What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 26 augusti 2019

ABRAKADABRA (2018) Argentina/Nya Zeeland, 67 minuter. Regi: Luciano Onetti & Nicolás Onetti.



Hokus Luciferiokus

Vi är okej med Nikon nu.

Magikern Lorenzo (German Baudino) befinner sig på dekis och när trollerinumren inte går alltför bra tröstar han sig med alkohol och poker. Som om inte livet vore tillräckligt motigt börjar även en seriemördare mörda folk och lämna spår som leder till Lorenzo.

Vad är detta för spoiler? Uppenbarligen har amerikanska armén utfört detta mord!

Luciano Onetti är tillbaka* på Udda Film och denna gång har han regisserat ihop med sin brorsa Nicolás. Det är m a o neo-giallo som vankas och vår första bekantskap med ena Onetti-brodern var ju positivt så vi förväntade oss en schyst filmupplevelse även denna gång. Kunde det vara för mycket begärt?

Mistah Pushaman???**** 😲

Nej. Vi kan direkt säga att det levdes upp till förväntningarna. Man kunde direkt känna igen retro-looken. En look som nu har förfinats och borta är nu de värsta högdagarna som skrek oss i nyllet som en ilsken bakfylla i "Francesca". Kvar är en underbar murrig och rå vintage-look. Vi vidrörde ämnet flashiga visuella element i förra recensionen** och här fick vi ett exempel på motsatsen. Här tillför istället alla lattjo kamera- och klippningseffekter en ytterligare dimension, med reservation för en och annan dutch angle*** för mycket.

Klart bättre än gubben i lådan.

Ljudspåret är förstås pålagt i efterhand i klassisk 70-talsstil och efterdubbningen kan i vissa fall bli lite smått komisk till skillnad från det mästerliga ljudet paret Cattet & Forzani bjuder på i sina filmer. Inget som stör dock. Musiken som Luciano Onetti gjort är som en förlängd arm av Bruno Nicolais 70-tals-soundtrack. Perfekt fångat sound och bra integrerat med bilderna.

Poker med giallo-blask.

Manuset är kul giallo med utströdda ledtrådar och roliga vändningar. Att det dessutom finns en skön liten ockult touch gör ju inte saken sämre. Det är inte direkt någon super-gore men ändå skojiga mord ackompanjerade av schysta basgångar och ockulta körer.

BETYG: 5/7 Väldigt bra fångad giallo-känsla på alla sätt och vis. Neo-giallon lever!

I detta alternativa 70-tal är brudar med tatueringar varken sjömän eller kåkfarare.

För en trevlig stund i telefon.

Två vinklar till priset av en.

Vilket trapphus som helst blir mysigare med lite Bava-ljus.

♫"I loooove the dead..."♬

Baptized in lingondricka?

Din trygga sängkamrat.

Sitt inte och sura i den fina bildkompositionen.

"Lite röka? Hm, jag har ju trots allt J&B på bordet. Hm..."

Ingen trekant är perfekt utan lite giallo-blask.

Även om inte Kubrick var giallo är han alltid en adekvat referens.

Är inte farbror lite för gammal för bukkake?

Nya giallo-handskar! Finurligt att det är just magikerhandskar (För det handlar väl knappast om Musse Pigg..?)

Trip-ayyy!

LOL! Vad har de gjort med Jesus?

Tillbaka i klassisk kyrkogårdsmiljö. Denna gång i dutch angle.

Fail! Mördaren är med all tydlighet inte bekant med vinylskivor då nålen placeras där skivan tar slut.

Hoppsan! Här har den plötsligt hamnat rätt när musiken hörs. 😏

Tredagars blodskugga.

Där är han igen! Måste helt klart vara en referens till "APE-pocalypse Now". T o m det saknade ögat stämmer! 🙉

Åh vad gulligt! De ska på sin första djävulsdyrkarceremoni. Aww...

Det är sant kids. Så här såg barnpedagogiken ut på 70-talet. Vi lovar!

Syyynd...

Skulle lätt kunna vara en av redaktionsmedlemmarna här på Udda Film.

Trailer

***Kameravinkel tiltad till ca 45 grader.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar