TULPA (2012) Italien, 88 minuter. Regi: Federico Zampaglione.

Se upp när din låtsaskompis har svarta handskar

"Too much graphic violence" skrev någon mupp på nätet. Ehh...det är en neo-giallo? 😅

Lisa (Claudia Gerini) lever ett stressigt liv som framgångsrik affärskvinna men kopplar i hemlighet av med besök på sexklubben Tulpa där hon och de andra medlemmarna har fritt fram att utforska sin sexualitet - på vilket sätt de än vill. Allt är frid och fröjd tills de personer Lisa haft sex med dyker upp som nymördade lik.

Aj! Akta kolan!

Vi skiter i nyårstemat detta år då vi inte orkar gräva fram någon sådan film utan avslutar helt sonika året med en neo-giallo istället. Det har ju trots allt potential att bringa lite mys så här vi årsskiftet.

Rätt bra tajming att befinna sig i denna position när en typ i svart hälsar på.

Vi har inte helt fel i vårt antagande då en brutal argentoesque atmosfär sätts direkt. Den ikoniska handskbeklädda mördaren dyker snabbt upp och genomför ett synnerligen brutalt dåd som verkligen lyfter menande på hatten åt Argento i sin utstuderade våldsamhet samtidigt som adekvat genremusik av regissörens bror Francesco Zampaglione och Andrea Moscianese klingar i bakgrunden. Regissören själv är med på ett hörn i en av filmens musikstycken. Genomgående är det ett väldigt bra retro-giallo-soundtrack.

Mjuka paket till jul.

Inte nog med genremyset, när förtexterna börjar rulla blir det uppenbart att vi befinner oss i den fascistarkitektoniska Rom-stadsdelen EUR vilket värmer hjärtat på en av redaktionsmedlemmarna då han kutade omkring här i jakt på Argento-inspelningsplatser för några år sedan. Många bekanta platser susar förbi i bildrutan.

EUR i all sin fascistiska glans.

Bekant är även huvudrollsinnehavaren Claudia Gerini då hon spelat i en av våra favorit-TV-serier "Suburra". Hon gör väl en okej insats men inte mycket mer. Som vanligt i sådana här filmer är det väl inte skådespeleriet och manuset som är det stora dragplåstret utan snarare stämningen. Tyvärr tappar filmen lite fart vartefter och klimaxet är rent av skrattretande. Zampaglione lyckades väl inte helt med jaktsekvenserna heller då vi fann oss själva börja fundera på helt andra saker när det borde ha varit som mest spännande. Vi hade inte haft något emot att man skruvade upp surrealismen istället och kanske gjort exempelvis dessa nämnda jaktsekvenser mer ologiska för att öka känslan av panik och förvirring. Manuset med dessa esoteriska tulpa-väsen lämnade ju verkligen dörren öppen får sådant.

Palazzo della Civiltà Italiana är den mest ikoniska och fascistoida byggnaden i EUR.

Allt detta till trots är det här en klart underhållande våffla och det är ju inte direkt så att de klassiska gamla giallo-rullarna överlag höll världens bästa nivå heller.

BETYG: 4/7 Skön neo-giallo som fluktuerar lite mellan riktigt cool och meh.

Självklart har sexklubben Tulpa en muskulös transa som dörrvakt.

Mjau! Det gick visst hett till igår.

Vår globetrottande redaktionsmedlem vill utnämnda Basilica santi Pietro e Paolo till den mest sterila i världen.

En sån gullig pop up-bok.

Skön typ i den dunkla tunneln.

Ett relativt plågsamt grodperspektiv kan man anta.

Det gäller att ha en bra relation med sin chef.

Nuot Arquint har hyfsat skarpa och definierade anletsdrag.

Aftonmys.

Fluktare med mask.

Mördaren har en fin rituell kniv.

...men är öppen för förslag när folk har sånt här i sina kökslådor.

Den måste vara glad så som den viftar på svansen.

Japp, ögat är med.

Jaså, regissören gillar fotografi?

Arga Snickaren är nog att föredra ändå.

Han har i alla fall en liten kompis hos sig.

Trailer

"Tulpa" - sexigt soundtrack av Zampaglione/Moscianese

Tysk trailer - för att det behövs. När tyska Kiran säger "Du" och pausar tror man verkligen det ska kommet ett "hast" efteråt. 😁