INSEMINOID (1981) Storbritannien, 92 minuter. Regi: Norman J. Warren.

Det är vad du är, din pregnosaurus!

Är det en space-giallo?

En rymdexpedition med arkeologer är i full färd med att undersöka lämningarna efter en civilisation på en planet med två solar. En olycka där en av arkeologerna skadas svårt får dock snart ringar på vattnet och det verkar finnas någon livsform på planeten som ligger bakom alla tillbud som plötsligt sker. Någonting tycks ta över de drabbade forskarna och snart får expeditionsmedlemmarna kämpa för sina liv.

Den sexiga bossen ryter till.

Vår äldste redaktionsmedlem var med på den gamla goda tiden när man gick till videobutiken för att hyra mustiga gore-skräckfilmer och då givetvis de som fanns under disk, eftersom videovåldet snabbt förbjöds. Han kan dock vittna om en kort period när dessa underbara filmer fortfarande stod ute i hyllorna och ett omslag man alltid såg stå där bland diverse Fulci- och gore-filmer var denna. Titeln är ju helt fantastisk så det är verkligen märkligt att den förblivit osedd under alla dessa decennier. Vårt ögonvittne vill dra sig till minnes att bilderna på baksidan av omslaget kanske inte var de mest lockande och att filmer med zombier, pirayor eller maskerade mördare automatiskt alltid gick före. Nu ska dock cirkeln äntligen slutas och efter att precis ha sett Things (1989) lär vilken film som helst framstå som ett smärre mästerverk.

Och framkallar sexistiska reaktioner.

Eftersom det är en brittisk film med ganska låg budget får man direkt en viss "Månbas Alpha"-känsla och vi lägger inget negativt i det. Man gör ändå det bästa av det lilla man har och karaktärerna är stenkorkade nog att ge sig in i dumheter så att det hela tiden händer något. Det blir lite gore på sina ställen men inte överdrivet mycket. Något som inte är alltför lyckat är slagsmålskoreografin där folk försiktigt dunkar varandras huvuden i marken eller missar slag med en mil. Den elektroniska musiken av John Scott är rätt schyst och känns lite smått inspirerad av Goblin på sina ställen. Framför allt percussion-mässigt.

Nej då. Han har bara förvandlats till Patrick (1978). Notera även det gigantiska dekorativa tangentbordet i bakgrunden.

De illasinnade ET:sarna är man sparsam med att visa upp, vilket är bra. Det är först vid den ökända scenen som gett filmen sitt namn man får en ordentlig titt på en av dessa kisande fallosvarelser. Efter det försvinner "marsianerna" in i skuggorna igen för att först dyka upp i slutet, som är extremt idiotiskt. Men vad gör det? Vi har under resans gång fått lära oss att utomjordingar minsann producerar mer säd än Peter North* och att den definitivt har mer substans och färg!

BETYG: 3/7 Helt okej lågbudget-sci fi och för att höja underhållningsvärdet kan man upprepa titeln för sig själv på ältande vis.

Någonting har transformerat honom till en nästan maskerad handskbeklädd mördare.

Ja, självstympande kan göra riktigt ont.

Är vi plötsligt i en japansk porrfilm??? Med det "frosted face" är hon troligtvis INTE en inseminoid...

Vad är det för kladd Stephanie har på visiret?

Nej, nu får det vara nog med porrassociationerna!

Synen du möter när du ska få din coronavaccination.

Din känsla.

Hello blodproppar!

Vad som händer efter att du fått din spruta.

Vegansk säd!

När du plötsligt inser att du är en....INSEMINOID!!!

Nej, vad gör ni med det där urinprovet!?

Ja, vad fan trodde ni?

1. Ett exempel på briljant skriven dialog.

2. Wait for it...

3. Öhh, vad sa du Gary?

Skitföretaget Macintosh/Apple försökte göra stajliga datorer men kolla in dessa stilrena föregångar-kåmmpjutärsch!

Även om kaos utbrutit på rymdstationen finns det alltid tid för kinky sexlekar.

Vägen till mannens hjärta går genom magen.

Ja, Judy gör en hel del av detta.

Aaaww!

Chislehurst-gruvorna för tankarna direkt till en senare Romero-film.

Lugn nu alla tyskättade läsare. Det är inte vad ni tror.

Falliska gubbar från YR.

Trailer

John Scotts soundtrack.

Hela våfflan.

*Peter fångad i ett produktivt ögonblick.

PS. Mer från Norman J. Warren: Satan's Slave (1976)