What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 25 maj 2018

OSTERMONTAG (2003) Tyskland, 64 minuter. Regi: Heiko Fipper.



Tyskar...

"Severe boredom" snarare.

Heiko (Heiko Fipper) blir avvisad när han vill inleda en romans med sin styvsyster. Smädad avreagerar han sig på det brutalaste sätt men blir avbruten av en annan psykopat som knivhugger honom i magen. Han överlever och spärras in på mentalsjukhus men rymmer och är nu ute efter hämnd.

Green screen-flashigt med kniven.

Av misstag gjorde vi comeback i det lägsta av tyska amatör-gore-träsk. Vi skulle nämligen se något annat men drog igång den här filmen istället. Ultrabekväma som vi är orkade vi inte byta trots att detta med all tydlighet skulle bli en fördärvad dryg timme.

Heiko ser ut som en yuppie-Thåström.

Detta spektakel spelades tydligen in på VHS redan 1991 men har släppts med ett par adderade scener ett drygt decennium senare. Det är den mest misogyna dynga vi sett på så länge att vi inte ens kan minnas något sämre.* Ett gäng glada tyskar, med framför allt herr Fipper i spetsen, har bestämt sig för att göra det sjukaste man kan komma på i filmväg för att...ja vi vet inte. Missförstå oss rätt. Vi är inte ett dugg chockade eller äcklade. Det är bara det att sådant här löjligt effektsökeri inte intresserar oss (längre). Vi kan bara anta att Fipper ville chocka med den här rullen. Men vem skulle chockas? Det är väl knappast en enda jävel som sett filmen utom just gore-hundar som söker upp sådan här skit.

Att urinera på offret, var kan han ha fått den idén?

Vi har inget emot att man petar på de flesta tabun och när man ställer gamla perversioner mot dagens PK-klimat uppstår oftast ofrivillig humor, men det är just det som är grejen med den här filmen - den är ju helt humorbefriad**. Det är inte ett dugg kul med den grova fejkmisshandel kvinnorna (och någon snubbe) utsätts för. Det kanske låter skojigt med ett gäng psycho-rape-töntar som klubbar ner sina offer med PET-flaskor, som fått adderade ljudeffekter så det ska låta mer som glas, men det är bara uselt och sömnigt. Det känns som en föregångare till "August Underground"-filmerna (som vi nog bara sett första av) där man bara försöker vara så sjuk som möjligt. "Hu så sjukt och hemskt!" ZZzzzzz....

BETYG: 1/7 Usel tysk amatör-gore-dynga som är en studie i poänglöshet.

Ah natürlich! Klassiska tyska urinsexvideor rullar på hans TV.

"Yoo must vatch, for ze Vaterland."

Nån random psykomördare dyker upp.

Värst vad "tjejens" mun blivit skrovligt manlig.

Kanske inte helt PK...

Töntbrigaden klubbar på med "glas"-flaskor.

"Det man inte har mellan benen får man ha i..."

Det gamla skottet i råttan.

Som vanligt en påklädd våldtäktsman.

Något vitt kommer ut ur den trasiga ryggen.

Filmens intro.

*Vi har dock kollektivt uselt minne...
**Hm, de gamla fördomarna rörande tyskars humor gör sig påminda...



tisdag 22 maj 2018

HOLLYWOOD BABYLON (1972) USA, 82 minuter. Regi: Van Guylder.



Inte riktigt Berlin men okej då

Party like it's 1916. Klipp ur "Intolerance".

I denna skakande dramadokumentär tas vi tillbaka till det vilda 20-talet i Hollywood, när en sömnig småstad förvandlades till ett glamoröst och dekadent mecka för filmindustrin.

Så här brukar det inte se ut i nakenvåfflorna.

Nåja, vi kanske tog i så vi sket på oss en skvätt med "skakande" och med "dramadokumentär" menar vi gratis arkivmaterial från stumfilmens gyllene era och utnötta bilder från första världskriget mixat med tokroliga softcore-scener. Det låter väl som typiskt botten-på-brunnen-skräp? Njae, faktiskt inte.

"Vi låtsas att vindruvorna är kånkelbär i framstjärten."

