What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 7 juni 2020

THE DEVIL CAME FROM AKASAVA (1971) Spanien/Västtyskland. 80 minuter. Regi: Jesús Franco.



Agent med rätt att förföra

De Vises Sten avger hög strålning och har man ingen radioaktivitetsskyddsoverall får man klara sig med arbetskläderna från det lokala stålverket.

Något som liknar De Vises Sten hittas av professor Forresters assistent (Antonio Padilla) vilket genast sätter igång en spiral av mord och ränksmideri då ägaren till stenen kan förvandla oädla metaller till guld och därmed kontrollera världens guldmarknad. Både släktingar till professorn och främmande agenter försöker gå till botten med försvinnandet av både stenen och människor. Samtidigt verkar ingen vara den de utger sig för att vara.

Solariedöden.

Agenttemat fortsätter i vår nu ganska långa Franco-festival. Den här gången är den äckliga humorn nästan helt bortskalad, även om en del mord knappt får karaktärerna att höja på ögonbrynen ens. Vi har m a  o redan ett väldigt mycket bättre utgångsläge än i de nyss sedda Kiss me Monster (1969) och Two Undercover Angels (1969). Vi har dessutom ett underbart soundtrack signerat Hübler & Schwab. Problemet med det är bara att det är ganska kontrapunktiskt då man bara blir glad och vill dansa när mord sker i rutan. 😊 För oss adderar det en sympatisk humor som vi inte har några problem med. Drottningkronan på verket är ändå Soledad Mirandas medverkan. Hennes uttjatade skönhet och hypnotiska närvaro är långt ifrån överdriven och hon fortsätter att förtrolla euro-cineaster nästan 50 år efter sin alltför tidiga död.

Myten om den lyckliga horan lever.

Som ni förstår är den här rullen mycket bättre än de ovan nämnda, även om den inte är någon toppfilm. Det blir rätt rörigt emellanåt och man bryr sig inte supermycket om vad vissa karaktärer tillför eller inte. Francos fotograf Manuel Merino är igång igen och missar skärpan vid ett flertal tillfällen men sådana petitesser har man inte råd att bry sig om när man gör lågbudgetfilm. Lågbudget betyder även att det fiktiva Afrika filmen utspelar sig i som vanligt är filmad i spanska Alicante-trakten. Det som är skoj dock är att Franco valt att, för att verkligen övertyga oss om att vi befinner oss i den Afrikanska djungeln, lägga på hysteriska djungelljud med gapande kookaburror (som f ö bara finns i Australien) och vrålande apor som nästan överröstar dialogen. 😄

BETYG: 4/7 Skönt att vi är tillbaka på banan igen och kan glädjas åt en Franco-film

Apropå hora, Soledads agentkaraktär Jane tycker tydligen att prostituerad är en bra täckmantel.

DUH!!!

Tvärtemot vår nya favoritdansös i Two Undercover Angels (1969) rör sig Soledad minimalt och långsamt, men herregud så bra hon gör det!

Jane hänger sig åt nödvändig light-nekrofili.

Seriöst kids, det är inte bra att sola solarium.

Jesús njuter i fulla drag över karriärvalets fördelar.

*Sväljer hårt*😵

Ewa Strömberg är också en attraktiv kvinna men är här av förklarliga skäl mäkta avis på Soledad.

Apropå attraktiv, Jesús var allt en lustig liten figur.😍

Ewa beundrar en för tillfället "långhårig" Paul Muller.

Howard Vernon gör kanske inte sin bästa roll här.

Trailer med EXTREMT distad lead-gitarr. 😀

En fin hyllning till Soledad Miranda av Filmbar70.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar