What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 21 juli 2017

FPS: FIRST PERSON SHOOTER (2014) Tyskland, 79 minuter. Regi: Andreas Leutzelschwab.



Game on!

Som om någon någonsin valt annat än rött.

Ett virus har fått världen att ruttna och för att komma till problemets källa samt hitta din fru slängs du in, iklädd svart hockeymask, på ett till synes övergivet sjukhus. Du bör vara uppmärksam på diverse tillhyggen att plocka upp då det snabbt kan bli läge att försvara sig.

Mysig inledningsgrafik och här har man dessutom slängt in en snygg Ahnuld*-imitation.

Filmtiteln är en icke så subtil ledtråd till vad du har att förvänta dig av denna rulle. Det är helt enkelt inget snack om saken. Det är ungefär som att titta på när någon spelar ett gammalt FPS-spel. Hur tråkigt som helst, eller hur? Faktum är att det är rätt kul. Vi är verkligen inga gamers här på Udda Film och det var cirka 167 år sedan vi roade oss med spel som "Blood II", "Resident Evil" eller "Return to Castle Wolfenstein". Lyckligtvis för oss verkar det vara just dessa och liknande spel man refererar till i denna film, så igenkänningsfaktorn är hög.

"Du".

Detta är verkligen ett finurligt sätt att på billigaste möjliga vis gör en rätt kul film. Det är dock välgjort och man har visat ett gott öga för detaljer. Det hade varit så enkelt att faktiskt låta en kamera sitta på en person som håller i diverse vapen och rör sig omkring på sjukhuset men man har istället lagt in personen med green screen för att få den äkta spelkänslan. Även röstpåläggen är lysande. Huvudpersonen har en klassisk psycho-Johnny Cash-röst som vi känner igen någonstans ifrån (kanske "Blood II"?) men det är inte den vi snackar om i första hand. Huvudpersonen stöter i början på en läkare som har en väldigt uppenbart pålagd röst - precis som det brukade låta i de gamla spelen, så detaljer som dessa förhöjer definitivt känslan. Likaså när man plockar upp vapen eller när huvudpersonen hittar ledtrådar och "filmsnuttar" drar igång.

Så jävla "Resident Evil"!😤

Extra krydda är introt med sin gamla 8-bitarsgrafik (tror vi...) som får oss att nostalgiskt minnas tillbaka till tidiga nintendo- och även VIC64-stunder (Yes, det finns näst intill mumifierade redaktionsmedlemmar på Udda Film!) En skaplig goof däremot, just apropå 8-bitarsgrafik, är när huvudpersonen plockar upp en slags gatling-kulspruta och sprejar en zombie med denna. Vi ser tydligt hur ammunitionsmätaren går från 333 till 99 på ett par sekunder. Sedan, för att göra det lätt för sig, har man övergått från spelfilm till 8-bitarsgrafik med en grafikkorts-glitch som ursäkt för att huvudpersonen ska kunna slakta mängder av zombier på en gång. Grejen är bara den att det plockas aldrig upp någon ny ammunition så helt plötsligt räcker de där 99 skotten till en evighet av kulsprutespejande. Inte asbra.

Ta din green screen-hammare och gå.

Det här lär knappast bli någon ny skräcksubgenre som exempelvis found footage-trenden men som engångsföreteelse är den kul. Man bör dock ha någon slags bekantskap med gamla FPS-spel om man ska tycka det här är roligt.

BETYG: 4/7 Klart underhållande och en välgjord hyllning till retroskjutarspel.

Lingonveckan tydligen.

De där jävla mördarclownerna.

"Fuck you mördarclown!"

Extremt söt läkarzombie.

Märkligt selektiv pryl som tydligen inte alls reagerar på ruttnande lik som INTE är zombier.

En filur går till attack.

Det var god tillgång till taggtråd på detta sjukhus.

Klart stökigt kök. Hallå Hälsovårdsmyndigheten???

Locations, locations, locations! (Och green screen)

Fler söta filurer.**

Såja, spreja zombien full med bly.

Bara 99 skott kvar...äsch det räcker!

När man ska spreja dussintals 8-bitarszombier.

Ser ut som Jason Vorhees och Leatherface kärleksbarn.

Teaser

Trailer där tyskarna har lite svårt med engelska vokaler.

*Ja, Arnold Schwarzenegger...
**Vi menar faktiskt det - på riktigt!

måndag 17 juli 2017

GEORGE A. ROMERO har kilat vidare...



Vi tar av oss hattar och mössor och böjer våra huvuden i sorg på Udda Film-redaktionen. En av de stora anledningarna till att vi överhuvudtaget håller på med detta tramsiga skrivande om allsköns märklig film har nu avslutat sin vandring här på jorden. 

Visst, han bidrog inte med så mycket minnesvärt under senare år men det förminskar inte hans enorma avtryck på filmvärlden och har man endast en enda gång positivt förändrat livet för andra har man gjort en schyst livsgärning. George lyckades upprepa den gärningen så vi tackar och bockar för att han förgyllde våra liv.


💗

söndag 16 juli 2017

FRANCESCA (2015) Italien/Argentina, 78 minuter. Regi: Luciano Onetti.



Femi-giallo

En svart läderhandske? Det börjar bra!

Efter en familjetragedi försvinner en liten flicka som aldrig återfinns. 15 år senare börjar folk mördas samtidigt som polisen får hånfulla anonyma meddelanden med citat från Dantes "Inferno".

Liten flicka leker glatt...

Vi återvänder till giallo-genren och då till neo-giallo-varianten. I den här filmen har man inte bara velat återskapa känslan av genren utan även placera sig i ett fiktivt 70-tal. Det lyckas man faktiskt rätt bra med. Det som står ut mest dock är det Argento-aktiga filmspråket med närbilder, musikval och klippning. Även om det inte är lika blodigt som när den italienske mästaren är igång är det läckert att se och leendena sprider sig i Udda Film-soffan.

...med död fågel. Sweet!

Vi gillar att det är en anonym kvinnogestalt som står för mördandet och valet av hennes svartröda utstyrsel är snygg, särskilt då när de klassiska läderhandskarna i hennes fall är röda. Som ni märker hakar vi upp oss mycket på visuella detaljer men för oss är det precis det giallo-genren handlar - det visuella språket. Vi njuter av växlandet mellan extrema närbilder och fina vida vinklar.

Because you're worth it.

Vi nämnde hur filmen utspelas under ett outtalat 70-tal och man har förstås jobbat med ett klassiskt retroutseende i gradingen. Det är delvis riktigt coolt med den skarpa utfrätta looken men i scener med skarpt ljus, som i utomhusscener eller när spotlights dyker upp, blir högdagarna riktigt fult utfrätta. Just denna urblekningen liknar lite kvalitén gamla VHS-kopior kan uppvisa. Nu ser det ju inte ut som en direkt VHS-look utan det är bara själva utfrätningsdetaljerna vi snackar om.

Najs.

Det är helt klart en sevärd hyllning till genren även om den sköna feminina vinkeln totalt förbyts i en en bonusscen som säkert får ROKS-feminister att vilja spy i munnen, men å andra sidan är ju inte detta deras favoritgenre...

BETYG: 5/7 Skön Argento-liknande neo-giallo med fint soundtrack och intressant look.

Undra om detta tool-kit finns på Jula?

Bra kvalité på den packtejpen.

Mördaren la uppenbarligen mer deg på knivarna än kameran.

Snuten behöver lite giallo-bränsle för hjärnan.

Det är...ljust.

Jätte...ljust.

Vad skulle man annars läsa i en film som denna?

Även mördaren har lite giallo-lektyr att koppla av med när pysslet är klart.

