JEFF BECK: STILL ON THE RUN (2018) Storbritannien, 87 minuter. Regi: Matthew Longfellow.

En av de få

Jeff Beck: Känd hot rod-byggare.

Detta är ett musikaliskt porträtt av den unika gitarrlegenden Jeff Beck. Vi följer hans historia från de första stapplande ackorden som fjunig tonåring till den respekterade världsstjärnan han är idag.

Joe är lite avis på Jeff.

Tajm för fanboi-dokumentär igen här på Udda Film och Jeff Beck är en av våra många husgudar så då hajar ni direkt att vi inte bryr oss speciellt mycket om dokumentärens tekniska upplägg utan istället förlorar oss i en känslomässig kärleksstorm till musiken.

Brudarna älskar Jeff!

Dokumentärens upplägg är ju klassiskt med en linjär historia kryddad med tonvis av snabba intervjuklipp där Becks kollegor och vänner öser beröm över strängbändaren. Beck medverkar i allra högsta grad själv, nersjunken i sin soffa eller i verkstaden där han pular med sin andra stora passion som är att bygga hot rods.

Nahe, det var visst bara Joes bandkamrat Steven som var sugen på en puss.

Det som gör Beck unik, och därmed ett intressantare subjekt i en dokumentär, är hans kompromisslösa vilja att gå sin egen väg. Som alla de stora innovatörerna tar han risker och är villig att satsa allt på det han tror är rätt. Jeff Beck råkar även vara en av de få artisterna som trots 57 miljarder år i branschen fortfarande är ascool. Vi gillar att en farbror i hans lite konservativa generation exempelvis väljer att spela med unga talangfulla tjejer. Inte för att ha kuttersmycken omkring sig utan för att de är jävligt duktiga och tillför så mycket till hans musik.

BETYG: 6(-)/7 Ja, som dokumentär är det väl inget nytt under solen men vi älskar ju Jeff Beck och våfflan är ett fint porträtt av legenden.

Ron är ett skolexempel på vad Jeff inte är - en rockare som blivit dansbandig*.

Slash försöker få ordning på sina konstreferenser.

Även supermusiker älskar (att spela med) Jeff.

Som sagt.

Ers majestät Stewart var faktiskt en gång i tiden ascool.

Lustigt att Jeff pösmunkar sig precis som Udda Films redaktion i soffor och stolar. 💗

Filmtips från Jeff.

Jeff tar för ovanlighetens skull till plektrumet.

Jeffs syrra påminner en del om Salvatore Esposito som huserar i briljanta gangsterserier som "Gomorrah" och "Fargo".

Jeffs BFF.

Jeff råkar le en skvätt mitt i ett Yardbirds-lick.

Det blir lite samma känsla som i "Reservoir Dogs", när man blir vald till Mr Pink, när den kreative regissören tycker att just du ska stå på knä i framträdandet. "Why am I Mr Pink???"

Betydligt coolare då att vara anonymt husband i Antonionis "Blow Up".

Mega-LOL! När en av medlemmarna i bandet inte är lika mycket rockstjärna som alla andra. 😅

Jaha, vad är det här för inställt gig då?

Ja ja, bara världens berömdaste festival någonsin? OK.

Mer filmtips från Jeff.

Jeff med sin onde tvilling Cozy Powell.

En viss Stevie Wonder kan man väl alltid ställa upp och lira lite med?

Några år senare.

Som om Beatles vore de enda legender han jobbat med. Pffftt! George har f ö aldrig sett yngre ut på ett foto.

Han må se ut som en mysfarbror/ett peddo men Jan Hammer har kickat ut några av de fränaste klaviatur-licksen i mannaminne.

Jeff gör en visuell cover på Onkel Kånkels "Forta Bilar".

Det är rätt Jeff! Inget är mer passande än att kraftigt slänga bak armen efter att man dragit av ett fett djävulsintervall (Tritonusintervallet - Beato!) på guran.

Jeff har bjudit upp Stora Tråket på scenen.

Jeff busar till det på Grammy-galan tillsamman med sin gamle BFF.

Jammin' wit da chix.

Trailer

*Grattis världen! Udda Film har gett er ett nytt adjektiv.