What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 11 februari 2024

INVADERS OF THE LOST GOLD (1982) Hong Kong/Italien, 88 minuter. Regi: Alan Birkinshaw.



Invaders of the lost script

Det är ett välkänt faktum att ekonomin i den japanska krigsindustrin dalade i andra världskrigets slutskede och deras uniformshattar med de klassiska solskydden ersattes av kepor med tvättbara mensskydd.

En patrull med japanska soldater gömmer en guldskatt i den filippinska djungeln innan de fortsätter sin reträtt i andra världskrigets slutskede. 36 år senare beger sig en brokig skara iväg på en strapatsrik resa för att finna guldet. De har inte bara den farliga naturen att tampas med utan också inre stridigheter som kan visa sig förödande.

Det är inte roligt att få en påle i röven om man inte är gay.

Udda Film ger sig på en bortglömd gammal rulle som tycks vilja casha in på allt från kannibalvågen till Indiana Jones-succén. Resultatet blir en härlig soppa av halvmesyrer. Medelåldern på de manliga skådespelarna är nog närmare 112 år så kan detta då klassas som geezersploitation?

Inte undra på att japanerna erövrade ett så stort Stilla Havsimperium med denna bländande strategi. Stå som fån och glo i den öppna gläntan medan den osynlige fienden matar på med pilar och spjut.

Filmen börjar ganska brutalt med att den japanska patrullen blir överfallen av huvudjägare, så nej - inga kannibaler. "Vildarna" ser ändå till att det bjuds på både gore och blackface, så filmen får en riktig icke-PK-pangstart! Att de ärrade krigsveteranerna i den japanska patrullen beter sig som muppar under bakhållet är en adderad bonus. 🙂

Fienderna var osynliga eftersom de hade blackface.

Vi snabbspolas till nutid (Den sköna inledningen på 80-talet) och den tvivelaktige figuren Rex Larson (Edmund Purdom) söker upp de överlevande japanerna för att övertala dem att leda honom till guldet. Saker går inte direkt supersmidigt så han tvingas ta finansiell hjälp av den rike Douglas Jefferson (David De Martyn) som plockar ihop en expedition som inte direkt faller Larson i smaken. Den ska nämligen ledas av hans gamle antagonist Mark Forrest (Stuart Whitman). Därefter följer ett äventyr där folk droppar av som flugor av de mest oförklarliga och löjliga skäl

Med den minen skulle man kunna tro att huvudjägarna lyssnar på stenhård metal.

Det ska sägas att det följande djungeläventyret är betydligt beskedligare än inledningen. Här överlever underhållningen istället på alla WTF-ögonblick och det korkade manuset. Det välförtjänt mest omtalade scenen är -SPOILER ALERT- när Laura Gemser knallar iväg för ett obligatoriskt nakenbad vid ett vackert djungelvattenfall där hon plötsligt helt utan förklaring dör i en skräckfylld kamp mot ingenting i vattnet. Hon plaskar i slowmotion (som i sig är usel och ryckig då man uppenbarligen inte filmat för slowmotion) och det har inte dubbats in något skrik så man ser bara att hon gör det. Det blir ganska komiskt med den dramatiska musiken och det pålagda ljudet av vatten utan detta synbara skrik.

BETYG: 4/7 Detta är en riktig dyngrulle men den har massor av skön atmosfär, en hel del exploitation-bekantingar och skojiga vad-fan-hände-just-ögonblick.

I en grotta hittar vi äldre huvuden. Är det farbror Melker till vänster?

Även om han hade fått behålla handen hade han haft världens kortaste arm.

Den blodfattigaste seppukun i världshistorien.

Ja va fan, släng in lite karate också.

När Edmund och Oddjob...öhh Harold Sakata...tar en liten promenix dyker plötsligt en random snubbe upp i vänster bildkant. Vi gissar att det är ljudkillen som är lite för närgången.

Edmund blir alldeles svettig i sin linnekostym när filmens kuttersmycke Glynis Barber dyker upp.

Er favoritsponsor är förstås med!

Stuart tittar djupt i flaskan.

Dags för djungeläventyr och då ska tropikhatten på. Stackars Woody fick nöja sig med världens högsta cowboy-stråhatt.

Seriöst, det är som att ha Babels torn på huvudet!

Stuart Whitman 103 år gammal. Klart att alla unga brudar vill in i de kalsipperna!

Efter en lång djungelhajk stannar de till och bygger en medeltidsmarknad.

Stuart Whitman 168 år: Trosfuktare.

Laura har äntligen hittat ett naturskönt ställe att näcka sin taniga lekamen på.

När folk försvinner och dör till höger och vänster chillar Woody med en stilla blues.

Oddjob blir kränkt.

Ett dödligt överfall slutar alltid i skratt. (😂???😄)

Vi går direkt på hela våfflan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar