Udda film: BLOODY PIT OF HORROR (1965) Italien, 86 minuter. Regi: Massimo Pupillo.

söndag 4 augusti 2024

BLOODY PIT OF HORROR (1965) Italien, 86 minuter. Regi: Massimo Pupillo.

Den vandrande knallröda vålnaden

Rött är sött.

Ett sällskap modeller, fotograf och publicist letar efter ett lämpligt slott att skjuta bilder i till Ricks (Walter Brandi) nya skräckroman. En motvillig slottsherre (Mickey Hargitay) låter dem spendera natten och de får snabbt se till att ta sina bilder. Slottsherren varnar dem att inte bege sig ner i slottets krypta, dock utan att nämna att anledningen är att där vilar den Blodröda Bödeln i en förseglad järnjungfru. Där har han vilat i århundraden i väntan på en gruvlig hämnd på mänskligheten...

♫"Iron maiden's gonna get'cha!"♬

Vi tar oss ända tillbaka till mitten av 60-talet då vi dammar av den här gamla våfflan som legat nästan lika länge och samlat damm som ovan nämnda bödel i Udda Films krypta. Ja, det var länge sedan vi fascinerades av potentialen i en film med en scharlakansröd (snarare än blodröd...) torterare gestaltad av en musklig ungrare. Men som så många andra gånger glider de där spännande rullarna allt längre ner i vår filmbassäng och glöms tillfälligt bort. Nu skulle vi dock göra bot och bättring!

You know it, you love it!

Inledningen bjussar på den medeltida nidingens avrättning och den gotiska stämningen är på topp. Vi råkar dessutom ha en symbolisk bånge för skummisar i röda kåpor. Det är något för jävla ascoolt med det bara. 🤩 Sedan flyttas vi till "nutid" i förtexterna som vilar på bilder av Italiens filmslott nummer ett: Castello Piccolomini.

Fake news.

Det blir sedan dags för "skådespeleri" när våra karaktärer presenteras. Dessa inte alltför bländande aktörer får agera sig igenom ett stendumt manus där folk dör av lite sporadiskt utan att väcka alltför starka känslostormar hos de överlevande. Rick utkristalliseras lamt som någon slags hjälte och det måste vara den stelaste och mest intetsägande diton vi skådat. Hans ultrablekhet kontrasteras å det grövsta av Hargitays underbart överspelade antagonist. Ja, slottsherren tror sig vara en inkarnation av döingen i kryptan och han uppvisar en fantastisk megalomanisk narcissism som bl a gestaltar sig i att han oljar in sin, enligt egen utsago, perfekta överkropp. 😆

😁

Det är sedan även med en bländade entusiasm och glöd slottsherren/bödeln tar sig an tortyren av de kvarvarande offren. Tänk er Fantomen i ferrarirött på PCP. Här passeras även "anständighetens" gräns när en bröstvårta skymtar till. Annars bjuckar 60-tals-sleazen endast på någon camel toe. -MINDRE SPOILER ALERT- Ja gud bevare oss för nakenhet! The final girl (Luisa Baratto) som plågades genom att ligga fastspänd på mage iklädd endast trosor på en kokhet tjurskulptur befrias av vår lame hjälte och med några strategiska klipp ser vi hur Rick tråcklar på henne hennes blus och när han lyfter upp och bär iväg henne har han tydligen även fått på henne kjolen. 😄

BETYG: 4/7 Väldigt lamt och dumt men med en del riktigt skojiga detaljer.