What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 12 december 2019

RAMBO: LAST BLOOD (2019) USA/Spanien/Bulgarien, 101 minuter. Regi: Adrian Grunberg.



Det var sista droppen!(?)

Titta vad man kan hitta ute i skogen.

John Rambo (Sylvester Stallone) tvingas åka ner till Mexiko när hans adoptivdotter Gabrielle (Yvette Monreal), trots alla varningar, åkt ner dit för att söka upp sin inte alltför godhjärtade biologiska far och plötsligt försvunnit. Rambo konfronteras snabbt med en mäktig trafficking-kartell som lagt vantarna på Gabrielle men han skyr inga medel för att få sin adoptivdotter tillbaka.

Rambo i sin mysigt rustika håla.

Rambo vägrar att dö - i alla fall fysiskt, för själen i denna filmserie dog väl någonstans i uppföljaren från 1985. Vad vi har kvar är en framgångsrik gammal Stallone som av någon anledning vill gå i Steven Seagals fotspår. Alltså serveras en fullkomligt hjärndöd film med ett skämt till manus som endast syftar till att leda fram till ett preppa-vapen- och gore-klimax. Det verkar även som karaktären tagit en hel del stryk mot huvudet genom åren då hans mästerliga plan är att åka ner till Donald Trumps bild av Mexiko som är ett fullkomligt laglöst land, knalla rakt in i kartellens högkvarter, låta sig omringas av ett 30-tal hejdukar och be att få sin adoptivdotter tillbaka. Jo, det är på den här nivån det ligger.

Rambo är inte bara en militär mördarmaskin - han är även cowboy...

Alltså förvandlas snabbt Udda Film-soffan till ett sådant där asjobbigt kommentatorsdagis där vi hela tiden gör oss lustiga över vad som händer på skärmen. Förutom allt dumt som händer i själva filmen är det också sorgligt kul att en gammal farbror som Sly inte har blivit en vis gammal man utan istället en pensionär som tycker det är asfränt att skära fötterna av folk.

...och smed! (Läs: Han är manlig!)

Frågan är om det verkligen är sista delen av denna serie. Under filmens gång spånade vi fram både "Son of Rambo" och "Rambo: Revenge From the Grave". Något säger oss att Sly kanske inte skulle tycka det vore en dum idé. I dessa deep fake-tider är inte en ny rulle med en ung Rambo långt borta heller. Vad sägs då om: "Rambo: First Kill"? You're welcome mr. Stallone! 😉

BETYG: 4/7 Jodå! Dyngkorkad skit kan också vara underhållande.

Men du är varken cowboy eller smed, gosse!

Rambo är även hårdhänt med brudarna.

Tydligen har Rambo inspirerats av Peter Wahlbecks nummer om Nyckelbens-Bengt.

Såklart ACAB i "våldtäktsmännens land".

Skojfriskt välkomnande i Me-hi-co.

Nämen!

Så säger man inte! "MrrÖÖÖAAAAAADRIAAAAAAANHhh!!!"

Rambo är inte bara militär mördarmaskin, cowboy och smed - han kan även göra det skönt för torskar.

När det sista av din budget gått till några VFX-typer i Göteborg och du ändå måste ha nåt på en grav.

Jaså, NU är det så dags att börja planera?

Ser den bekant ut? 😊

Självklart åker pilbågen fram.

Formen är på topp. (Fritt fram att associera till valfri Bon Jovi-hit.)

Michael Myers har fått konkurrens när det gäller att pyssla med lik.

Här har vi ett klipp Donald Trump kan stoppa i sin spank bank.

Juanito Rambo skojar till det.

"Aj, det gör ont."

När Rambo ska spela tuff musik för att skrämma bovarna gör han det old school.

Göteborgarna ger valuta för pengarna.

Det må se diffust ut här men det är ett ordentligt LOL-ögonblick.😀

Teaser med Stallones bästa råssliga Dressman-voiceover.

Två trailers på raken!



måndag 9 december 2019

BANSHEE CHAPTER (2013) Tyskland/USA, 87 minuter. Regi: Blair Erickson.



Snoozee and the banshees

"Tjoho! Nu åker vi."

När Annes (Katia Winter) studentkompis James (Michael McMillian) försvinner spårlöst efter ett experiment med drogen DMT-19 börjar hon undersöka det olösta fallet. Spåren leder henne till den excentriske författaren Thomas Blackburn (Ted Levine) som skall ha gett drogen till James. Det visar sig att den använts flitigt av CIA i tankekontrollprojektet "MK Ultra" men det finns även en ytterligare bokstavlig dimension kretsande kring drogen och något därifrån ger sig till känna i vår.

"Va fan va det? Ä-äre nån där?"

Här fanns det potential att göra en kul och annorlunda skräckfilm då man hade den sinnesförändrande drogen DMT som avstamp i historieberättandet. Istället fick vi en lökig found footage/"Arkiv X"/CIA-hemlisar/jump scare-historia med kackigt manus och taskig regi. Karaktärerna sög verkligen då de inte kändes trovärdiga för fem öre. Ta t ex när Anne hittar bitar av mänsklig hjärna och i det närmaste rycker på axlarna. Ted "Buffalo Bill" Levines karaktär är en usel karikatyr på Hunter S. Thompson som regissören verkligen borde ha tonat ner, men icke då.

BWWAAAAARRRRR!!!

Själva "skräcken" är helt förankrad i alla asjobbiga jump scares resten är bara tråkiga transportsträckor tillsammans med karaktärerna man skiter i. Smått stämningsfullt är väl speldosamusiken och de nummerrabblande rösterna som föregår attackerna men speciellt logiskt är det inte. DMT-varianten i filmen är också fullkomligt hittepå. Tänk om man istället hade utforskat möjligheten att karaktärer faktiskt ger sig ut på mer autentiska DMT-resor och stöter på demoner i andra dimensioner. Det hade varit betydligt intressantare.

BETYG: 2/7 Arkiveras under avdelning: Besvikelse. Kunde ha varit riktigt skoj, fast det är klart...Uwe Boll ska ha varit inblandad i något tidigt skede av projektet...

Psykonauter älskar att klottra molekyler.

Buffalo S. Thompson partajar som vore det hos H.A.

"Det här CIA-experimentet verkar lite läskigt... Äh! Det är ju gratis droger."

"Put the lotion in the basket, baby!"

Verkar som Ted tagit med sig lite av Buffalo Bill-känslan till den här karaktärens inredning.

Det är ju inte alls DMT. Hon har snott Heisenbergs vicsblåa meth och gjort soppa på det!

Nä, det är nog bara hederlig gammal Blå Fisk.

Don't do drugs kids!

Se honom i vitögat!

"Jaha, här ligger det bitar av mänsklig hjärna. Meh..."*

Tycker du det här är läskigt? Vänta bara tills det crappiga Windows 10 släpps!

LOL.

Trailer

Mycket sådant här crap blir det...

*Inte nog med att hon inte störs ett dugg av detta, det är dessutom mäkta imponerande att hon direkt identifierar dessa filébitar som mänsklig hjärna. 👍



fredag 6 december 2019

KRAMPUS ORIGINS (2018) USA, 86 minuter. Regi: Joseph Mbah.



Crap origins

The battle of what, where when???

Under ett uppdrag under första världskriget skjuter en amerikansk patrull ihjäl ett gäng tyskar i en övergiven håla. Det råkar dock slumpa sig att en av tyskarna just höll på att åkalla Krampus med hjälp av en magisk bok och amulett. Utan att veta sakernas magiska betydelse konfiskerar amerikanerna dem. En tysk patrull dyker dessvärre upp och skjuter amerikanerna. I och med att frun (Katie Peabody) till amerikanernas ledare underrättas om dennes död lämnas även hans personliga tillhörigheter över och bland dessa finns de magiska artefakterna. Boken hamnar genast på villovägar och Krampus kan ännu en gång åkallas.

Åkallandet av Krampus verkar gå sisådär. Tycks mer vara en slags semi-HBTQ-ande på ingång.

Udda Film fortsätter med sina självspäkande traditioner så det är återigen så här års dags för en Krampus-film. När det absolut första som händer i filmen är ett grovt faktafel vet man att filmresan kan bli lång. Jo, en textskylt berättar för oss om striderna som pågår på västfronten december 1918... Detta när hela kriget tog slut en knapp månad tidigare. Nåja, en smart film kanske inte var det vi förväntade oss direkt men detta var ju ordentligt klantigt. När man klarat av alla textskyltar och slängt in oss i handlingen blir det blixtsnabbt uppenbart att filmen måste ha en extremt låg budget. Inte heller detta är överraskande. Vad som dock är helt överraskande är att vi utsätts för en ultralam studentfilmsaktig slummerfest där knappt ett skit händer. Krampus ser man knappt röken av under hela filmen och när han till slut poppar fram med sina CGI-ögon och dito fackla är det självklart inte den traditionsenliga natten mellan femte och sjätte december utan på julafton. Han gör dock inte mycket väsen av sig utan står mest still och growlar fram vad han gjort i en monolog för huvudkaraktären. Just det! För de inkompetenta filmmakarna bryter självklart mot grundregeln: Show don't tell.

Tur att skådisen inte spelar över i alla fall. 😑

Att förlägga handlingen till 1918 är inte världens bästa drag när man inte har en bra budget. M a o skymtar vi självklart moderna elektriska installationer i barnhemmet filmen utspelas i och en av skådespelartjejerna har en schyst hårfärgning som behöver bättras på, så trovärdigheten är fortsatt noll. Själva agerandet är hyfsat OM man tänker att det är just en studentfilm. Fyllbultprästen är dock hiskeligt dålig. Nej, det är stelt och regin är Kalle Anka. -SPOILER ALERT- För att göra saken ännu värre blir det rena rama Cool Cat-moralkakorna i slutet när alla barn Krampus skickat till Helvetet (off screen såklart) återvänder när demonen oskadliggjorts. Två av barnen är dessutom elaka mobbare som då förstås tänkt om och ber sitt offer om ursäkt. Cringy McCringerson!

