STAR ODYSSEY (1979) Italien, 105 minuter. Regi: Alfonso Brescia.

I rymden kan man höra kalkonerna klucka

Det är dags för rymdauktion och förrättaren är tydligen en space-ättling till Coffin Joe.

Under en intergalaktisk auktion vinner den mäktige Kress (?) rättigheterna till planeten Jorden och han ämnar förslava dess underlägsna befolkning. Jordens ynkliga atomvapen är inget hot mot Kress överlägsna invasionsflotta och jordborna verkar dömda att fortsätta sin existens i slaveri. D v s om inte professor Mauri (Ennio Balbo) kan finna en lösning. Till detta behöver han sätta ihop ett team av experter. Något som visar sig lättare sagt än gjort.

Utomjordingar.

Jodå, trots att alla våra sci-fi-fördomar besannades i och med den nyligen recenserade Galaxy of Terror (1981) ger vi oss på ytterligare en lökig rymdsaga. Vi kunde helt enkelt inte låta bli då den även går under namnet "Metallica". 😁Ro

Mosaikfejset Kress gillar späjs-Tradera.

Denna rymdsoppa skulle visa sig vara det man hade hoppats ovan nämnda rulle skulle vara - nämligen en fullständig kalkon, som faktiskt inte var helt astråkig. Det som förtar glädjen lite är att man i denna våffla försöker vara lite roliga. Detta gestaltas framför allt av ett robotpar som av outgrundlig anledning ingår i "expert-teamet". De fjantar mest omkring och försöker komma ihåg varför de ingick i en självmordspakt efter att en av team-medlemmarna, Norman (Roberto Dell'Acqua), hittade dem på en bilskrot och monterade ihop dem igen. Denne Norman är f ö någon slags akrobat så han håller hela tiden på och studsar omkring och sprattlar med benen som en jävla Susanne Lanefelt* på speed.

Kul att även Rob Halford kunde komma.

Grejen med den här rullen är att den är otroligt lågbudget så dekor och effekter är ett totalt skämt. Det vilar dessutom en Godfrey Ho-anda över den då det lånats in scener från andra filmer som slängts ihop samtidigt för att man för minsta möjliga penning ska få ut så mycket skitfilm som möjligt. Det gällde att mjölka den ursprungliga "Star "Wars"-kon så länge det bara gick. Så självklart är det ingen som lagt något direkt krut på sin insats, något som blir plågsamt uppenbart vid redigeringen av filmen där man lyckats med konststycket att klippa ihop scener i fel ordning! Att filmen snoppas av mitt i en mening kanske mer ska skyllas på distributören...

BETYG: 3(-)/7 Fullkomligt värdelös film som ändå har en viss kalkoncharm med allt från icke-PK-darwinism till androider som verkar lira med ett space-Ramones.

Lord Åderpåle vill gärna buda hem Tellus.

Undertiden på Jorden får överbefälhavaren nåt slags Hitler-utbrott, trots Löjtnant 'Hollywoods' strama pose.

Invasionsflottan bemannas av blonda space-Ramones.

Jordens städer läggs i ruiner, vilket illustreras av gryniga svartvita arkivbilder från andra världskriget.

Den högteknologiska roboten Jeeves serverar förfriskningar. Dock ej giallo-blask. 😢

Gianni Garko i sitt livs roll. Här fuskar han i späjs-poker i sin fina Supaidaman-tröja.

"Hur fuskar han?" frågar ni?

Whoa!

Ett par späjs-stoners bjuckar på rymdholk.

I framtiden: späjs-wrasslin'!

Tilt & Tilly! Uppenbarligen modellerade efter Kalle Anka och närmaste synagoga. Notera Tillys feminina plåtögonfransar...

OERHÖRT märkligt inklipp när Roberto plötsligt förflyttar sig på ett pantomimaktigt vis. 😆

När Kress var liten fick han ett tennisracket i fejan.

Apropå oerhört märkligt, Roberto luftcyklar i bakgrunden utan någon som helst anledning.

Malisa Longo spelar forskare, vilket man kan se av hennes klädsel.

♫"I don't wanna be buried - in a pet semataaaary"♬

♫"Hey Ho - Let's Go!"♬

Gianni har tydligen en kamerablixt som pistol.

♫"I wanna be sedated"♬

Ennio Balbo inser vad för slags film han är med i.

Hoppsan! Pinhead är visst mosaiknyllets farsa.

Få vet att han stod som modell för Kraftwerks "Electric Café"-omslag.

Per Gessle framför "När vi två blir en" fast tvärtom.

Bländande datoreffekter!

Ni tror det är gulligt, men de ska snart bli knullmaskiner. Ja verkligen!

LOL. En s k trailer dock utan nån som helst känsla. Ni får i alla fall se Roberto Dell'Acqua ta ett omotiverat 180-gradersskutt!

Hela våfflan, fast i en kortare version. Man har tydligen bl a fimpat späjs-Tradera i inledningen, vilket gör slutet ännu mer obegripligt. 😄

Och här den långa versionen, komplett med uppfriskande finsk text samt några crappiga trailers.

Alternativ titel! 😀

*För kidsen som inte vet, här har vi 80-talsikonen Susanne Lanefelt.