BACKWOOD CARNAGE (2021) Tyskland, 14 minuter. Regi: Simon Spachmann.

Titeln ljuger i alla fall inte

En pytteliten stuga i skogen.

Ute i skogen finns en liten liten stuga. Inuti den döljer sig en stor stor kuslighet.

Chocken när stugan är gigantisk på insidan.

Ja ja. Vi fjantar till det lite extra i resumén men det finns faktiskt absolut ingen handling i den här rullen. Sällan har väl just slanguttrycket "rulle" passat bättre då detta snarare är en (ofrivillig?) showreel för filmmakarnas maekup-FX-skills. Vi bjuds bara på den ena gore:iga stympningen efter den andra.

Eller är det bara teabag-envy?

Vi kan ju tycka att det är synd att man inte orkat bygga åtminstone någon halfass-story runt alla mord och det gore:iga kladdandet. Nej, pang på bara! Man kan ju trots allt se att det lagts ner mycket möda på alla de gjutna dockorna som massakreras och även om vissa ser lite fånigt dockiga ut är det överlag mycket välgjord amatör-gore och även fejk-grindhouse-looken är snygg och välfilmad. Schade...som man skulle säga i deras förlovade hemland.

BETYG: 2(-)/7 Välgjord amatör-gore men 0 handling sänker detta till en ganska ointressant showreel.

Någon har meckat i stugan...

...och pysslat.

Vissa verkar ha ruttnat på allt.

Titta vilken stor verkstad som finns i det pyttelilla husets Dr Freundstein-källaren!

Ja du får faktiskt skylla dig själv som nyfiket dröjer dig kvar i köttverkstan.

Vissa är av segt virke, andra av segt blod.

Tvättdag!😓

Det är aldrig försent med en abort.

Trailer

THE CRACK CONNECTION (1987) Västtyskland, 95 minuter. Regi: Hajo Gies.

The moustache connection

Götz bjuder på en rejäl megatysk mustasch!

Schimanski (Götz George) är en otyglad snut som gör saker på sitt eget sätt men när han börjar nysta i en knarkhärva som leder till nattklubben Sunflash stöter han på patrull. Han snubblar där även på sin styvdotter Conny (Claudia Messner) från ett tidigare förhållande. Hon är nu vuxen, kallar sig för Zabou och är på något sätt inblandad i klubbens skumma verksamhet.

Kolla! Ungarna från Bahnhof Zoo är med också.

Tyskarna tar sin favorit-TV-snut och gör "amerikansk" actionfilm av honom. D v s dum action med "charmig" drulle som har glimten i ögat. Det bästa med det är att var och varannan man i filmen har en rejäl mustasch. "Porrfilmsmustasch" skulle väl lekmännen kalla det men detta är mer än porr - det är stortyskt! Ja, lika stortyskt som speedos på en medelålders överviktig man och bruna lekar i sovrummet.

När man rakar sig som Chop Top.

Trots att filmen är ganska manusmässigt innehållslös är den ändå lite lagom underhållande. Vi hade väl i ärlighetens namn hoppats på lite hårdkoktare eller sleazigare rulle än detta men vi fick helt enkelt nöja oss med mustascherna och den sköna sexuella spänningen mellan styvfar och vuxen styvdotter. "I'm your father." protesterar Schinmanski när Conny gör sina närmanden. "Mm-mm! You're not my father." replikerar hon innan de möts i grovhångel.😊

Eberhard Feiks musche är så stortysk att den är gränsfall Habsburgsk!

Av citaten ovan förstår ni säkert att vi tyvärr inte kunde se våfflan på originalspråket. Det spåret saknade text och vår skoltyska skulle nog bara räcka till en tysk porrfilm med låg budget.

BETYG: 3(+)/7 Småunderhållande men vi hade väntat oss mer av stortyskarna.

Fisk-gore!!!

En freestyle kids!

Låt oss insupa ett par mustascher till.

Självklart blir det skämt på bögars bekostnad i sann 80-talsanda.

Livet är hårt *host host* när man är plastfarsa åt 80-talsfräschingar.

Detta är som en mash-up av ett Bowie- och Pink Floyd-omslag.

