BRIGADE OF DEATH (1985) Frankrike, 98 minuter. Regi: Max Pécas.

Nästan hela regnbågen representerad!

Frankrike har vaskat fram sitt svar på Lee Marvin, Javier Bardem och Bud Spencer för att spela sadistiska torpeder.

Sedlighetspolisen Gérard (Thierry de Carbonnières) får snart en mordhärva på halsen när prostituerade mördas. Det stannar dock inte vi det utan även kollegor och närstående blir offer varpå Gérard börjar utkräva sin egen rättvisa.

Nej nej. Det här är inga regnbågsrepresentanter, bara ett par fransmän som är typiskt franska.

Det var inte länge sedan vi avnjöt en sleazig fransk 80-talsvåffla (Knife Under the Throat (1986)) och det verkar ju vara ett vinnande recept (Bra empiriskt underlag baserat på endast en film!) så vi grävde fram en till. Vår gamla favorit Brigitte Lahaie är med i denna också men endast i en liten biroll och chockerande nog bjuckar erotikaktrisen bara på en upskirt i denna rulle. Men lugn, den som känner igen namnet Max Pécas vet att det kommer serveras mängder av hud oavsett och mycket riktigt - filmen inleds med ett besök hos de lokala transsexuella hororna och deras affärsidé är att stå längs vägen och visa sina inte alltför vackra 80-talssillisar. När sedan ett gäng svartklädda motorcyklister massakrerar dem får vi även "nöjet" att se dom helt nakna hos rättsläkaren, komplett med hagelhål i magen.

Här däremot har vi en stereotypfjolla.

Japp. Det är en rå film och råare ska det bli. Det är en hårdkokt värld där kriminella misshandlar kvinnor på löpande band och värst är den sadistiske bögen Costa (Jean-Marc Maurel) som synbart njuter av att åsamka sina medmänniskor smärta. Han blir allt galnare vartefter filmen fortskrider och det på ett ganska roligt överspelat vis. "Transor och bögar?" säger ni. Jodå, vi får självklart även ta del av lite mysig lesbianism då vår hjälte som sagt är vid sedlighetsroteln och därmed "tvingas" konfronteras med en massa sexuella situationer som exempelvis fotosessioner och livesex på sexklubbar.

Det är inte lätt att vara stereotypfjolla på film.

Thierry de Carbonnières är kanske inte den coolaste hårdingen men det gör inte så mycket då filmen ändå är späckad med sex och våld. För ovanlighetens skull gör man sig inte heller lustig över HBTQ-representanterna i filmen (med ett smärre undantag för en stereotypfjolla...). förutom den sedvanliga snutjargongen med "faggots" o s v. Vilken amerikansk film som helst skulle ha tagit tillfället i akt att spotta oneliners hos rättsläkaren eller regisserat fram en obekväm stämning när vår hjälte besöker en läderbögklubb. Inte denna våffla. Kudos för det. Även om det är skoj när det är icke-PK på träsknivå kan vi ändå uppskatta när man (under denna tidsera) avvek från hö hö-normen.

BETYG: 5/7 Pécas levererar med en riktig sleaze- och våldsfest.

Fotokursen har en annan slags homosexualitet som tema idag.

Nope, det är inte Jesús Franco.

Verkligen onödigt misogyn kommentar när hon bara vill vara trevlig.

I en gränd är hans kompis en smula mer misogyn.

Brigitte Lahaie känner sig som hemma med ett älskande par i bakgrunden (Nej, det är inte en Led Zeppelin-release-fest!).

Robert Ginty gör en cameo?

Max Pécas kör lite FPS innan detta ens blev en spelgenre.

Just det! Det gäller er tjejer också.

Polisiära förhörsmetoder.

Nämen va fan? En riktig person och inte en lealös docka??? 😟

Fredagsmys med lite porr.

Lee Marvin-lookaliken har dragit på sig en polotröja som signalerar självsäkerhet! 😁

Hon drog den slutsatsen av hans leende.

