ASHES TO SLASHES (1988) USA, 24 minuter. Regi: Gary Whitson.

I begynnelsen

Aha! Sleaze tänker ni. Nicht nicht...

Ett par får ett mystiskt paket hemlevererat. I det finns en gammal urna och när Linda (Clancey McCauley) försöker öppna den råkar hon inhalera askan som finns i den. Plötsligt börjar Linda bete sig märkligt.

"Va fan äre här för mojäng???"

Vi tar oss långt tillbaka i tiden i vår W.A.V.E.-festival och kollar in en återfunnen relik i form av bolagets andra beställningsfilm. Ja för er som inte vet sysslade W.A.V.E. mycket med att filma manus som folk skickade in till dem. Den här är så pass tidig att det t o m saknas fetischelement i den. Det är en straight up (som vi säger här i Sverige) skräckfilm med ett inte alltför originellt tema.

Skitmysko apparat.

Tyvärr är det också en total brist på sleaze även om Linda som hastigast försöker förföra sin ängslige pojkvän. Synd, då Clancey McCauley såg riktigt schyst ut på den här tiden. Ni får istället nöja er med ett kort ögonblick av Mike Mcrady i bara kalsonger.

Har hennes iver att få av locket på urnan nåt att göra med att det är utformat som en buttplug?

Trots att det är total amatörfilm känns dessa tidiga W.A.V.E.-rullar mer som filmer då vi inte häckar i Gary Whitsons källare en hel film. Men vi förstår varför utvecklingen gick som den gick. När saliverande filmbeställare insåg att bolaget kunde vaska fram lite lågbudgetsnusk blev det ju där kulorna hamnade.

BETYG: 2/7 Lite ambitiösare, om än fortfarande totalt superamatörmässigt, än de flesta senare rullar från W.A.V.E.

Dålig tandhygien i New Jersey.

Bra frejming och fantastisk gore här.

Det dolda våldet i hemmen.

Gore!!!

Tom Savini är brädad!

"Men älskling, slitsen på min kjol intygar ju att jag inte är demon längre."

Nu har de fan väckt Leatherface (a.k.a. Skinnfejan!) till liv också.

Videoklipp finns i sjön.