GYPSY (1990) USA, 101 minuter. Regi: Amir Shervan.

En slags modern västern

Skurk.

Den rike Mr Houston (G. Alexander Virdon) äger en hel by och kontrollerar den och invånarna med järnhand. Hans söner är inte sena att utnyttja situationen genom att begå diverse övergrepp mot byns unga damer. De stöter dock på patrull när lösdrivaren Montana (Harold Diamond) lägger sig i och avbryter en våldtäkt. När Mr Houston får reda på att ena sonen grovt misshandlats av främlingen sätter han hela sin privatarmé av råskinn på att plocka Montana och lära honom en läxa

Oljigt muskelråskinn i adekvata baggy pants.

Shervan-festivalen fortsätter på Udda Film och för en gångs skull skiter vi i att försöka gå i kronologisk ordning. Det här är hans näst sista film innan kronan på verket Samurai Cop (1991) gjordes. Vi har denna gång alltså ingen urban miljö utan befinner oss i  en märklig ökenmiljö i närheten av kanadensiska gränsen (!). Men bara för att Shervan bjuckar på en slags modern västern betyder det inte att det saknas sleaze. Nej då. De "romska"* flickorna gillar självklart att lattja halvklädda i det lokala vattendraget, skurkarna är våldtäktsmän (som vanligt!) och vår trosfuktande hjälte ser till att lägga in flera samlagspauser när han flyr med brudarna från skurkuppbådet.

"Ti-hi fnitter!"

Manuset är i vanlig ordning katastrofalt och det händer ologiska märkligheter hela tiden. -SPOILER ALERT- Bl a skjuts en helikopter ner med revolver men som om inte det vore nog klarar den biffiga skurken som är passagerare i den kraschen från hög höjd utan att ens vika ett hårstrå. Vi får givetvis inte ens se kraschen utan bara höra den. LOL. Inte ens ett eldklot bakom en kulle orkade Shervan fixa fram.

Rape-klubben fluktar i busken.

Rullen är väl inte direkt något skrattparty men rätt skön dumskalle-action med mycket pang-pang. Vi börjar ana att Shervan kan ha varit något av en garderobsbög då vi får se väldigt många bara välpumpade bringor och då särskilt Diamonds då han mest springer omkring med sina trånga (bokstavligt!) 80/90-talsjeans högt uppdragna mot den bara bringan. För att vi ska vilseledas gällande Shervans eventuella homosexualitet gör han även i denna film narr av bögar - samtidigt som han spottar den amerikanska ursprungsbefolkningen i ansiktet - genom den stigfinnande karaktären tillika fjollige indianen (Bill Donahue). Japp, samme snubbe som spelade fjollan i Samurai Cop.

BETYG: 3/7 Helt okej B-filmsskräp som kan vara lite småkul emellanåt med all sin idioti.

Mr Houston efter genomförd naturatransaktion.

Minen när du just genomgått en skenkastrering.

Far och son Houston kopplar av med en drink och en bimbo i bubbelpoolen men lite skön fusion på stereon!

Stuart Whitman, som vi senast såg i gubb-bonanzan Invaders of the Lost Gold (1982), här som trött sheriff.

Vi trodde (och hoppades) för ett ögonblick att Shervan skulle dra en klassisk tuttarna-rakt-in-i-kameran-övergång men det hade han tydligen inte sinnesnärvaro för.

En bild för familjen Houstons familjealbum.

Den fjollige stigfinnaren och hans smått apatiska "blodhund".

Se! De är romer. Fast Harolds jacka antyder att han istället skulle vara från Finspång.

Hon är så romsk.

Den generösa blusen och de stora örhängena talar sitt tydliga språk (som är romska**)!

Ärrat råskinn. Han skulle passat bra i ypperliga Massacre Mafia Style (1978).

Mer manlig fägring.

Stigfinnaren fjollar vidare.

Busarna är hack i häl. Dags för ett samlag!

Är det en fruktansvärt icke-PK urinvånargest?

Nej då, det är bara en fjollig slängkyss!

Det väcker dohh-ggie tillfälligt ur apatin.

Trots att 90-minutersmålet överskrids med råge slängs helt meningslösa arkivbilder på denna puma in i rullen.

Muskligare än muskligast.

Hela våfflan.

*Vi vet att de är romer då de har fina yviga kjolar och små blusar som gärna hamnar på sniskan...

**Ja ja, det är väl finare att säga romani.