What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 25 juni 2020

FORTRESS OF WAR (2010) Vitryssland/Ryssland, 133 minuter. Regi: Aleksandr Kott.



Hjält-sin

Ett riktigt fint fort ändå.

Det är juni 1941 och rykten går om att Tyskland kommer anfalla Sovjetunionen. I Brest, nära polska gränsen, råder kaos då folk vill ta sig inåt landet men i stadens fort försöker kommunistiska kommissarier desperat stävja paniken. Paniken visar sig dock befogad då det tyska blixtkriget plötsligt rullar in över gränsen. Garnisonen i fortet bestämmer sig för att hålla ut och invänta förstärkningar. Man blir snabbt omringade och får ingen kontakt med yttervärlden. Att ge upp finns dock inte på kartan.

Brest City. Ett ställe Russ Meyer skulle trivas i.

Rysk krigsfilm igen på Udda Film och det vet ju alla kan vara fågel eller fisk. Tyvärr ganska mycket marulk på sista tiden... Alla kan ju inte vara White Tiger (2012) men om det ändå inte vore så pinsamt melodramatiskt allt för ofta. Så vad tror ni om denna då? Häng med, kamrater!

Lite ryssdans blir det också. Vi måste hålla på traditionerna.

Inledningen på filmen talar dessvärre sitt tydliga språk. Denna film ligger definitivt åt det ryss-hollywoodska hållet. Regi och flashiga kameraåkningar tar genast den seriöse tittaren ur rullen då inget känns verkligt utan bara konstruerat för att vara snyggt och väcka dumjävlars känslor. När väl kriget brakar igång slipper man åtminstone affekterade kärlekshistorier men ryskt melodrama blir det förstås ändå med hjältemod och patriotism. Även här har vi hollywoodska kameraåkningar så soldaterna synkar exempelvis perfekt att spänna hakremmen på sina hattar i takt med att kameran åker förbi dem - i ett långt led. Wow, det känns ju inte ett DUGG konstruerat. Nåja, vi slipper i alla fall de värsta ytterligheterna som t ex flashiga "Matrix"-bullet time-effekter och sådan skit som pekoralet Stalingrad (2013) bjuckade på.

Herrefolket knackar på.

Vi är rätt så förlåtande ett ganska bra tag men eftersom filmen är över två timmar lång blir vi mer och mer trötta på de hjältemodiga hjältarna i hjältefortet. Filmen berättas genom en pojkes (Aleksey Kopashov) ögon och ibland växlas det till en voiceover från nutid då vår pojkkaraktär givetvis är en gammal man. -SPOILER ALERT- Vi föreslår då sarkastiskt att vi ska göra ett "Saving Private Ryan"-klipp till nutid där den nu gamle mannen häckar på en kyrkogård. Jinx! Tror ni inte att det då förstås är exakt det som händer? Ja jisses...

BETYG: 3(-)/7 Det är hyfsad krigspang-pang men hjältemelodramat står en snart upp i halsen.

Ryssarna bygger en köttmur med hjälp av samarbetsvilliga tyskar.

Slirigt väglag.

Anfall är bästa försvar! ...eller?

Akta så du inte snubblar på liken, unge.

Doggie ser skärrad ut. Men vänta nu. En schäfer? Är det en infiltratör? 😲

♫"Sida vid sida. De sitter i samma båt."♬

"Zombie's Lake"?*

Nassarna har fått nog.

Cringe-scen med spöken och den obligatoriska sorgsna operasången.

Sådana här fina Leica-kameror som tyskarna hade med sig lärde sig ryssarna snabbt att kopiera.

Musik kan överbrygga allt.

Schnitzel-Fritz vet att uppskatta ett smäktande dragspelssolo.

Vi är ledsna farbror att det inte var en bättre film.

Trailer på tyska för att strö salt i såren på ryssarna.

Klichéer och 'splosions.

Hela spektaklet.

*Vi älskar att det finns en felstavad version av "Zombie Lake"! Det får oss alltid att ställa frågan: "Whose lake is it?"



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar