What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 30 april 2017

TRUCK TURNER (1974) USA, 91 minuter. Regi: Jonathan Kaplan.



Keep on truckin'

Alltid redo.

Mac "Truck" Turner (Isaac Hayes) är en prisjägare som tillsammans med sin partner får i uppdrag att fånga in den våldsamme och sadistiske hallicken Gator (Paul Harris). Detta väcker Dorindas (Nichelle Nichols), hallickens bordellmamma, vrede och hon beställer ett mord på Truck. Samtidigt konspirerar toppkonkurrenthallicken Harvard Blue (Yaphet Kotto) över ett övertagande av horstallet och Truck blir ansatt från alla håll.

Kattjäveln pissade på skjortan.

Här har vi ytterligare en blaxploitation-klassiker som samlat centimetervis av damm på vår oändligt långa filmhylla. Självklart hör den här filmen till kategorin man borde ha sett för 103 år sedan men å andra sidan är vår fina hylla fylld av sådana våfflor. Så många klassiker - så lite tid!

Det hindrar inte Truck från att använda den.

Eftersom er favoritscientolog var sugen på att göra en skådiskarriär fick han här huvudrollen då diverse vita stjärnor som Robert Mitchum och James Coburn fallit bort. Vilken tur! Istället skrevs filmen om till en blaxploitation-rökare och med den då hete Hayes i huvudrollen fick man även ett garanterat coolt soundtrack på köpet. Just inledningen med den klassiska wah wah-kvackande gitarren sätter tonen direkt, även om det känns lite recyclat från Hayes superhit "Shaft". Ledmotivet ger dock filmen en fin puls rakt igenom. Isaac Hayes är helt enkelt den funkigaste scientologen i världshistorien!

Även militärpoliser är självklart rasister. ACAB!

Hayes är även helt okej i huvudrollen som den slarvige och ölälskande men fruktade prisjägaren. Bra är även Yaphet Kotto som icke-överspelande hallick, om ni nu får det att gå ihop. Även Nichelle Nichols övertygar som bordellmamman som blir stenhård queen bitch. Även om vi aldrig kollat in "Star Trek", där hon är känd ifrån, väcks fördomar om att man med den bakgrunden inte skulle kunna bära en sådan här stenhård roll. Inget kunde vara mer fel. Hon är badass och dessutom stekhet!

FÖRAKTET!

Med skön action, slagsmål, tuffa kameravinklar, biljakter, rasism, hallickar, taskig kvinnosyn, nämnda soundtrack och våldsam uppgörelse har den här rullen det mesta man kan önska av en blaxploitation-film.

BETYG: 5/7 Coolt när Isaac Hayes släpper wah wah-pedalen och greppar puffran.

Nichelle har fantastiska byxor.

"My ass is in good shape!" Ja Nichelle, inga protester härifrån.

Vi tar en till titt på de härliga braxerna.

Snudd på rasistiskt.😊

Inga överdrifter här inte. Fotgängare ÄR så dumma i huvudet. Varför se sig för liksom?

Nerpimpad pimp-bil.

Scatman Crothers med skön frilla för en gångs skull.

The male gaze...

...möts inte alltid av hat.

Lättad kille.

Här dyker Eric Idle och Anthony Bourdains oäkta son upp.*

Han blev så till sig när han såg Hendrix-affischen på väggen.

När hon inte spelar varulv liknar Annik Borel mest Clintans ex Sondra Locke. Här spelar hon en horkaraktär med det innovativa namnet Stalingrad (!)

"You could've bought me some flowers..."

"I got some beer!" BAM!😄

Inte underligt att kissen kissar på sig, med den ölkonsumtionen.

En hallickbegravning är alltid smakfull.

En sån vacker gest att hedra den döde med lite kola.

"This is CNN."

Såhär känns det att bli spottad i nyllet av Yaphet Kotto.

Nichelle fostrar sina luder.

Hon lär dem veta hut - på ett sexigt vis.

Aaaw yeh!

Så går det när man tillbringar mer tid i hattaffären än på skjutbanan.

Vi älskar Yaphets lille underhuggare med bögkeps.

Damn!

Yaphets "This is CNN"-replik verkar inte funka på Nichelle.

Oh no! Nu har kissekatten kissat på sig för sista gången.

Happiness is a warm gun.

Man skulle lätt kunna tro att Isaac har nåt slags peniskomplex.

Skvätt!

LOL. Yaphet skrämmer slag på barnet.

Hur tar man en blaxploitation-film till nästa nivå? Snorricam på Yaphet!

Trailer man blir glad av.

Den smakfulla pimp-begravningen.

Big pimpin' med Nichelle Nichols.

Soundtracket av och med Isaac Hayes.

*Var det en för knepig referens..?

onsdag 26 april 2017

SOUL VENGEANCE (1975) USA, 103 minuter. Regi: Jamaa Fanaka.



Pole Vengeance...

Figur som håller i stor träklubba.

Charles (Marlo Monte) försörjer sig som småkriminell på gatorna i Los Angeles getton. En dag blir han arresterad och en särdeles rasistisk snut kastrerar honom. Som om inte det vore nog blir Charles helt överkörd av det rasistiska rättssystemet. När han efter ett antal år kommer ut är han en förändrad man som vill leva ett hederligt liv - d v s efter att han utkrävt hämnd på de ansvariga för hans lidande.

Whitey cruisin fo' some ho.

Det var hög tid för lite blaxploitation här på Udda Film så vi grävde fram den här gamla våfflan som samlat damm i ett hörn. Märkliga oktavsaxofoner och en sakta inzoomning på en träfigur med överdimensionerad fallos under förtexterna fick oss att tro att detta skulle bli någon slags svart (no pun...) magifilm. Nja, inte riktigt...eller?

Skjortan duger väl men den här hallicken behöver verkligen se över sin garderob.

Vi kastas rakt in i filmens slutscen där huvudkaraktären hotar att hoppa från en hög byggnad. Efter det rullas hela historien upp från början med livet på stritan via arresteringen och sedan till livet efter finkan. Filmen är verkligen lågbudget och enligt uppgift en studentfilm från Fanakas år på UCLA. Det kan man verkligen tro på då klippningen är förvirrande och amatörmässig. Skådespeleriet är hyfsat på sina ställen men smått skrattretande på andra. Regin hjälpte med all säkerhet inte till speciellt.

Phil Lynott extraknäckte visst här.

Storyn är också rätt förvirrande. Vad händer egentligen inne i kurran? I ett svartvitt bildmontage får vi se Charles som ser ut att lida av mardrömmar och ångest, samtidigt som vi hör den irriterande oktavsaxofonen. När det efter mycket om och men drar ihop sig till hämnd i slutet av filmen får vi plötsligt se - SPOILER ALERT - att Charles fortfarande tycks ha något mellan benen - något som dessutom har en förmåga att totalt hypnotisera fruarna till hans banemän. Någon kvart innan slutet får vi till slut se den ökända scenen där Charles penis växer till minst sagt oanade proportioner och stryper en av hans offer. Okeeej... Så har han fått någon slags afrikansk voodooballe eller vad? Och varför??? Självklart handlar denna film om det sedvanliga rasistiska förtryck de svarta utsätts för i USA, med brutala handgripliga övergrepp utförda av polisen till själva systemets våldtäkt på den svarta individen. Kastreringen som Charles råkar ut för blir förutom ett rasistiskt hatdåd även en symbolisk avmaskulinisering av den svarte mannen och därmed blir kukmorden den perfekta poetiska hämnden. Men seriöst... Förutom skrattfesten det utlöser (no pun...) så är det som sagt VÄLDIGT oklart hur Charles gick från penisstympad snubbe till svart superman med boapenis.

"Bad cop" hatar svarta något enormt.

Förutom ovan nämnda ökända sekvens är filmen rätt tråkig i sin amatörmässighet, trots mysigt soul-soundtrack, det obligatoriska jive-snacket och sköna pimpiga kläder. Synd. Vi hade gärna sett mer av hämndaktionerna, även om man då hade spoilat sista mordet.

BETYG: 3/7 Otroligt generöst betyg men vi är svaga för blaxploitation och den ökända scenen är värd en dryg poäng bara den.

Hatet manifesterar sig i polisbrutalitet och enorm armsvett.

"Good cop" med tupé går ut och tar en rök medan "Bad cop" pucklar på den misstänkte.

HATET får det att svida i själen.

"Måste...skära bort...symbolen...för svart...styrka..."

"AAAAAARRRGGGH!!!" is right.

Bitchin' soffa.

Inte svårraggat i den inte. Här lägrar homeboy "Bad cops" fruga.

HATET mot kvinnor!

Han är en....HATARE!!!

Så här ångestfyllt är det att sitta på kåken kids.

Homie hemma in da hood i Watts.

Ett random fyllo som av någon anledning dansar bättre än ett vitt fyllo.*

Ynglingen läser Playboy - black edition.**

På scen ikväll: Handicappers! Ja, de heter faktiskt så - på riktigt!

En ung man får total feeling.

Myten om storleken på afroballen tycks ha viss grund.

Glädjen i att bikinidansa.

Eller ja...utan också.

Honky dör den ultimata döden.

Trailer, som censurerar ord men ej tuttar. 😁

Se HATET när "Bad cop" gör det LAPD gjort sig kända för.

Här har ni den ökända scenen.

*Är det ett rasistiskt konstaterande?
**Ja just det, han LÄSER tidningen.