9 DEATHS OF THE NINJA (1985) USA, 94 minuter. Regi: Emmett Alston.

9 sätt att döda genren

När man är en misslyckad ninja med Kojak-komplex.

Ett gäng droghandlande terrorister kidnappar en busslast turister och hotar med att avliva alla en efter en om inte myndigheterna backar i sin jakt på dem samt friger den fängslade terroristen Rahji the Butcher (Sonny Erang). In kallas en specialstyrka som ska lokalisera terroristerna och leda myndigheternas fritagningsattack.

Pretty boy Brent Huff är en tönt som blinkar när han skjuter.

Shô Kosugi dök upp i många ninjafilmer under det glada 80-talet och vissa var adrenalinpumpande för fjuniga VHS-hyrande tonåringar medan andra var lama försök att nå en mainstream-publik.* Den här rullen tillhör definitivt de senare med sin småvidriga glimt i ögat. Redan inledningsscenen avslöjar var ribban ligger när våra hjältar på tidstypiskt manér tar sig an tjogvis med anonyma arab-bad guys, självklart med ett leende på läpparna. Självklart ska även Kosugis lille son vara med i filmen och reta gallfeber på terroristerna (och oss...)

Potentiellt dödligt våld är kul.

Eftersom det är glimten i ögat och ensemblen är av C-klass får vi avnjuta ett mäktigt överspel och då främst från de som spelar terrorister. Bossen är naturligtvis nazist med klassisk (om än rätt dåligt utförd) nazi-accent och han är hysterisk för det är ju "kul". Vad som faktiskt ÄR lite kul är att han spelas av Blackie Dammett som tidigare hette John Kiedis. Ja just det. Red Hot Chilipeppers-sångaren Anthony Kiedis farsa. Ännu uslare överspel står Regina Richardson, som spelar hans högra hand Honey Hump, för.

När en kampsportsnarcissist vill vara "konstnärlig".

Överlag är det lam 80-tals-action och man blir faktiskt förvånad över att vi i denna oblodiga rulle serveras glimten av ett avhugget huvud samt att man kliver över PG-gränsen när Kosugi rycker bikinitoppen av en brud under vattnet. Detta hade annars varit helt rumsrent. Även fajterna, som är koreograferade av Kosugi, är mediokra.

Välkomna till fröken Richardsons kurs i extremt överspel.

Trots sågningen här ovan är filmen ändå inte helt otittbar. Vissa cringe-scener har ju sin charm som exempelvis titelsekvensen när Kosugi i bar överkropp gör någon slags ninja-kata med sitt svärd samtidigt som tre tjejer porrdansar runt honom. Några av bad guys:en skrattar demonstrativt hela tiden, för det gör man ju när man är riktigt elak, och detta görs så dåligt att det tangerar obekväma elevers på valfri filmfolkhögskola. Ja, det är rena rama Andy Sidaris-klassen på detta fast med betydligt mindre T&A.

BETYG: 3(-)/7 Förvånansvärt högt betyg på denna skit men det finns ändå ett visst underhållningsvärde på denna mediokra dynga.

Den blicken med tillhörande leende...

...kan bara betyda en sak...

Just precis!

Extremt svår träningsbana där dockor poppar upp i exakt fyra olika väderstreck. Hur kan Shô någonsin ha klarat detta??? 😮

Flashback till när han gick ninjaskola med en sensei som hade en fräscht påmålad mustasch.

Det räcker inte med att ha looken!

Är man en sån mansgris att man inte kan döda kvinnor...

...blir sensei Groucho Marx syrak och sparkar ut dig från ninjaskolan.

Så Shô använder istället sina skills till att preparera frukt...

...åt pretty boy och deras bimbopartner som självklart pretty boy även ligger med.

Dags för en klassisk "eldkastare"?

Ånej! Fy fan för denna odrägliga skitunge som tydligen kommer undan med vad som helst trots att han har med skrupelfria terrorister att göra. 😫

Tandvården för småväxta verkar inte vara den bästa på Filippinerna.

Alla Weng Wengs polare verkar ha dykt upp.

Det är kul...för att de är småväxta. 😑

När inte Blackie Dammett uppfostrar sin son med drog- och sexfester i Hollywood gillar han att spela över i filmer.

Terroristbrudarna verkar ha lite auktoritetsproblem.

Regina kan inte ens låtsas att hon kollar på några brudar som dansar utan att spela över.

Terrorist som skrattar mycket - för att han är elak.

Hur man tar en extrem springnota i taxin.

Som tränad agent/elitsoldat vet han att man behöver lukta på begagnade sängkläder i ett horhus (???)

Han har fortfarande inte lärt sig ett skit! Inget ninjakörkort för dig - tönt!

Filippinernas Sammy Davis Jr. dyker upp.

När du oväntat får den där kletiga duschen i nyllet.

Den där fjolliga schlagerglöden i ögonen kan bara betyda att folk har fått sätta livet till igen.

Nej du Vijay, den där telefonen kommer inte i närheten av den i Ninja Terminator (1985).