BETYG: 1/7 Vi trodde knappt det var möjligt att göra ännu sämre Krampus-film än de vi redan tvingat oss igenom här* men så länge folk har kameror kan det alltid nås nya bottnar.

Är detta verkligen kosher på ett katolskt barnhem?

Avancerad porr från 1918.

Kolla! Det är ju Pandora. ♫"Trust me I'll be the one who fights for you when things go wrong. Trust me I'll never let you down..."♬

Fy fan! De mobbar honom. Vad skulle Cool Cat säga? 😿

"Jag är inte bara mobbare. Jag fluktar även på min fritid."

Tur att Pandora klär av sig i slowmotion så det trots allt blir lite sensuellt när hon ändå inte tar av sig kläderna.

Apropå kosher...

Här har ni Krampus med en magisk fackla. Den är så magisk att den inte ens avger nåt sken.

Dö, dö, DÖ CGI-döden kärring!

Nästan lite Neil Breen-klass på lågorna.

Specialeffekter vars like knappt skådats sedan The Adventures of Hercules (1985)!

"Thank you Cool Cat for showing us how wrong bullying is."

Trailer som inte helt döljer hur usel filmen är.




tisdag 3 december 2019

SOLDIER BOYZ (1995) USA, 77 minuter. Regi: Louis Morneau.



Screenwriter boi

Oj oj oj, det kraschande C160-planet blir så skadat att det...

Ett amerikanskt plan med förnödenheter skjuts ner i Vietnam av en gerillagrupp ledd av Vinh Moc (Cary-Hiroyuki Tagawa). Alla överlevande mördas av gerillan utom Gabrielle (Nicole Hansen) som råkar var dotter till en miljardär. Hennes far är villig att göra vad som helst för att få henne tillbaka och f d majoren Howard Toliver (Michael Dudikoff), som numera arbetar på ett ungdomsfängelse, rekryteras. Hans villkor är att få ta med sig ett team av de fängslade ungdomarna för att ge dem en ny chans i livet. Dessvärre är det ett mycket dödligt uppdrag...

...förvandlas till en DC3:a i kraschen.

Ha ha ha! Ja ni märker av resumén vad det här är för slags rulle. Darryl Quarles lär inte ha vunnit några priser för manuset. Man kan faktiskt misstänka att Quarles är en pseudonym för en 12-åring som är funktionsvarierad i hela huvudet. Den här filmen är som en jobbig dusch. Ja, ni vet en sådan där dusch som hela tiden växlar mellan varmt och kallt vatten. Om man översätter det till hur vi reagerade under filmens gång blir det att vi ömsom skämdes ömsom fnittrade. Hela upplägget är så vansinnigt korkat att en 10-åring skulle känna sig intellektuellt förolämpad. Det kommer dock inte som en chock när man har den filmtiteln och har Dudikoff som stjärna.

Känslan i magen när du ätit för mycket chili.

Vi tog del av den klippta versionen och vi brukar undvika att se sådana men i det här fallet var det nog lika bra så vi slapp skämmas i ytterligare 13 minuter. Med tanke på hur enormt klichéfyllt precis allt var i filmen lär inte det bortklippta våldet ha varit speciellt uppseendeväckande och det är ju snarare för pinsamheterna man ser en sådan här våffla - och det fanns det ju gott om. Karaktärer tunna som bladen i en psalmbok byggda på rasism, sexism och "ascool" gängmentalitet. Allt detta spelat av dåliga skådisar och sömnigt regisserade av någon Corman-dussinvara.

BETYG: 2/7 En extrapinne för pinsamhetsfnittren denna dynghög lockade fram.

Eftersom Tarantino precis hade slagit igenom var man tvungen att ha lite surfgitarrmusik samt en cirklande kamera här.

Detta är vad du får för dina miljardärspengar när du vill ha din dotter fritagen i främmande djungel.

"Let's get it on!" 😆

De övar militärteknik i djungeln...

LOL. Är det ingen som talat om för homeboy-ese att det är fjolligt att blunda när man fyrar av skjutvapen? Bra regi där! 👌*

Underskatta aldrig sprängkraften av en molotov cocktail!

Herr Tagawa har gjort många skitfilmer. Detta är en av dem.

Ett känsligt ögonblick. 😪😭

LOL-apalooza! Filmens "episka" "Plutonen"-ögonblick.

Även lysande regi här när karaktären står på en mina. "Okej. Jag vill att du darrar ordentligt nu. Du har aldrig varit så rädd i hela ditt jävla liv! Darra som faa-aan. Okej? Action!"

Trailer

Hela filmen - oklippt. Vi kunde inte låta bli att spola oss igenom denna för att se vad vi missade och mestadels är det obegripligt lama bitar som plockats bort. Däremot finns här en till skojig "Plutonen"-scen samt lite bus med ormar. Dessutom några extra Wilhelm-skrik.

*Vi avser naturligtvis den ironiska betydelsen av detta tecken och inte något nyfascistiskt trams.