SUPAIDAMAN (1978) Japan, 24 minuter. Regi: Koichi Takemoto.

Peter Parker är överflödig

Will the real Supaidaman please stand up?

Den ondskefulla Iron Cross Army, ledda av Professor Monster (Mitsuo Andô), är ett gigantiskt hot mot mänskligheten så Interpol kläcker en våghalsig plan för att locka till sig Supaidaman (Shinji Tôdô), som kan vara den ende som rår på den brottsliga armén.

Interpol kastar Fulci-ögon på Supaidaman.

Spindelmannen hamnade på bioduken för första gången i Japan på det härliga 70-talet och de kluriga japsen har en förmåga att koka ner saker till det väsentliga (ibland) så borta är Peter Parkers ångestfyllda grubbleri och karaktärsresor fram och tillbaka. Ja, Peter Parker är faktiskt helt borta och ersatt av Takuya Yamashiro, som verkar vara mer balanserad då han inte visar någon större upprördhet över att han först tror att Interpol kidnappat hans tjej och syskon och sedan får veta att de tagit reda på hans hemliga identitet. 😄

Supaidaman i sin diskreta kärra. Undra var han parkerar den?

Han ställer istället gladeligen upp på att lösa Interpols gigantiska problem, vilket öppnar upp för en radda japanska knasigheter. Den korta filmen är späckad med härlig lök-action och eftersom det är en japansk spindelman har han förstås en egen transformer-robot som heter Leopardon, en flygande spindelbil och nåt high tech-armband. Iron Cross Army är snubbar i gråa tajts med kycklingnäbbar och bara för att vi ska få en klassisk kaiju-batalj har de någon slags svärdfisksnubbe som heter Sea Devil i sina led och denne kan på klassiskt Jet Jaguar*-manér ändra storlek, förutom att han spottar ut dödliga torpeder ur käften förstås. 😆

Eftersom det är Japan trippar Supaidaman lustigt fram som en ninja.

Såhär ska en superhjältefilmslipsten dras! Från allra första stund blir man glad av den medryckande signaturmelodin, fylld med elektroniska 70-tals-ping pong-trummor. Effekterna är underbara i sin ostighet. Man kör hela rejset med grovhuggna klipp, pausbilder och baklängessekvenser för att illustrera Supaidamans superkrafter. Bara grejen att peta in en biokortfilm mitt i vad som annars är en TV-serie är ju härligt förryckt! Man ska tydligen hamna mellan avsnitt 10 och 11 med den här rullen, vilket förklarar den totala bristen på backstory och den ondskefulle Professor Monsters (LOL på det namnet!) extremt korta medverkan. Men som ni vet blir saker alltid ännu roligare när de tas ur sitt sammanhang så det förstärker förstås filmupplevelsen.

BETYG: 5(+)/7 Efter den nesliga förlusten mot USA i andra världskriget slår äntligen japanerna jänkarna på näsan och då dessutom med deras eget vapen!

Och nu vet vi alla vem den sanne Spindelmannen är!

Var det Kato Chicken Army de hette?

Är det japanska Doc Doom?

Nähejdå! Bättre upp!

Professor Monster har förstås en foxy och ytterst aggressiv löjtnant i: Amazoness!

Och ett eget gummimonster!

"Annars jävlar frikopplar vi den röda slangen mellan Sea Devils bröstvårtor!"

Interpols utsände är hårt pressad. Men skit i det och kolla i den helfräcka flaggan bakom honom!

Bygg era egna falliska skämt när denna torped växer ut ur käften på Sea Devil. Vi kan börja: "Watch it, it's gonna blow!"...

Supaidamn leker Ritchie Blackmore**.

Oops! Busted...

Alltid ska japanerna hålla på och spränga sina huvudkaraktärer i luften. Det är fan livsfarligt att skådespela i Japan.

Amazoness kyliga lugn kontrasteras skarpt av Sea Devils dampanfall. 😅

♫"Jet Jaguar! Jet Jaguaaaaaar!"♬

Ja varför inte en jävla transformer också?

Frän teaser!

Njut av den medryckande intromelodin med ping pong-trummorna!

Hela våfflan för eder njutning.

*Den fjolliga roboten i Godzilla vs. Megalon (1973)

**Den legendariske Ritchie Blackmore i klassisk pose.