HENRIK MÖLLER SPECIAL!

Gott nytt år från Udda Film!

Den söte Leif är huvudperson i den tidiga "Ångesthunden"

Udda Film vill ha en bra start på det nya året och vi önskar "gott nytt" med en Henrik Möller-special.

En av våra favoriter är "Bajsätarna". Bajs är ondska som ni ser.

Nyligen blev vi varse om denne påg och hans alster som man kan avnjuta på YouTube. Ja, vi klyschar till det med uttrycket "påg" eftersom han kommer från och huserar i Malmö och han gör det med stolthet. Det är ett oerhört mörkt Malmö han skildrar, fyllt av utslagning, hat, ångest och död. Det oändliga vardagsmörkret kastar snabbt in Möllers karaktärer i groteska orgier av perverst våld, missbruk och de mest nischade parafilier man kan tänka sig.

Våra hjältar från "Bajsätarna": Bernt & Bennet.

Möller är en sann 0-budgetauteur och har den avundsvärda kvalitén att han inte låter bristen på pengar hindra en bra idé. Han tar därför de medel som finns tillhanda och kastar sig in i filmskapandet. Oftast resulterar detta i teckningar som filmas med videokamera med en berättarröst (hans egen) fylld av patos som ligger ovanpå. En och annan konventionell film har det också blivit samt även innovativa prov på mixed media där de tecknade figurerna klipps ut och placeras i Möllers lägenhetsinteriör.

Som sopgubbar gör de ideliga fynd.

Samarbeten med andra talangfulla människor har vi också fått se prov på. Allt från tecknade bakgrunder från exempelvis Jenny Grönberg Hernandez till det fruktsamma samarbetet med musikskaparna/-skaparen(?) i "Testbild!". Man måste naturligtvis nämna adaptionen av Staffan Westerbergs "Älgen Labans Mamma" som tydligen ska ha uppskattats väldigt av upphovsmannen. Denna rulle visar även upp den värme som Möller har i sitt berättande. Grejen är den att hans filmer är fulla av den svartaste humorn och de mest välriktade kängorna mot samhället, men ibland läcker den gulliga värmen igenom och då verkligen i ordets mest positiva bemärkelse.

"Goått?" "Jah, oåm dei äi goått!"

Hela Henrik Möllers filmskapande är en uppkäftig påminnelse om likriktningen som finns i övrig svensk film. En likriktning som är en spegling av samhället där man gärna vill dölja det "fula", det "obekväma" och det "hemska". Kudos till Möller som lyfter fram dessa element.

Lars Krantz har illustrerat den, vad andra skulle kalla seriösare, "Att Bygga en Gud". Vi tycker bara det är en annan uttrycksform.

"Snålhet är värre än brännvin" skaldade en gång Alf Robertsson och vi har varit oerhört snåla med vårt toppbetyg här på Udda Film men i Henrik Möllers fall är vi nödgade att ge ett unikt toppbetyg för hans bidrag till svensk film.

BETYG: 7/7 Udda Film utdelar ett slags lifetime achievement award till Möller för hitintills fantastiskt bidrag till svensk kultur.

En senare YouTube-hit: "Gångtunnellen".

Inte undra på att hatet gror när far beter sig så olämpligt.

Hatet tar sig uttryck.

En adaption av "Exorcisten" med en kvinnlig Captain Howdy?

Nix. Ida Gyllensten i prisvinnande kortfilmen "Demonen".

Sköna figurer dyker upp. Är det månne bordtennisstjärnan Mikael Appelgren till höger?

Agnes Harge Wallander i en fin kartongkrona som påminner om det fina huset i Skänninge vars konstnärliga ägare trakasserades för fasadfärgen.

Bokstavligt talat mixed media i "Jordens Födelsedag" med Sara Granér.

Lise är en inte alltför lycklig huvudperson i "Kaninhoran".

Ha ha. En smickrande bild av en gnagare.

Stenhård socialrealism i "Lägenhet på Sevedsplan".

Självmord är en ofta återkommande företeelse i en möllerfilm.

En viktig ingrediens när man spelar i band. Från "Malmös Finaste".

Lite som när en av Udda Films redaktionsmedlemmar spelade i en rockorkester.

När rockbandet utpressas till att göra ett dansbandsgig.

Den entusiastiska publiken.

Superentusiastisk!

Återigen känner vissa redaktionsmedlemmar nostalgi då de har ett förflutet i genren kramdjursfilm.

En påhittig filmare missar aldrig en chans att inkludera aktuella omständigheter.

Kolla! Det är Rufus pappa från filmen med samma namn.

Rufus pappa i jacuzzin.

"Rävpojken" är ytterligare en vackert rörande historia. Här med bakgrunder gjorda av Jenny Grönberg Hernandez.

Människor. Fyllda av hat.

Skräck och ångest.

En riktig pride-spya.

Goått. Goåtti-goått-goått.

Många grannar förtjänar detta - på riktigt!

Staffan Westerberg har låtit plattången tala. Här i "Älgen Labans Mamma".