För att vara sunkig exploitation vars enda syfte är att visa upp nakna människor (okej då, främst brudar...) som har fejksex har denna våffla rätt schyst produktionsvärde. Jovisst, det hjälper väl att halva rullen är stoppad med arkivmaterial men när man är van vid typ tre personer inslängda på ett motellrum filmade med en super-8-kamera är detta rena rama blockbuster-kvalitén med fina inspelningsplatser, halvschysta kostymer och gott om folk.

Maria Arnold äter banan.

Filmens koncept är naturligtvis direkt snott från Kenneth Angers bok med samma namn. Vi säger "snott" då Anger inte får någon cred. En narrator tar oss genom hollywoods sleaziga historia och dåtidens superstjärnor passerar revy, dels i arkivklippen och dels i exploitation-skådisars gestaltning. Vissa nämns vid namn och vissa (där stämningsrisken är uppenbar) inte. Castingen av Marlene Dietrich (som aldrig nämns vid namn) är så fel den bara kan bli, men vi klagar inte för en millisekund då den gamla stjärnan får oanad glans när hon gestaltas av Udda Film-favoriten Uschi Digard. Hon dyker även upp i ett par statistroller till (det är ju ändå exploitation så...)

Det är sååå jävla roligt med matsexorgier.

Sammantaget är det alltså en rätt positiv överraskning. Visst, några arkivklipp hade man kunna korta ner ordentligt men de eviga softcore-scenerna hinner inte bli så långtråkiga som de brukar vara och hela idén om att göra någon slags pseudodokumentär är ju skönt sleazig i sig.

BETYG: 4/7 Högkvalitativ exploitation och så är ju Uschi med också...

Den mest uttjatade WW1-explosionen i världen.

Smoke it.

Lämpligt frejmad Uschi Digard.

Maria Arnold ger efter för moderskänslorna.

Charleston: Historiens sexigaste dans...

Rättelse: Snubben som spelar Fatty Arbuckle dansar ÄNNU sexigare i sin pyjamas.

Shiny happy people.

Tungan indikerar kåthet.

Svettig och kåt.

Japp, du vet var den där flarran ska in.

Stygg hustru har varit otrogen.

Myron Griffin spelar Chaplin. Här i en scen där han träffar sin framtida hustru. Ledtråd: Det är inte servitrisen.

Hur tänkte man när man planerade en scen med ett barn som nästan ska agera freeze frame-puss?

Barnet gör så gott det kan...

...men det är ju trots allt ett barn och dessa är inte skitduktiga på att "stay in character".

Tillbaka "in character".

Ett par år senare är tonåringen mogen för Chaplins närhet.

Men Chaplin är gravt depraverad. Han tänder på nåt så omänskligt vedervärdigt som...ja, vi kan knappt ta ordet i munnen (no pun)...FELLATIO!

HBTQ.

Marlene Dietrich kan vara evigt tacksam över att ha gestaltats av en mångt sexigare kvinna. Här upptäcker hon att lesbiska perversioner pågår.

Den slemmiga flatan måste straffas!!!

Men som ni vet börjar allt lebbande med bråk.

Matt Hewitt måste vara världens bästa skådespelare. Hur kan man annars spela oberörd när Uschi paraderar naken framför en???

En vacker gestaltning av Erich von Stroheim - och regisserande i allmänhet.

En regissör blir genast mer auktoritär om hen har ridbyxor, ridstövlar och ridpiska.

Det gäller att visa tydligt vad man vill ha ut av sina skådisar.

Lite after work relax, som bara stortyskar* kan relaxa.

Även relaxet är ett skådespel.

von Stroheim gör något så otänkbart sjukt som att....FLUKTA!!!

Det är en perverterad njutning utan motstycke.

Se bara!

---

"A...a..ah.."

"aaaAAAAAAAAAARRRRGGGGHH!!!"

"HäääÄÄÄÄäääähhhhh.."

"WwrrRRRAAAAAAAAAAAHHHH!"

Jämställt?

Vi lämnar med lite ögongodis.

Slutscenen.

*von Stroheim var österrikare från Österrike/Ungern men alplandet skulle senare ingå i det stortyska riket så...