Sweet dreams are made of - this.

Självklart bjuds det på fina gravmiljöer.

70-talsporrsurf.

Det kallas "diaprojektor" kids.

Tittut!

Hur står det till gumman?

Vadå "skönheten sitter på insidan"?

En hemlig ROKS-fantasi?

Omskärelse med trosor på är en större utmaning.

Trailer

Den tyska trailern är mycket porrigare (Ja, vad fan trodde ni?)

torsdag 13 juli 2017

A WEREWOLF IN THE AMAZON (2006) Brasilien, 76 minuter. Regi: Ivan Cardoso.



Naschy som Mengele-fanboy

Paul Naschy med sin lille vän med de stora ögonbrynen: Zoltan!

Ett kompisgäng beger sig ut i amazonasdjungeln för att prova ett ayahuasca-liknande te. Detta trots att en seriemördare lämnar kroppar efter sig som ser ut att ha blivit attackerade av något okänt vilddjur. Inne i djungeln gömmer sig dessutom Dr. Moreau (Paul Naschy) som experimenterar med att ta fram en ny ras hybdridmänniskor med vars hjälp han ska ta över världen.

"Så varmmmt...måste...duscha-ahhh."

T&A och varulvar i det gröna infernot lät som en hyfsad setup för en film. Tyvärr är det dock ytterligare ett element som svävar över storyn som ett stort svart moln: humor. Detta kunde ha varit en riktigt schyst exploitation-rulle om den inte späckats med knaserier och comic relief-karaktärer.

Miljömedvetna som de är duschar rumskamraterna tillsammans.

Det börjar hyfsat med nämnd varulv och en duschscen med den vackra Danielle Winits. Vi står även ut med det klyschiga gänget stökiga ungdomar men när lökkaraktärerna* kommissarie Barreto (Tony Tornado) och professor Corman (Nuno Leal Maia) dyker upp på bårhuset vill vi spy i munnen. Av någon anledningen som saknar logik vaknar ett lik professorn undersöker tillfälligt till liv innan professorn irriterat hugger det i pannan så det dör igen (???).

HBTQ-moment.

Sedan fortsätter det på den vägen. Att det dyker upp toplessa amazoner kan inte heller det rädda den här filmen. Det är alldeles för mycket "roligt" pladder vilket är en dubbel plåga då man hela tiden måste snegla ned i texten då de talar portugisiska. Fast Naschy pratar spanska...så då dyker det upp portugisisk text bakom den engelska.

BETYG: 2/7 Slöseri med tuttar och varulvar.

Vad är det för litteratur Dr. Moreau läser?

Ni som kan portugisiska förstår doktorns vördnad.

Glad zombie???

Brudar och deras vanföreställningar...

Så skapas en superras! (Antecknar du nu  Jimmie Åkesson?)

Är det Loa Falkman som står där mitt i dödsfältet?

Det totala matriarkatet!

Mmmm...matriarkat.

Dö din jävla CIS-gubbe**!

En sexig fräsching som Paul Naschy får dock leva.

Och så blir det musikal...Zzzz...

That's more like it.

Detta är sött.

Så här fungerar hypnos.

"You will have to endure comic relief...forever and ever..."

Några av Dr. Moreaus skapelser snett bakom Zoltan: Hälften människor - hälften horor.

Tunn is där Dr. Moreau...

Hälften-män är djur!!! Rape-Zoltan in action.

"Symfoniiiiiiiin!" ("Grab'em by the weenie")***

Vackra Danielle Winits i ett "Repulsion"-ögonblick.

Teaser

*Vi är nöjda med att ha myntat ett så passande uttryck!
**Okej, "CIS" är ingen förkortning men vi tar oss språkliga friheter då vi tycker det ser mycket roligare ut med versaler! Vi gör helt enkelt vad fan vi vill. Vi är ju trots allt äckliga CIS-män.
***You're welcome feminister! 😉