Pretty Boy får brudarna...

...medan det asiatiska kampsportesset får dela ut klubbor till barnen. Som vanligt m a o.

Trailer

Shô ninjar sig men fejlar ändå.

Titelsekvensen

"9 Deaths..." är det inte någonstans.

Hela rullen.

*Kolla t ex in Pray for Death (1985) som faktiskt är den hittills enda Kosugi-våfflan vi recenserat här.

LE NÉCROPHILE (2004) Frankrike, 37 minuter. Regi: Philippe Barassat.

Varm fransk TV-underhållning

En kapabel herre minsann.

Herr Montaldo (Freddy Bournane) är en ljusskygg kuf som håller sig för sig själv och käkar kackerlackor. På nätterna ger han sig ut för att släcka sin sexuella aptit, men prostituerade göre sig icke besvär då han föredrar mindre levande partners. En dag blir han dock påtvingad vårdnaden om en flicka (Ilona Szabo) som är dotter till släktingar som dött och hans värld vänds uppochner.

Plågad dock.

Här har vi en kortfilm som verkligen stämmer in på vårt bloggnamn men frågan är då om vi därför högaktar den. Njae, kan vi väl säga direkt. Vi känner oss rätt kluvna efter att ha kollat på den. Det är verkligen en bisarr och surrealistisk liten film, vilket i sig är kul, men det känns samtidigt jobbigt att vi inte hajar vad man vill säga med märkligheterna. Yep! Vi outar oss själva som oförstående och låter er andra förnumstigt le från era höga hästar.

Här blinkas det även åt svensk stumfilm.

Man behöver ju inte förklara allt i en film men det vore skönt att få en hint om regissören faktiskt vill berätta en historia eller bara skapa en stämning. Den här filmen tycks ligga mer åt det senare. Vår sluttolkning av berättelsen är att den handlar om utanförskap och att bli accepterad för den man är - att hitta hem, hur bisarrt den än berättas här.

Fler skulle behöva läsa denna.

Det är kul med alla flirtar till stumfilmseran och Bournane glider omkring på sina platådojor (???) som en lite fylligare version av Nosferatu. Både han och Szabo är riktigt bra i sina roller och Bournane ger ett klassiskt porträtt av det plågade monstret. Det blir dock enormt creepigt -SPOILER ALERT- när flickan i slutet av filmen ger sig själv till Herr Montaldo som substitut för liken det då råder brist på. Szabo ser inte ut att vara en dag över 12 och även om hon behåller trosorna på och hennes bröstvårtor mystiskt har försvunnit i en halvbild känns det minst sagt obekvämt när en naken farbror lägger sig på henne. Vi kan förstå poängen med scenen men det gör det ju inte mindre obehagligt. Det ska sägas att vi inte har en susning om hur gammal Szabo var vid inspelningen. Vi kan bara säga hur det såg ut.

Nosferatus och Onkel Festers okända kärleksbarn.

Detta är ingen TV-film trots vad vi skrev i ingressen ovan. Vi ville bara göra en poäng av att den uppenbarligen gått på fransk TV trots sitt superkontroversiella innehåll. Fransmän är/var tydligen inte lika ängsliga i frågor om nekrofili/incest/pedofili... Det ska ändå sägas att det finns mycket värme och humor i denna film och det handlar inte om att chockera eller att äckla tittaren hur osannolikt detta än kan låta.

BETYG: 3(-)/7 Trots att vi uppskattar det bisarra berättandet och skådespelarinsatserna föll stämningen oss inte riktigt på läppen.

Herr Montaldo på dejt med Cold Ethyl.

Kvarterets lokala förbrännare är bra att ha.

Ivrig att lära sig familjehantverket.

"J'ACCUSE!"

Denna stumfilmsskylt får illustrera den uppskruvade creepigheten.

Coital angst!

Det är en stjärnklar natt utanför.

Månen lyser verkligen starkt.

Är det Michael Jacksons gamla "Thriller"-zombier som vaknat till liv? Rätt passande ändå...

Tjusigt!

Middag hos nekrofilen.

Hela våfflan.

THE GIANT MONSTER GAMERA (1965) Japan, 79 minuter. Regi: Noriaki Yuasa.

En snäll massmördare

Inuiter och japaner kommunicerar på knackig engelska.

Amerikanska jaktplan skjuter ner ett plan som vägrar identifiera sig någonstans över Nordpolen. När planet störtar utlöses en atombombsexplosion som i sin tur befriar jättesköldpadsmonstret Gamera som legat begravd i isen under årtusenden. Det nyvakna monstret ger sig genast ut på jakt efter mat i form av fossila bränslen och snart bringar det kaos över Japan.

Plötsligt! Oidentifierade plan...

Vi kan inte släppa dessa japanska monsterfilmer och nu efter alla dessa år ger vi oss för första gången i kast med Toho-rivalerna Daiei Studios svar på Godzilla. Det kan tyckas udda (nudge nudge...) att vi inte sett någon Gamera-rulle tidigare när vi trots allt är uttalade monsterdiggare, som Mr Arne* skulle ha sagt. En stor anledning till att gameravåfflorna hamnat på våra allra dammigaste hyllor är förstås den skrämmande detaljen att barn ska ha en central roll i dessa filmer. Vi stålsatte oss dock nu då det är smått skamligt att man inte bekantat sig närmare med denna sabeltandade sköldpadda tidigare.

De väcker stort hat hos inuithövdingen. Det måste alltså vara kåmmunistärr!

Det börjar rätt lovande ändå i den exotiska arktiska miljön i vad som nu är en icke-PK-benämnd eskimåby. Tajmingen för den japanska expeditionen är perfekt då just när de besöker inuiterna för att forska om legendariska sköldpaddor så sker ovan nämnda skärmytsling med atombombshaveri som resultat. De verkar inte överväldigande bekymrade över svampmolnet som reser sig i fjärran och reportern de har med sig verkar uppspelt över att han kan få med sig ett scoop istället för en sköldpaddsstory. Trots att Gamera vaknar och smashar sönder expeditionens fartyg med alla besättningsmän lyckas den lilla tremannaexpeditionen på oförklarligt sätt ta sig hem till Japan.

Nja, vi tror nog inte det funkar så hjärtat.

Det är här vi introduceras för det socialt missanpassade barnet Toshio (Yoshiro Uchida) som älskar sköldpaddor. Eftersom vi inte såg den amerikanska versionen av filmen slapp vi i alla fall att han hette Kenny... Toshio får för sig att hans lilla husdjurssköldpadda, som hans far och storasyster tvingar honom att dumpa i naturen då han måste umgås med folk istället för sköldpaddor, förvandlats till Gamera och han "vet" att denne inte vill något ont. Ja tjenare ungjävel! Han bygger denna föreställning på att när Gamera trashade fyren han tog sin tillflykt i och därmed nästan dödade honom men i sista stund räddade honom från att falla mot sin död, ja då måste ju monstret vara en hyvens typ. Att den sabeltandade marodören sedan ödelägger Tokyo och skövlar tusentals människoliv kan man väl då se som en parentes? Kenny...förlåt - Toshio kan minsann det! LOL. Han är minsann en värre misantrop än dr Mafune i Terror of Mechagodzilla (1975)

Starten på tredje världskriget? Who cares, det är ju ett scoop!

Den äcklige lille Toshio har dessbättre inte en jätteroll i filmen men man har ändå inte mycket att komma med som konkurrent till Godzilla. Det är märkbart lägre budget och storyn är minst lika korkad som de banalaste av godzillarullarna. I början ser vi dessutom några amerikaner som spelar militärer i en kommandocentral och dessa känns som hittade på gatan. Maken till stel leverans av repliker får man leta efter. Framför allt har Gamera inte bråkdelen av den charm som Godzilla besitter. På plussidan har vi Gameras ödeläggelse av kartong-Tokyo och andra installationer och det faktum att folk faktiskt dör. Det är även lite småkul att människorna, likt i godzillarullarna, är väldigt förhastade med att ta ut segern i förskott. 😁 En märklig detalj är explosionsljudeffekterna. Inmixat i själva explosionsljudet hör man även ljudet av en rikoschetterande kula, som om det skulle vara någon slags western-skottlossning på G.

BETYG: 3/7 Som väntat kan inte sköldpaddan mäta sig med monstrens konung men det är ändå helt okej kaiju-action här och vi misstänker att det kommer bli mycket värre med barnfaktorn i senare filmer. Stay tuned...

Med ett yl vaknar vår grinige vän.

"Nu jävlar ska jag gå Titanic på era arslen!"

Bättre än hela jävla mänskligheten.

Gamera trashar den lokala fyren.

Och här kunde lille Toshios saga varit all.

Men icke då. Gamera fick nåt King Kong-komplex och räddade det lilla aset.

Här tycks han dock inse sitt misstag och vrålar rakt ut när han förstår att det inte var Willem Dafoe han räddade.

Vad som egentligen hände vid Fukushima.

Gamera tycker det är fjolligt med stark chili, hur många scovillegrader den än har, så han käkar ren eld istället.

Tack för din logiska input, barn.

En japansk klassiker: Ta ut segern i förskott.

Vad är farligast för Tokyos ungdom, Gamera eller surfpop?

Ska Gamera krascha surfpop-partyt?

Militären försöker få ungdomarna att ta reson.

De har det dock lite svårt med auktoriteter.

Det är en ungdomsrevolt!

En ungdomsrevolt gödslad av surfpop!!!

Du talar för döva öron, narc.

Gamera hatar Japan.

Take that, Tokyo Tower!

Människor blir grillade av Gameras dagen efter-andedräkt.

Tokyo har inte brunnit så mycket sedan amerikanernas terrorbrandbombning 1945.

Vi älskar att japanerna låtsas att den äckliga barnet inte är med i filmen i denna trailer. 👍

Hela våfflan.

*En av Klasse Möllbergs karaktärer i SVT:s gamla barnprogram "Trazan och Banarne".