klippa ihop dryga 6 minuter av Dieters skrikande.