What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 26 april 2017

SOUL VENGEANCE (1975) USA, 103 minuter. Regi: Jamaa Fanaka.



Pole Vengeance...

Figur som håller i stor träklubba.

Charles (Marlo Monte) försörjer sig som småkriminell på gatorna i Los Angeles getton. En dag blir han arresterad och en särdeles rasistisk snut kastrerar honom. Som om inte det vore nog blir Charles helt överkörd av det rasistiska rättssystemet. När han efter ett antal år kommer ut är han en förändrad man som vill leva ett hederligt liv - d v s efter att han utkrävt hämnd på de ansvariga för hans lidande.

Whitey cruisin fo' some ho.

Det var hög tid för lite blaxploitation här på Udda Film så vi grävde fram den här gamla våfflan som samlat damm i ett hörn. Märkliga oktavsaxofoner och en sakta inzoomning på en träfigur med överdimensionerad fallos under förtexterna fick oss att tro att detta skulle bli någon slags svart (no pun...) magifilm. Nja, inte riktigt...eller?

Skjortan duger väl men den här hallicken behöver verkligen se över sin garderob.

Vi kastas rakt in i filmens slutscen där huvudkaraktären hotar att hoppa från en hög byggnad. Efter det rullas hela historien upp från början med livet på stritan via arresteringen och sedan till livet efter finkan. Filmen är verkligen lågbudget och enligt uppgift en studentfilm från Fanakas år på UCLA. Det kan man verkligen tro på då klippningen är förvirrande och amatörmässig. Skådespeleriet är hyfsat på sina ställen men smått skrattretande på andra. Regin hjälpte med all säkerhet inte till speciellt.

Phil Lynott extraknäckte visst här.

Storyn är också rätt förvirrande. Vad händer egentligen inne i kurran? I ett svartvitt bildmontage får vi se Charles som ser ut att lida av mardrömmar och ångest, samtidigt som vi hör den irriterande oktavsaxofonen. När det efter mycket om och men drar ihop sig till hämnd i slutet av filmen får vi plötsligt se - SPOILER ALERT - att Charles fortfarande tycks ha något mellan benen - något som dessutom har en förmåga att totalt hypnotisera fruarna till hans banemän. Någon kvart innan slutet får vi till slut se den ökända scenen där Charles penis växer till minst sagt oanade proportioner och stryper en av hans offer. Okeeej... Så har han fått någon slags afrikansk voodooballe eller vad? Och varför??? Självklart handlar denna film om det sedvanliga rasistiska förtryck de svarta utsätts för i USA, med brutala handgripliga övergrepp utförda av polisen till själva systemets våldtäkt på den svarta individen. Kastreringen som Charles råkar ut för blir förutom ett rasistiskt hatdåd även en symbolisk avmaskulinisering av den svarte mannen och därmed blir kukmorden den perfekta poetiska hämnden. Men seriöst... Förutom skrattfesten det utlöser (no pun...) så är det som sagt VÄLDIGT oklart hur Charles gick från penisstympad snubbe till svart superman med boapenis.

"Bad cop" hatar svarta något enormt.

Förutom ovan nämnda ökända sekvens är filmen rätt tråkig i sin amatörmässighet, trots mysigt soul-soundtrack, det obligatoriska jive-snacket och sköna pimpiga kläder. Synd. Vi hade gärna sett mer av hämndaktionerna, även om man då hade spoilat sista mordet.

BETYG: 3/7 Otroligt generöst betyg men vi är svaga för blaxploitation och den ökända scenen är värd en dryg poäng bara den.

Hatet manifesterar sig i polisbrutalitet och enorm armsvett.

"Good cop" med tupé går ut och tar en rök medan "Bad cop" pucklar på den misstänkte.

HATET får det att svida i själen.

"Måste...skära bort...symbolen...för svart...styrka..."

"AAAAAARRRGGGH!!!" is right.

Bitchin' soffa.

Inte svårraggat i den inte. Här lägrar homeboy "Bad cops" fruga.

HATET mot kvinnor!

Han är en....HATARE!!!

Så här ångestfyllt är det att sitta på kåken kids.

Homie hemma in da hood i Watts.

Ett random fyllo som av någon anledning dansar bättre än ett vitt fyllo.*

Ynglingen läser Playboy - black edition.**

På scen ikväll: Handicappers! Ja, de heter faktiskt så - på riktigt!

En ung man får total feeling.