Locations, locations, locations!

Ingen trailer. Dock hela rullen.

CORPSE EATERS (1974) Kanada, 57 minuter. Regi: Donald R. Passmore & Klaus Vetter.

När man realiserar sin filmdröm

Ser ni denna farbror vet ni vad klockan är slagen!

Det sargade liket av en ung man anländer till en begravningsbyrå som får i uppdrag att preparera det för begravning. Mannen överlevde aldrig vad som till synes var en björnattack. Hans svåra skador tyder dock på att det är något helt annat än ett vilt djur som orsakat hans död.

Denna närbild behövdes.

Vad vi har här är ett pionjärverk inom kanadensisk gore. Ja, det är så blodigt att det enligt uppgift klippts bort flera gore-scener som därmed försvann för alltid. Man har också som gimmick att i filmens inledning pedagogiskt varna för kommande hemska scener genom att upplysa om ett varningsklipp med en illamående gubbe som visas precis innan det råa våldet, varpå man kan välja att stänga av eller begrava huvudet i (skäms)kudden.

Jo, det är livsviktigt att vi får se obducenten tömma exakt hela jävla flaskan.

Det är synd om det nu stämmer att flera gore-scener gått förlorade - för mycket mer har inte den här rullen. Det är ett totalt genomuselt amatörverk som inte ens har några förlösande roliga kalkonkvalitéer. Trots sin korta längd är det bara ett mischmasch av utdragna klipp och en raggstråtunn antydan till historia. Allt detta gestaltat av talanglösa amatörer.

Läkarna har redan gjort det mesta av jobbet då liket snyggats upp ordentligt redan.

Tydligen hade drive in-biografägaren Lawrence Zazelenchuk en dröm om att få spela upp sin alldeles egen skräckfilm på bioduken så han satsade sina surt förvärvade 36 000$ (Med all säkerhet kanadadollar med tanke på kvalitén...) och bestämde sig för att producera en blodig zombiefilm. Han skrev manuset (vilket inte kan ha tagit allt för lång tid) och delegerade ut regin till Passmore. Denne visade sig vara en sopa så fotografen Vetter fick ta över. Den senare hade uppenbarligen en förkärlek för extrema och onödiga närbilder samt inte fått något av budgeten till att ljussätta scenerna så det mesta ser ut som skit. Däremot är zombie-makeupen riktigt lågbudget-cool och det är faktiskt självaste producenten som ordnat med detta. Att det sedan skulle vara ett blodbad utan dess like är en klar överdrift, särskilt med dagens mått mätt. Men vi får en del hyfsad budget-gore ändå.

40-åriga ungdomar har kul med hångel, öl och arkivrockmusik. Snubben i randigt har dock en frigid och sur flickvän.

Lite kuriöst är att det i den onödigt utdragna scenen där ena paret grovhånglar (samtidigt som en uggla tittar på!) spelas schyst funkorkesterrock som plötsligt övergår i en instrumentalversion av Led Zeppelins "How Many More Times". Hade Zazelenchuk rättigheterna till denna? Nä, skulle inte tro det! Lite poetisk rättvisa ändå, med tanke på hur mycket Led Zeppelin har snott genom tiderna utan att namnge källorna.

BETYG: 1(+)/7 Ibland kanske man inte ska följa sina drömmar... Plus för zombie-makeupen och Zeppelin-stölden.

Han vill då vara med i kompisparets sexlek men får den kalla incel-handen.

En s k fluktuggla (döljer sig i den usla exponeringen) tittar fascinerat på.

Tjejerna vill gå på rockkonsert medan killarna vill övernatta på en kyrkogård (För att det är fredagen den 13:e!). Gissa vilka som vann.

De hittar en mysig krypta där de ska improvisera fram en svart seans. Då får Jesus ställa sig på huvudet.

Är det verkligen Jesus eller är det en korsfäst oscarsstatyett?

Mjöliga zombier går till attack!

Pass på! Nu händer det saker.

Zombien mumsar på vänsterhanden - han högg av på kvinnans högra arm...🤔

Zombie med byggdamm i håret utför cunnilingus på kvinnans navel.

Psoriasiszombie!

När man inte vill se mer av filmen.

Vansinne!!!

Ingen trailer. Dock hela jävla spektaklet!

Led Zeppelin ger danskjävlarna* allt de tål och lite därtill.

*Äsch sluta nu! Kan Ernst-Hugo säga så, så kan vi!

THE ISLAND OF THE FISHMEN (1979) Italien, 99 minuter. Regi: Sergio Martino.

Män kan också lukta fisk

The Island of the Lipstick Iguana!!!

Ett fångskepp kapsejsar i karibiska havet och de enda överlevande är läkaren Claude (Claudio Cassinelli) och ett gäng fångar. De flyter iland på en mystisk ö där de är allt annat än välkomna. Ön styrs av Edmond Rackham (Richard Johnson) och hans armé av infödingar som dels håller på med mystiska voodooriter och dels arbetar på något hemligt projekt.

Även karaktärsskådespelaren Giuseppe Castellano är med.

Abenteuer-tajm på Udda Film när den mångsidige regissören Martino ger sig ikast med en slags "Island of Dr. Moreau"-historia. Jodå, det pågår naturligtvis oetiska experiment på ön som involverar både människor och djur. Det är den döende professor Marvin (Joseph Cotten) som håller i taktpinnen för dessa och det smärtar oss en smula att man inte tog tillfället i akt och gav honom en fet tysk naziaccent. Det hade kryddat anrättningen till högre höjder. 😊

Det blir inte mycket blodigare än så här.

Det är även en brist på klassisk italiensk gore och sleaze, vilket ger detta mer av en matinékänsla. Trots detta är det här en ganska underhållande äventyrshistoria. "Fiskoiderna"* är söta och alltid pigga på att göra människor illa och den förmodat låga budgeten bjuckar på flagranta miniatyrmodeller när hus brinner, oskarpa arkivbilder på vulkanutbrott samt sköna björkskogar i Karibien. Det blir ändå en mysig ö-stämning med Rackhams (Ej att förväxla med Rackham den Röde!) schysta bambuherresäte och de fina inspelningsplatser man nyttjat på Sardinien. Däribland den imponerande Grotta di Nettuno.

Okej, lite blodigare då.

Självklart måste vår stilige hjälte Claude ha en flirt och den kvinnliga fägringen står Mrs Ringo Starr a.k.a. Barbara Bach för. Hennes karaktär är professorns dotter och Rackhams motvilliga blivande gemål. Ni som önskar se henne fastbunden och inoljad av voodoopraktiserande infödingar får konsultera era egna fantasier. Det enda hon bjussar på är en "wet dress" (Det utspelas på 1800-talet så den våta tishan hade inte brejkat än).

BETYG: 4(-)/7 Man hade någonstans hoppats på lite mer våld och sex (Det är ju ändå en italiensk rulle) men våfflan är ändå riktigt mysig i sin äventyrscharm.

Schyst kolonialvilla ändå.

En refuserad bildidé till Scorpions "Savage Amusement"-album.

Extrem male gaze.

Såhär ser en generad fiskoid ut.

Eksem är en hynda!

Locations, locations, locations!

Voodooprästinnan Shakira är medtagen efter bukkake-festen. Oklart dock om hennes höfter ljuger eller ej.

Vem kunde ana att den fina bambuvillan dolde ett labb i källaren? Mad scientist-style!

Hellooo dohhh-ggie!

Ve o fasa vilka kusliga oetiska experiment när klingoner framställs!

Tittut!

Klart oetiskt att skjuta på söta fiskoider.

Att döma av blicken på den här rackaren hade han en hård kväll igår.

Huvudvärken lär knappast bli bättre av att han får en spade i nyllet.

Ja jo, vi gillar den här voodoodockan som fan... Lämna oss ifred!

Trailer i ganska kass kvalité.

Hela våfflan, fast i den amerikanska versionen. Som ni kan se av tumnageln har man då adderat klipp med andra skådisar. (Nej, vi har inte orkat ta oss igenom denna.)

*Yes! Äntligen ett nytt Udda Film-myntat ord. Det var länge sedan.