THE HUMAN TORNADO (1976) USA, 96 minuter. Regi: Cliff Roquemore.

Dolemite låter käften gå igen

Dolemite kör loss med sina limerickar och stand up.

Dolemite (Rudy Ray Moore) har fest på vischan och passar på att sätta på den lokale sheriffens fru. Oturligt nog äcklas den vita lokalbefolkningen över att svarta har fest så sheriffen tillkallas och tar frugan med Dolemite på bar (bokstavligen) gärning. Dolemite flyr till Los Angeles där samtidigt hans goda vän Queen Bee (Lady Reed) har fått sin framgångsrika nattklubb övertagen av maffian. Dags för Dolemite att röja! Sheriffen är honom dock på spåren.

Oj, ny kostym.

Vi kände att det var lika bra att bränna av uppföljaren till Dolemite (1975) när vi ändå var igång. Den här gången utsätts vi för en mer tydlig komedi som degenererar till rena rama buskisen på sina ställen. Vi erkänner dock att det är lättare att komma undan med äckelbuskis i en blaxploitation-film.

Samtidigt dansar en tjej märkligt.

Återigen känns det som en stor Rudy Ray Moore-egotripp, vilket accentueras av att inledningen på våfflan är ett stand up-nummer rakt av från huvudpersonens sida. Självklart fyller inte denna scen någon funktion förutom att visa på vilken "rolig" kille Rudy Ray är. Lyckligtvis skruvas även andra aspekter än komedin upp i denna uppföljare och det är ännu mer överdrivet polariserat med rednecks som hatar svarta, gungande tuttar och karatefånerier. En smula tortyr slängs även in och dessutom verkar det som om regissören Roquemore har sneglat en del på Russ Meyers bildspråk.

Hennes studsande underliv distraherar oss så vi inte märker ytterligare kostymbyte.

Det här är dock inte en lika skön rulle som den förra, vilket ni säkert förstår när oavsiktligt synliga mikrofoner ersätts med avsiktlig humor. Inte heller musiken är lika groovy som i första filmen. Den pendlar en del mellan rolig exploitation och tråkig fars men är ändå värd att kolla in.

BETYG: 3/7 Vi säger väl en stark trea därtill. Bra exploitation men buskisen drar ner betyget.

Svarta festar och har kul? Fasansfullt provocerande!

Här "festar" vår hjälte med sheriffens fru.

Om han ändå visste vad frugan håller på med skulle han inte vifta så nöjt med sitt fräscha finger.

"C'mon boys. We gone kill us sum niggurrrrs. YEEEE-HAAAAAAW!"

Sheriffen tolkar lagen.

Känslan när du inser felaktigheten i horeri.

Buskis.

Lugn bara. Ni får se mycket av Rudy Rays nakenhet.

Det blir lite gaystereotyper också, trots en förvånansvärt schyst hållning tidseran till trots.

Gråtrunka har man ju hört talas om, men detta..?

En läcker man håller er vakna.

Cavaletti ser över bokföringen med sin nymfofru.

Som sagt, ganska HBTQ-vänligt tidseran till trots.

Buskishäxa i en slags Dick Cheney-roll.

Den synnerligt välsvarvade Gloria Delaney får en behandling av Dolemite...

...som illustreras övertydligt på detta eisensteinska sätt...

...för att vi inte ska missa vad som pågår.

Dolemite ser maskulin ut i sin morgonrock.

Nymfofrun får påhälsning av en lurig Dolemite.

Han försätter henne genast i kåttrans som ni ser.

Läckra fantasier börjar rulla i hennes fuktstinna hjärna.

Mmmm...läckert.

Saven skvalar.

Och ni kan knappast klandra henne.

Nirvana.

Skurk. Det kan ni ju tydligt se på skokrämsstubben han har i nyllet.

En smula exploativt att denne nunchaku-expert är (av)klädd på detta vis, men ni klagar inte!

Rudy Ray kör sin buskiskarate.

Se. Även killar kan ha mens.

Trailer

Sång och dans. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Get yo James Brown on!

Påkommet horeri - dubbat till tyska!!!

Buskiskarate - även detta dubbat till tyska!!!