Myten om storleken på afroballen tycks ha viss grund.

Glädjen i att bikinidansa.

Eller ja...utan också.

Honky dör den ultimata döden.

Trailer, som censurerar ord men ej tuttar. 😁

Se HATET när "Bad cop" gör det LAPD gjort sig kända för.

Här har ni den ökända scenen.

*Är det ett rasistiskt konstaterande?
**Ja just det, han LÄSER tidningen.

söndag 23 april 2017

I'LL SEE YOU IN MY DREAMS (2003) Portugal, 20 minuter. Regi: Miguel Ángel Vivas.



Kärlek och zombier

Stajliga förtexter lovar mycket men...syyynd!

Lucios (Adelino Tavares) liv är en enformig tristess av zombieslaktande i den lilla skogsbyn han bor i. Den enda han inte slaktar är hans fru som återvänt som zombie efter att Lucio slängde henne i armarna på de odöda efter ett otrohetsdrama. Nu förvarar han henne i en bur hemma. En dag tar han dock med sig en ny dam hem och detta faller inte i god jord med zombiefrugan.

Typiskt patriarkat, att ha frugan i bur.

Ytterligare en zombiekortfilm dyker upp här på Udda Film och redan i inledningen tappar de oss när vi hör att de levande döda låter som jävla lejon. Vi som inte ens tolererar kräkmorrandet som zombierna i "The Walking Dead" håller på med. Tråkigt, när filmen ändå är hyfsat snygg.

Mer patriarkalt beteende.

Inte nog med det. Det urartar även i sporadisk komedi à la "Evil Dead 2" med den boxande zombiefrun och andra "roliga" upptåg. Dessutom blir Lucios tillfälliga flickväns (São José Correia) hysteriska skrikande snabbt tradigt.

Förutsägbar scen.

På plussidan ser en del av zombierna riktigt sköna ut och vi får även stifta bekantskap med en zombiedvärg vilket hjälper till att öka betyget. Men nej, ingen höjdare detta.

BETYG: 2/7 Kunde ha varit så mycket bättre om man inte satsat på korkad humor.

Nej! Zombier boxas inte.

Här får de till det lite med fulciesque zombie.

Enter the zombiedvärg!

Oerhört lam avslutning (samt makeup).

Trailer

Hela rullen.

tisdag 18 april 2017

CHAMBRE JAUNE (2002) Belgien, 8 minuter. Regi: Hélène Cattet & Bruno Forzani.



I begynnelsen varde ljud

"Är det nån som fluktar?"

En ung kvinna (Sandrine Laroche) blir iakttagen av en mystisk granne och dras in i en sadomasochistisk lek med potentiell dödlig utgång.

"Hm, ett öga stärker ju den tesen."

Detta är paret Cattet/Forzanis andra trevande kortfilm och redan här är ljudet en framträdande ingrediens, vilket senare blivit ett trademark i de proffsigare Amer (2009) och The Strange Color of Your Body's Tears (2013). Paret leker med de klassiska giallo-elementen som det färgade ljuset, närbilderna, voyeurismen och de mindre lyckade stopmotion-sekvenserna. Tyvärr adderar dessa bara till den allmänna skolproduktionskänslan i filmen.

Mysbelysning Bava-style.

Det känns som om det redan på detta tidiga stadium finns en intellektualitet och vilja som inte riktigt når fram i slutprodukten. Som vi vet med facit i handen finslipas många detaljer och guldkornen i denna lite taffliga film behålls, men här känns det inte helt hundra. Vi är tyvärr färgade (no pun...) av deras senare audiovisuella explosioner så vi är ändå hyfsat generösa i vårt omdöme.

BETYG: 3/7 Inte riktigt där i utförandet men lärdomarna gav senare utdelning.

Där har vi den gamla trofasta leksaken.

Smek med läderhandske - Rrrraaooorrr...

Smek med rakkniv - Hot stuff!

Den behöver dock slipas.

"Whöt? Gillar du inte hårda tag? *kvack kvack*"

Hela rullen.

lördag 15 april 2017

I SPIT ON YOUR CORPSE, I PISS ON YOUR GRAVE (2001) USA, 71 minuter. Regi: Eric Stanze.



I spit on your camera, I piss on your script

Glad tjej vinkar glatt åt främmande man.

Sandy (Emily Haack) blir förd till ett hus av sin ex-pojkvän Kevin (Scot Spookytooth) som är på rymmen från kåken. Väl där visar det sig att han kidnappat tre män som alla gjort både honom och Sandy illa. Det värsta är att han verkar hysa agg mot även Sandy.

Big mistake.

Vi ger oss in i mikrobudgetfilmens mörka värld - och visar det sig - även in i mikropenisarnas. Mer om det längre fram. Den här filmen är precis vad man tror att den ska vara och bara för att hamra hem det faktumet kastas vi direkt in i en DV-videoverklighet med white trash-metal-soundtrack. För ovanlighetens skull är det inte ihållande dödsmetall genom hela filmen utan det fortsätter istället med crappig hemkokt elektronisk musik.

Överexponerat barn blir hörselskadat av åsynen.

Vi blir även snart varse om att man gjort sitt bästa för att dra ut på materialet för att få till en långfilm. Lite snabbt friserande av fullkomligt onödiga sekvenser i valfritt redigeringsprogram skulle snabbt ha genererat en tredjedel så lång rulle. Nej, istället får vi en närbild på Emily Haacks mun i dryga 2½ minuter som berättar saker vi inte orkar komma ihåg. Vi får oändliga "åkningar" på en kyrkogård, i en krypta och i en kyrka och om vi inte skulle ha fått nog av detta så får vi dem igen fast med inverterade färger. Stanze är också väldans förtjust i dutch angles* vilka han missbrukar friskt.

Det här är rätt kul att kolla på i flera minuter. Eller?

Kalkoneriet fortsätter med det taskiga ljudet. Vissa av skådisarnas repliker hörs inte alltför väl så då har man helt enkelt höjt volymen på just dessa, med medföljande brus som följd. Det blir verkligen skitsnyggt när man har två skådisar och höjer den ene. "Skådisar" är ju förstås synd att säga då det verkar vara de närmast sörjande som ställt upp. Emily Haack är dock hyfsad och inte för att hon plockar av sig alla kläder hela tiden utan för att hennes agerande är på ljusårs nivå högre än alla andras.

Om Stanze vore satanist skulle man kunna tro att det var ett politiskt ställningstagande att överexponera Jesus...

Det positiva med filmen, förutom ovannämnda nakenhet, är det skojiga våldet och försöken att chockera. Till att börja med låter man -SPOILER ALERT- liket av en blåslagen och våldtagen kvinna hittas av ett litet barn (Hu så hemskt!). Självklart begriper man att Stanze klippt ihop de två sekvenserna med barnet i en bild och kvinnan i en annan men om någon skulle vara utvecklingsstörd nog att missförstå det har man även garderat upp sig med en brasklapp i eftertexterna. Lol. Tortyren av de tre männen är rätt kul också och då främst den förste som får kissa på sig, skita på golvet och äta avföringen (som ser väldigt chokladmoussig ut 😊). Vi får även avnjuta en närbild på dennes mikropenis (!) när Sandy fimpar en cigg på den. Apropå penisar, offer tre får duscha under Sandys övervakning och hans penis råkar ändra storlek en smula från att han klivit ur duschen till efter att Sandy provocerat honom och duttat lite med en pistol på den. Dicks don't lie! 😃

BETYG: 2/7 Totalt amatör-crap som gör måna rookie-misstag men några fnissekvenser bjuds det på.

Det är alltid superrelevant att ha random bilder på Jesus i en krypta.

Experimenteringen med Bava-ljus och dutch angle gick sisådär.

Men den manliga blicken sitter som en smäck!

Den..öhhh...inverterade blicken..?

"Nu du, ditt jävla cis-as!"

Slippery when wet.

Ångesten när bajskorven inte vill komma ut.

Ja, fortsätt gissa...

Men se där! Mmmm...mousse.

Black face??? Faktum är att denna amatör är mer trovärdig i detta ögonblick än Keanu Reeves i "Knock, Knock".

Många misandristtjejer vill vara denna tös i detta ögonblick.

En psykotisk tjej med pistol kan få vilket blodomlopp som helst att svalla.

Mer dutch angle - och då i en scen som varar ca 7 minuter.

Av med kokalsipperna. Nu blir det åka av!

Obekvämligheten får ett ansikte.

Det kvinnliga rape-fejset.

Vadå "Kvinnor kan inte våldta män"???

Trailer

Här har någon lattjat med den inte helt rumsrena scenen och lagt på ny musik och effekter.


Och så här ser det ut egentligen.

*När man tiltar kameran i en sned vinkel.