THE CURSE OF THE CRIMSON ALTAR (1968) Storbritannien, 87 minuter. Regi: Vernon Sewell.

Den tyska fetischklubbens förbannelse

Bara en kille med en get. Inget speciellt med det.

När Robert Mannings (Mark Eden) bror försvinner åker han ut till herrgården brodern senast hördes ifrån. Väl på plats är det ingen som känner till brodern eller hans öde. Robert ger sig dock inte utan väljer att övernatta på herrgården samtidigt som folket i trakten gör sig redo för att fira sin traditionella häxfestival.

BDSM och häxerier går hand i hand.

Efter gubb-gore-extravaganzan* vi senast tittade på var vi sugna på något helt annat och lite klassisk gitisk skräck från England kändes helt rätt. En vacker rulle på en rustik gammal herrgård med Chrille Lee och Boris Karloff kunde ju inte bli helt fel, eller? Njaaee...

Dags att skriva på om du vill ha medlemskap i sexklubben.

Det börjar lysande med med en ockult ritual där en She-Hulk-målad Barbara Steele domderar i vad som ser ut som en fetischklubb i en berlinkällare. Snubben med lädertangakalsonger och dito mössa med nitar och hjorthorn vinner överlägset priset som förra århundradets sexsymbol nummer ett. Samtidigt piskas en naken (men täckt) offerkvinna av en fetischbrud med striptösknappar på bröstvårtorna. Regissören har verkligen fattat det här med vikten av anslag i en film

Vi skulle lätt kunna se Till Lindemann i denna utstyrsel.

Efter den lysande inledningen lugnar filmen ner sig ordentligt och glider in i ett potentiellt mordmysterium men med en del karaktärer som beter sig lite besynnerligt. Tyvärr är våfflan inte jättespännande här utan vi attraheras snarare av själva atmosfären man byggt upp. Chricka Lee är lysande som vanligt som den distingerade herremannen. Det slängs in en märklig metadetalj i filmen när huvudpersonen diskuterar herrgårdens stämning och man tycker huset är som ett ett sådant som dyker upp i gamla skräckfilmer och att Boris Karloff kan dyka upp när som helst. Knappt fem minuter senare dyker just Karloff upp fast självklart då i karaktär som professor Marsh, så ingen reagerar på att han är Karloff. Vi pekar ut detta eftersom rullen i övrigt inte ger sig på några märkliga komiska grepp (om inte hela den fetischliknande ockulta ceremonin är sarkastisk förstås...). Karloff är mest lökig och slänger ur sig olycksbådande repliker.

BETYG: 3/7 Mysig gotisk atmosfär och vacker med livliga färger men med ett lite småtöntigt mysterium.

Det är party på herrgården och folk röker saker.

De dricker också. Jo, vi lovar!

Tror ni oss inte? Kolla här då.

Alltid ska den där typen dyka upp.

Robert blir #metoo:ad

Uppe på en uppenbarligen ljudisolerad övervåning tassar Chricka Lee omkring och är belevad.

Utanför smyglyssnar John Hurt. Va? Vadå, är det inte John Hurt säger ni?

Lugn. Samtycke råder.

Så här kränkt blir Boris Karloff när man inte uppskattar hans konjak.

Jaha. SD har partimöte igen.

Klart man ska besöka herrgårdens lilla gotiska kyrkogård innan man går och lägger sig.

Mmmm...där är den där sexatleten igen.

Juryn ville vara anonym. Ankan i mitten är väldigt söt med sin rörliga pladdrande näbb.

Chrille med kompis.

Apropå meta. Kan detta vara ett utslag av postmodernism från regissörens sida? Filmens titel innehåller ordet "crimson" och detta är inte så lite likt den älskvärda The Crimson Ghost. Sammanträffande? We thinks not!

Apropå fetisch. Brandmännen har jävligt schysta läder-chaps på sig.

Trailer

Hela filmen.

*Rambo: Last Blood (2019)