What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 6 april 2021

LE NÉCROPHILE (2004) Frankrike, 37 minuter. Regi: Philippe Barassat.



Varm fransk TV-underhållning

En kapabel herre minsann.

Herr Montaldo (Freddy Bournane) är en ljusskygg kuf som håller sig för sig själv och käkar kackerlackor. På nätterna ger han sig ut för att släcka sin sexuella aptit, men prostituerade göre sig icke besvär då han föredrar mindre levande partners. En dag blir han dock påtvingad vårdnaden om en flicka (Ilona Szabo) som är dotter till släktingar som dött och hans värld vänds uppochner.

Plågad dock.

Här har vi en kortfilm som verkligen stämmer in på vårt bloggnamn men frågan är då om vi därför högaktar den. Njae, kan vi väl säga direkt. Vi känner oss rätt kluvna efter att ha kollat på den. Det är verkligen en bisarr och surrealistisk liten film, vilket i sig är kul, men det känns samtidigt jobbigt att vi inte hajar vad man vill säga med märkligheterna. Yep! Vi outar oss själva som oförstående och låter er andra förnumstigt le från era höga hästar.

Här blinkas det även åt svensk stumfilm.

Man behöver ju inte förklara allt i en film men det vore skönt att få en hint om regissören faktiskt vill berätta en historia eller bara skapa en stämning. Den här filmen tycks ligga mer åt det senare. Vår sluttolkning av berättelsen är att den handlar om utanförskap och att bli accepterad för den man är - att hitta hem, hur bisarrt den än berättas här.

Fler skulle behöva läsa denna.

Det är kul med alla flirtar till stumfilmseran och Bournane glider omkring på sina platådojor (???) som en lite fylligare version av Nosferatu. Både han och Szabo är riktigt bra i sina roller och Bournane ger ett klassiskt porträtt av det plågade monstret. Det blir dock enormt creepigt -SPOILER ALERT- när flickan i slutet av filmen ger sig själv till Herr Montaldo som substitut för liken det då råder brist på. Szabo ser inte ut att vara en dag över 12 och även om hon behåller trosorna på och hennes bröstvårtor mystiskt har försvunnit i en halvbild känns det minst sagt obekvämt när en naken farbror lägger sig på henne. Vi kan förstå poängen med scenen men det gör det ju inte mindre obehagligt. Det ska sägas att vi inte har en susning om hur gammal Szabo var vid inspelningen. Vi kan bara säga hur det såg ut.

Nosferatus och Onkel Festers okända kärleksbarn.

Detta är ingen TV-film trots vad vi skrev i ingressen ovan. Vi ville bara göra en poäng av att den uppenbarligen gått på fransk TV trots sitt superkontroversiella innehåll. Fransmän är/var tydligen inte lika ängsliga i frågor om nekrofili/incest/pedofili... Det ska ändå sägas att det finns mycket värme och humor i denna film och det handlar inte om att chockera eller att äckla tittaren hur osannolikt detta än kan låta.

BETYG: 3(-)/7 Trots att vi uppskattar det bisarra berättandet och skådespelarinsatserna föll stämningen oss inte riktigt på läppen.

Herr Montaldo på dejt med Cold Ethyl.

Kvarterets lokala förbrännare är bra att ha.

Ivrig att lära sig familjehantverket.

"J'ACCUSE!"

Denna stumfilmsskylt får illustrera den uppskruvade creepigheten.

Coital angst!

Det är en stjärnklar natt utanför.

Månen lyser verkligen starkt.

Är det Michael Jacksons gamla "Thriller"-zombier som vaknat till liv? Rätt passande ändå...

Tjusigt!

Middag hos nekrofilen.

Hela våfflan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar