SUSPIRIA (2018) Italien/USA, 152 minuter. Regi: Luca Guadagnino.

Mamma vet bäst

Diagnos på det doktorn?

Susie (Dakota Johnson) lämnar sitt religiösa mennonithem för att hänge sig åt sin passion: dansen. Utan nämnvärd erfarenhet lyckas hon kvala in på Markos Tanzgruppe-institutet i Berlin och pusselbitar för hennes framgång faller snabbt på plats. Bland annat har en ung flicka just försvunnit från institutet och per automatik berett plats för Susie. Patricia (Chloë Grace Moretz), som flickan hette, gick i terapi hos Dr. Klemperer (Lutz Ebersdorf) och befann sig i ett paniskt tillstånd samt vittnade om häxerier på institutet. Något som Dr. Klemperer avfärdade som panik och hysteri.

Även med nedtonad färgpalett kan man få till vackra bilder.

Vi blåser på med ytterligare en film vi sett fram emot med spänning. Hur i helvete skulle man egentligen tackla den heliga kon som Argentos originalfilm utgör? Varför överhuvudtaget göra en ny version av den färgsprakande stilbildaren från 1977? How dare you?😊

Sir Väs okända syrra: Lady Väs.

Regissören tvår genast sina händer och vägrar kalla våfflan en remake. Han föredrar att se sin film som en hyllning eller tolkning av Argentos klassiker. Till att börja med låste han in alla symboliska färgburkar och slängde nyckeln. Guadagninos version är rena motsatsen till Argentos giallo-palett med sina dämpade gråkyliga färger. Ut åkte också alla likheter med originalets fantastiska Goblin-soundtrack som hade en betydande berättarroll, för att ersättas av melankoliska visor av Thom Yorke. Ni vet, från färglösa Radiohead. Ett pianostycke låter väldigt Fabio Frizzi dock. Även Argentos skräckelement är som borttrollat (pun intended) då detta är mer som en psykologisk thriller än en surrealistisk mardröm. Dario Argento själv var tydligen inte stormförtjust i denna version som han tycker saknar själ.

♫"Welcome to the Bahnhof Suspiria! (---) You can always get off but you'll never get on."♬

Japp, det låter väl som ett bottennapp och tydligen var det många som faktiskt tyckte så. Vi håller väl inte direkt med. Varför göra en ny tolkning om det inte just är det - en ny tolkning? Sedan kan teman med feminism och skuldbeläggande vara lite skitnödigt utförda och det drar förstås ner en smula men filmen är verkligen snygg. Själva berättandet med bilderna och integrationen med dansscenerna är verkligen vacker bildpoesi. Tydligen ska Rainer Werner Fassbinder (som vi avskyr) vara en stor inspiration men vi fick mer vibbar av von Trier.

Det creepigaste i filmen är att hennes hand ser felvänd ut här.

En detalj vi hakade upp oss på och som därmed tog oss ur filmen var Dr. Klemperers uppenbara mask. Vi undrade över varför denna skådis ska behöva springa omkring i en gubbmask hela tiden. Skulle det dyka upp sekvenser från doktorns yngre år senare i filmen? LOL. Så kan det gå när man undviker att kolla in förhandsmaterial om filmerna man tittar på. Inte fan visste vi att "Lutz Ebersdorf" egentligen var Tilda Swinton, som även spelar Madame Blanc och Helena Markos. Kul grej och bra jobbat av Swinton men kanske inte ett adekvat val för berättandet. Visst visst, Guadagnino ville fylla skådisensemblen med bara kvinnor så långt det gick för ett feministiskt statement och för att hylla Fassbinder  men skapade i och med den uppenbara masken en distraktion i berättandet.

Betyg: 4(+)/7 Trots det lite krystade politiska temat som sprinklades in hela tiden gillade vi stämningen och bilderna vi utsattes för.

Dans kan orsaka svåra förslitningsskador.

Var är den andra handen med hammaren?

♫"Shame, shame, shame. Shame on you!"♬

Missbelåtenhet.

Är de där linjerna på golvet istället för sådana där fotmärken som visar vilka steg man ska ta?

Titta vem som är tillbaka!

Här var det fest.

Jabba the Hutts morsa Jannike the Hutt tittade in.

Det går hett till.

Trailer där man kan höra det Frizzi-liknande pianostycket.

Vänta lite här nu... Spelas Thom Yorke av Tilda Swinton OCKSÅ? 😵