Han gillar inte att höra att han är cray-cray.

Cray-cray...

Ord och inga visor! Bara för att han är bög måste han väl inte hata kvinnor så mycket?

Är det en raggningsgrej på bögklubbar, att dricka med mungipan? 😀

Det blir en och annan pimp hand i denna film - och då snackar vi bland de grövsta av sitt slag (no pun intended).

Där här är vad man i NBA-basketen kallar en "wind up" då man diskuterar flagranta fouler.

Tänk på det homofober. Man vet aldrig om bögen man hatar på har en flaska syra på sig. Låt det bli en läxa!

Costa diskriminerar inte när det gäller att skada folk.

Han tycker om det - oerhört mycket!

Vår hjälte är klädd för ett återbesök på läderklubben.

Trailer

CAN I CALL YOU? (2006) Australien, 12 minuter. Regi: Edward Lyons.

Internetdejting är så givande

Perfekt! Fräschingen reagerar positivt på din första komplimang.

En ung kvinna (Abby Coleman) går på middag men en man (Damon Herriman) hon träffat på en dejtingsajt. Det blir snabbt tydligt att mannen inte är den ultimata drömprinsen. Kanske får hon bittert ångra denna dejt?

Reaktionen när du säger att du är förälskad i henne.

Kortfilm på Udda Film brukar sällan sluta väl då vi plöjt igenom en uppsjö av mediokra till rent usla exempel på formatet, men ibland hittar man ett guldkorn i gödselstacken så vår masochism fortsätter. Vi hade av förklarliga skäl noll förväntningar på denna och inledningsvis verkade det bli ytterligare en dussinhistoria.

Hitler-gestikulerandet hjälper inte heller.

Efter inledningens dejt börjar det dock bli riktigt intressant och det syns att Lyons har koll på slasher-genren med tempot och atmosfären. Clownmasken till trots är det en välspelad maskerad galning vi får se. Med "välspelad" menar vi hur denne utan dialog uppträder och hur han gestaltas av kamera och klipp. Filmens sista akt är en skön och kanske inte helt oväntad vändning och trots att man kan ana ett stänk humor i den behåller man en mysigt brutal ton. Bra där!

BETYG: 5/7 Välanvända 12 minuter med gott öga för slasher-genren och skojigt slut.

Kanske kan du få henne på bättre tankar om du ringer 18 gånger? (Det var lättare att göra film förr när det fanns sådana här stora tydliga telefonsvarare.)

Clowneriet har missbrukats kraftigt i skräckgenren.

God jul?

Mördare tröttnar aldrig på denna skojiga lek.

Snyggt argento-esquet!

Ytterligare ett skitsnyggt klipp i slowmotion.

Va fan? Varför är inte Zipperface representerad? 😥

Såja!

Ett s k Ed Gein-spa.

Hela våfflan.

THE BEAST AND THE MAGIC SWORD (1983) Spanien/Japan, 115 minuter. Regi: Paul Naschy.

Ulven gör kaos i Japan

Whut? Före eller efter Orbán?

Waldemar Daninsky (Paul Naschy) och hans släkt har sedan 900-talet burit på varulvens förbannelse och nu 650 år senare har den plågade lykantropen vigt sitt liv åt att finna ett sätt att bryta den. Hans desperata jakt leder honom till slut till andra sidan världen där han behöver hitta den vise samurajen Kian (Shigeru Amachi) som har helande kunskaper. För varje fullmåne Waldemar inte kan finna Kian hinner många människor gå en ond bråd död till mötes.

Jaha, det är specifikt Orbán och hans anhang du snackar om? Ja då så.