Det är inte bara nackdelar med att vara narkoman. Ibland får man både sex och pix. Ur "Köttsmugglarna på Gröningen".

Givetvis finns socialrealismens tyska urmoder representerad!

Detta namn blir ni snabbt bekanta med i Möllers underbara värld.

Känn den gudomliga hypnotiserande kraften...

...kraften som kommer från - RADOOO!!!

En sverigedemokratisk utopi i "Grisaknullabyn".

Vi ger er här ett exempel på Möllers fantastiska filmkonst i form av "Bajsätarna", men vi råder er att klicka på länken nedan för att ta er till hans YouTube-sida.

HÄR hittar ni Henrik Möllers alster.

PS. Tack till Thomas som uppmärksammade oss på denna kulturskatt.

FIRMAFESTEN (1972) Sverige, 91 minuter. Regi: Jan Haldoff.

Som idag fast med roligare dekor

Ludde i sina tajta och hippa kläder.

Det drar ihop sig till årlig firmafest på Levins PR-byrå och personalen gör sig redo på skilda håll. Under festens gång förstärks personlighetsdragen och de blottas allt mer ju fler drinkar som halsas ner.

Luddes farsa i Per-Axel Arosenius gestalt. Alkoholiserad patriark och AIK:are som läxar upp sin fru när hon försvarar sonen: "Håll klaffen skitkärring!"

Janne Haldoff tar sig i den här filmen an den plågsamma företeelsen firmafest och det börjar som en lättsam komedi men glider sakta iväg mot det tragikomiska istället. Karaktärerna är ganska tunna och klyschiga men å andra sidan är vi människor detsamma. Man känner igen personligheterna: De fogliga typerna som tar ton först med några starka innanför västen, de manliga och kvinnliga hororna, de mindre sociala typerna som aldrig riktigt är med etc.

Bo Haldoff som Berits omtänksamme man.

Det absolut bästa med filmen är det nedslag i svenskt 70-tal vi får. Så HÄR såg det ut, alla ni talanglösa scenografer som  tror att man kan hitta ett bra 70-talstema i den lokala partybutiken. Innan vi drar iväg på en total rant får vi väl påpeka att man blivit duktigare på det här på senare år. Vi blir genast på gott humör när vi ser firmans ungdom Ludde (Leif Möller) glida omkring i sin fluffiga frisyr och tajta gröna utsvängda brallor. Ja, särskilt herrarnas frisyrer går verkligen inte av för hackor och titt som tätt dyker det upp kobratelefoner. Underbart!

Varg och katt.

Det är många kända skådespelaransikten som glider förbi i rutan och Bert-Åke Varg är skön som det misslyckade ungkarlsfyllot och Lars Amble som firmans skitstövel. Siv Andersson ramar in filmen bra med sin karaktär som skänker filmen skön vardagstragedi. Ni som har fjalle för Lasse Berghagen kan glädjas åt att få se honom vara stel i en sexscen - fast kanske inte på rätt sätt...

BETYG: 5/7 Egentligen inte världens bästa film men härlig 70-talsstämning är något vi verkligen går igång på.

Christina Carlwind med ett fast grepp om kobran.

Filmens HBTQ-ögonblick.

Vad är det firmans slampa döljer där?

Aha okej...

Med några stänkare innanför västen läxar han upp firmans invandrare.

I sitt egna lilla kompisuniversum.

I en surrealistisk omgivning.

Nu jävlar blir det åka av!

Eller..?

Va fan, Lili och Susies morsa?

Det ni har längtat efter: Lasse Berghagen!

Stellan Skarsgård som...allvarlig ung man. Vad annars?

Gubbe försöker cock-blocka.

Spyfylla.

Nej, så där kan du inte stå och urinera.

Hallå där unge man! Det är bara i Ryssland vodka räknas som hårdvaluta.

Bert-Åke Varg fylljollrar framför ett fantastiskt draperi.

"Titta...här står en hel platta Bayerskt...hmm..." Vi har alla varit där!😃

Harry Haffa dyker upp.

Nej, Lars Amble filosoferar inte runt penis utan ågren.

Panelhönepolarna smyger in på mystisk svartklubb.

Nicko McBrains svenske BFF förför gift dam med Albinonis vackra "Adagio".

Den klassiska fingerbitningen indikerar kvinnlig filmnjutning, trots död fisk-agerande från Berghagen.

Okej, det var en sån svartklubb. När får Led Zeppelin sin guldskiva då?*

Jorå kids, walk of shame fanns redan på det tidiga 70-talet.

Ouch, varför är den snälle makens fru så ledsen?

Detta, kära barn, är en stämpelklocka (på tal om ågren).

Ja gumman, din mamma är en tvättäkta hormorsa. Hon har begått HOR!

Den charmige AIK-patriarken styr upp sin familj.

Bert-Åke Varg och Diana Kjaer sysslar med lite misslyckad team building på ett kontor.

Hela filmen.

*Led Zeppelin mottar guldskivor på Chat Noir i Stockholm 1973.