Vi återupptar bekantskapen med Paul Naschys gamla varulv igen* och för att denna film inte skulle passera med en gäspning slängde Naschy in de japanska detaljer som var i ropet då i början av 80-talet. Så vi bjuds på samurajer, en shogun och t o m några ninjor. I början av filmen, när vi fortfarande befinner oss i 900-talets Europa, kastas det även in en blodsugande ungrare! 😀

Hoppsan! Inte visste Udda Films utsände i Krakow att varulvsätten Daninsky huserade på slottet Wawel som han besökte.

Vi är lite kluvna beträffande den här filmen då den har mängder med skojiga ingredienser, är vackert fotograferad och har schysta karaktärer men tyvärr inte utnyttjar potentialen i alla detaljer. I en sådan här rulle är det verkligen synd att man snålat med blodet. Paradoxen är att det trots allt finns en del brutala klipp men varför i hela fridens namn får vi inte se en enda blodfontän när samuraj-katanorna svingas till höger och vänster? Faktum är att det knappt spills en droppe blod i alla dessa svärdskamper. Mycket sker tyvärr utanför bild, som ungrarens död t ex. Där har man en lat lösning där kameran ligger kvar på Naschy när denne kapar huvudet på motståndaren, en ljudeffekt av svärdshugg läggs på och Naschy lyfter in ett kapat fejkhuvud i bild.

Planet of the Devil Apes?

När handlingen flyttas till Japan byter man i princip protagonist och fokuset ligger mestadels på Kian och hur han ska lösa varulvsproblemet. Det är ju lite synd, även om han är en okej karaktär. Naschys karaktär blir en bifigur och han tar mest plats som fräsande och morrande ulv. Men det är ju trots allt Naschy själv som regisserat filmen så allt är väl till hans belåtenhet då (såvida inte japanska yen har dikterat upplägget...).

BETYG: 3(+)/7 Snygg och ovanlig variant på varulvstemat men tyvärr lite snål med blodet och huvudkaraktären.

"cursed" är bara förnamnet!

När greve Daninsky inte sitter på slottet Wawel och regerar gillar han att spela med sitt retrohårdrockband.

"Smaka på den ungerska morgonstjärnan din kurva állat!"

Njut av det ungerska fejkhuvudet.

De här partimötena SD har ter sig allt märkligare.

Ja ja, du behöver inte adressera hela partistyrelsen.

Man har ju hört talas om "en räv bakom örat" men en goofy räv på skallen måste vara nåt alldeles extra.

KD:s väljare drar slutsatser. Det är nog bara Jimmie Åkesson som kan rädda dem.

Fromma kristna är redo att tolka Jesu ord på judens arsle!

Samuraj - Varulv 0-1.

Det är livat på horhuset i afton.

Men den enda kroppsvätskan som ska spruta är blod!

Jodorowsky ringde och ville ha sin hatt tillbaka.

Varulvar får de fräschaste brudarna.

Välkommen till en avslappnande spa-helg där du får en stimulerande behandling av våra tre in house-ninjor i varmvattenkällan.

En ninja som gör ninja-saker.

"Whut?!"

Varje fullmåne blir det bukkake-party.

Walle Daninsky the O.G. Tiger King!

Kära nån! Varulvssadomasochism.

Magstarkt i dubbel bemärkelse när en obskyr japansk sekt hyllar Anthropophagus the Beast.

Medan samurajerna brottas med varulven har soldaterna med spjut endast en uppgift: Att springa fram och tillbaka framför kameran.

Varulv - Shogun's Finest 10-0.

Är det en japansk produktion kan vi lika gärna slänga in lite seppuku också.

Grönt ljus. Det måste betyda att de är....döda.

Det är Maniac Samurai!

Ondskan vet inga gränser när detta väsen börjar slänga konfetti kring sig!

Trenden med hemkokta trailers fortsätter på Udda Film. Här en hyfsat lyckad komisk variant.

Och så en riktig trailer på originalspråket.

*Se även: La Marca del Hombre Lobo (1968), Werewolf Shadow (1971), El Retorno de Walpurgis (1973), Night of the Werewolf (1981) & A Werewolf in the Amazon (2006)